De små detaljerna gör mig vacker.

Fortfarande söndag eftermiddag. Flydde stranden och den tvivelaktiga gemenskapen.
Sitter på ett fik tillsammans med ett glas rött och en flaska San Pellegrino.
Tallriken står tom, den kulinariska sandwichen har precis lämnat oss.

Fiket är beläget i en trendig och flashig stadsdel som skriker tvåsamhet.
Här sitter jag själv och läser "Liftarens guide till galaxen", som är en fantalastiskt rolig historia, och känner mig mer levande än på länge. Jag måste ju trots allt se oerhört mystisk och spännande ut med min bok och mitt glas vin.

Plötsligt känns det som de vid borden bredvid vill vara som mig.
Plötsligt är jag deras dröm.
Plötsligt är jag den vackre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0