Jag - en skam för min sort
Pssst
Det var bara lilla jag igen
Förlåt för min ovilja att umgås med er
Jag är en dålig bloggare
En fattig människa
Helt utan uttryck och vilja
Men det ska bli ändring på det
Jag är nämligen hemma igen
I Sverige, i Medelpad, i Sundsvall
Där finns något som inte fanns under min senaste månad i USA
Nämligen tid
Tid är som ni vet pengar
I USA är pengar väldigt viktigt
Således har man inte tid
Det finns mycket att berätta från min vistele i landet vars befolkning till 94 % ej har pass
Kan tyvärr inte avslöja min källa på föregående procentsats
Men låt mig få påpeka att det inte var Statistiska centralbyrån
Däremot så kan jag avslöja följande:
Imorgon flyttar jag tillbaka till min lägenhet
Imorgon är ännu en ny dag i mitt nya liv som seriös svensk och svensson
Imorgon är det ytterliggare en dag ifrån mitt gamla liv som äventyrare och resenär
Frågan man kan ställa sig är, vad som är värst?
Inse att man återigen är en medelklass spoling med växande krav om framgång från omgivningen
Eller
Inse att man precis har avslutat något vackert och underligt för något vanligt och spartanskt
Svaret är vilket som
Det är nämligen insikten som är värst
Utan insikt skulle man nämligen alltid vara hopplöst och blåögt kär
Vem vill inte vara det?
aha... det där va ju inte särskiljt uttömmande på information... vad hände i napa? jag kliar mig i skägget o rynkar pannan... i ovisshet lever jag vidare o undrar vad mister o mister har åstadkommit senaste tiden... tja!
När åker vi? Jag är helt stum över att du är hemma, jag vill omedelbart bli full.
Hej tuffing. Här på guldkusten har man tid iaf. Och här behövs inte mycket pengar, om man inte ska köpa en ny mjölkmaskin eller nåt.
