Rastlöshet är en sjukdom

Jag har ständigt en känsla inom mig att det är dags att dra vidare.

Att det är dags att göra något annat

Jag trodde att denna upplevelsenoja skulle försvinna efter ett år på resande fot


Det gjorde den inte

Den blev istället snarare värre


Så nu sitter jag här

Med planer på både Köpenhamn, London och Milano innan maj

Trots att plånbokens innehåll lyser med sin frånvaro


JJ skriver dessutom just nu slutet på sin D-uppsats

Efter det talar mycket för att han bosätter sig i Thailand ett tag

Hela min kropp skriker att jag borde göra detsamma


Den vägen kommer jag dock inte att gå
Måste först samla kapital och kraft på hemmaplan

Detta är emellertid inget som jag gör av kärlek till det livet


Jag är därför väldigt avundsjuk på människor som är nöjd med det "lilla"

De som anser att livet är vackert i sitt stilla lugn


Jag vet inte om jag någonsin kommer att hamna där

Det känns inte som så

Men jag hoppas... hoppas verkligen


Någon i min närhet frågade mig för någon dag sedan, när jag senast grät

Det är långt mellan gånger och det var länge sen nu

April eller maj för att precisera


Anledningen var just mitt dilemma ovan

Han som kunde sätta ord på det jag känner heter Ulf Lundell

Låten som spelades var "Fyra Vindar" (absolut värd att lyssna på)


Tankarna flög tillbaka till hösten 2004. Jag valde då Asien ett par månader före ett liv med dåvarande flickvän på hemmaplan.


Mitt val var det bästa som hänt henne. Idag har hon nämligen tryggheten hon sökte i form av ett radhus och en nyfödd. Valet var även bra för mig, jag är nu en bättre människa än då, men jag har fortfarande kvar samma sjukdom, rastlösheten.


Kommentarer
Postat av: JJ

du tar dig killen, bra skrivet som fan, bästa du skrivet skulle jag vilja säga. Mer gråt, råhet, mer syndiga tankar. MER. Jag grät nog senast för nån vecka sedan. Och då menar jag inte tåren som trillar nerför kinden under love actually, utan ligga på golvet i ren och skär skräck-tårar. I den livskris jag befinner mig i så är en vecka en evighet i tår-hänseende. bättringsvägen. Jag flyr förresten. Jag tar mitt dope och drar. fack jä! Jag vill ju att du ska va med. Hur ska jag klara mig i vida världen utan dig? Vad är incheckning för nåt, vad är gate? Jag kanske slutar på sky city med en full japan el nåt, vem vet vad som kan hända om du inte håller reda på mig...kan du skicka en "per-lista"? Moment, Åtgärd och iakttagelse du vet, så jag vet vad som gäller.

2008-01-12 @ 22:56:44
Postat av: Göte

jag känner igen det... rastlöshet.
Det är nåt jag alltid måste streta med...

2008-01-14 @ 09:26:11
Postat av: Benny himself

JJ: Du är finast. Din kommentar får nog avklaras i tre etapper.

1: Inte förvånad att just du gillar detta inlägg. Kanske även speglar vad du känner?

2: Du gör ingenting halvdant. Det gäller tydligen även när du gråter.

3: Jag ska genast börja skissa på en klassisk Per-lista". Eller va fan. Jag skiter i det och börja packa en väska istället. När drar vi?

Göte: Jag är inte heller förvånad att du känner igen dig när det kommer till rastlöshet. Kan det vara något inom vår innersta krets? Kanske dags att tänka om.

2008-01-14 @ 11:45:42
Postat av: M

Du är nog långt ifrån ensam. Man måste nog faktiskt vara riktigt lobotomerad för att inte känna sådär. Och nöjdhet är nog mest farligt även om jag ofta önskar mig just det. Själv köper jag hästar istället för att packa väskan, samma sjukdom, olika symptom..

2008-01-14 @ 13:55:53
URL: http://nejtack.blog.com
Postat av: Benny himself

M: Svaret på "problemet" kanske stavas häst. Eller snarare att sysselsätta sig med något man trivs med. Min medicin stavas nog inte häst. Men kanske bräda. Jag tror fan på bräda!

Alltså, Benny kommer beträda Södra Berget denna vecka! Om du stöter på några kids kan du hälsa att eventuella autografer skrivs på någon av stadens lokaler i efterhand.

2008-01-14 @ 14:57:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0