svartblogg

Bil är bra att ha för att fördas från A till B.

Men där, på punkt B, slutar dess egenskaper.

Allt annat den medför är till ondo.

 

Parkeringsavgift och/eller parkeringsböter, är tex. bland det värsta jag vet. Lägg sedan till biltvätt, vinterdäck, inbrott för stöld av oanvändbar stereo & skrapning av rutor så har ni ett harang av onda ting.

 

På tal om skrapning av rutor.

Gjorde det morse.

Till och med på INSIDAN.

- 29 ° sätter sina spår.

 

Förutom att skrapa rutor så fick det något kyliga klimatet oss att ställa in brädåkningen till förmån för Storhognas bad, bubbel och bastu. En trevlig oas strax norr om ingenstans.

 

De har dessutom lyckats toppa den gemytliga fjällkänslan med ett loungeområde som teleporterar kropp och själ till Yaya Resort, East Railey Thailand. Enda problemet med denna snäcka i ödemarken är att en bil, som måste färdas hem, oftast står på parkeringen.

 

Inte nog med att bilskrället för med sig en massa merjobb, som listats ovan. Den ska dessutom lägga stenblock i maskineriet när det kommer till roligheter. Satans fyrhjuling!

 

Trots detta är jag dock besviken över att SAAB nu går i graven.

Mest för att jag till 7 % är patriot.

Men även för att jag gillar Jan Åke Jonsson.

Mer naiv VD har jag aldrig skådat.

Kan liksom inte göra annat än tycka om pojkspolingen.

 

SAAB har gått back 19 av de senaste 20 åren.

Trots det står han och predikar vackert om framtiden.

Honom skulle man givetvis vilja ha i en byrålåda en trasslig söndag.

 

Den möjliga affären dog dock inte idag. Utan när Koenigsegg drog sig ur. För fanns det några som skulle kunnat lyfta bolaget ovanför ytan så var det ett gäng entreprenörer.

 

Att Lenins lärljungar i Vänsterpartiet hävdade att bästa lösningen vore att staten skulle köpa upp förlustfartyget var inte särskilt förvånande. Men att Socialdemokraternas (som trots allt är ett seriöst parti) "ekonom" fyllde i med samma krav visar tyvärr att de också helt saknar verklighetsförankring.

 

Men i morgon är det trots allt mest synd om Jan Åke Jonsson, som vaknar upp med ett trasigt foto av sig själv & framtiden, bredvid sin säng. En tre veckors jättefylla går inte ens att jämföra i ångestnivå!