Lårbenshals, nära att bli hundben.

Hela kroppen skrek, stanna i sängen en timme till, i morse.

Men löprundan skulle genomföras.

Så det fanns inte mycket att fundera på.

 

Vid tidigare joggingepoker i mitt liv så har utstyrseln varit mjukbyxor. Med på grund av en förmodad 30 årskris har jag införskaffat ett par supersnabba löparbyxor. Lägg därtill en undertröja och löparöverdel så förstår ni att jag ser ut som blixten själv.

 

Detta är dock allt annat än till min fördel då det indirekt betyder att jag pressar mig till högre farter än jag klarar av då jag inte vill bli omsprungen i en sådan dyr utstyrsel.

 

Efter någon kilometers transport i morse fick jag snabbt lägga mig utanför körbanan då två hundar med dess ägare hade bestämt sig för att överta hela vägen. Och det var inte som så att de rörde sig framåt. Istället stod det helt stilla, mitt i vägen, och samtalade.

 

Mina löpsteg utanför körbanan höll på grund av blankis oavkortat på att leda till ett depåstopp på akuten för operation av bruten lårbenshals.

 

Men inte brydde sig hundägarna om det. För de kan väl omöjligt tänka sig att odågan till husdjur som de är ägare till skulle kunna vara i vägen?

 

Mammor och barnvagnar fungerar ofta likadant. Då de anser sig värda en Autobahn och fri lejd vart än de vänder sig. Låt mig få påpeka. Ni har ingen. INGEN som helst rätt till detta.

 

Men nu åter till löprundan.

Var på rejäl ånga minuten efter att jag gamblat med mitt liv pga onödig trafikstockning.

Och då händer det ofattbara.

Ser i ögonvrån att någon försöker springa om mig.

Hinner notera att han om möjligt har ännu vassare löpoutfit än mig så det känns ändå helt okej.

 

Tills jag får se följande.

Efter detta ess.

Finns ett koppel.

I detta koppel sitter en fet och ful hund fastsatt.

Och trots att hunden knappt springer själv utan snarare blir dragen av Von Snabb så passerar dom mig enkelt.

 

Kvar blir jag.

Ensam.

Oduglig.

Ful.

 

Fick direkt känning av kramp.

Ville genast sluta springa.

Men bet ihop tills jag kommit hem.

Men insåg att jag skulle lyssnat på min kropp.

Och stannat hemma i sängen istället.

 

 


Kommentarer
Postat av: Gonzo

Haahah !

Fantastiskt roligt! Vilken syn för gudarna!

Jag ser dig framför mig kolla oroligt och stingsligt över axeln:) För övrigt håller jag med om allt som vanligt.

2011-03-22 @ 17:25:52
Postat av: Benny

Usch och fy.

För feta hundar.

Som har fräckheten att lätt springa om mig.

2011-03-25 @ 13:37:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0