svartblogg

Är dock inte JJ.

Eller Laleh.

Utan Björn Wahlroos.

Nordeas styrelseordförande.

Pojken är i en klass för sig.

Slänger ur sig det ena citatet efter det andra.

Nu senast då Nordeas VD fått en liten lya av sin arbetsgivare.

Att ge bort en lägenhet för drygt 22 miljoner gillade inte media.

Eller förlåt.

Detta älskade media.

Då det om något säljer lösnummer!

Hur Björn valde att kommentera frågan?

Han började med – 250 kvadrat kanske verkar mycket för en redaktör som dig?

HA!

Vilken gigantisk förolämpning.

Snacka om att distansera sig.

Helt underbart!

Han fortsätter sedan man att poängtera att han tycker att den stackars VD:n har för dåligt betalt och skulle gärna höja hans lön så inköp av inte bara en utan 6-7 lägenheter skulle vara möjligt.

Detta förmildrar inte direkt distanseringen.

Men gör den om möjligt än mer rolig.

Tror att Sverige skulle må bra av fler som honom.

Vare sig man sympatiserar eller inte med hans uttalanden.

Då han saknar politisk korrekthet.

Att blogga under berusning är inte världens bästa ide. Då det lätt blir stora ord och utsvävningar. Vilket gårdagens inlägg bevisar. Men va fan, värre saker kan ju inträffa.

Helgen i övrigt bjöd på följande:

I fredags besöktes Mariefred för middag och övernattning.

Vacker liten håla!

Får en omgående att tänka, sälj lägenheten och flytta ut på landet!

Men det får bli en senare fråga i livet att fundera kring.

Satt sedan till mig på lördag vid lunch i den blixtsnabba bilen och drog mig mot storstan igen. Hämtade upp JJ på Ringvägen vid halv 2. Han var kanon. Efterfesten hade slutat vid sex och när han sedan vaknat vid nio klev han rakt ner i flaskan igen utan att passera gå.

Planen var att besöka Öfvres Saluhall för inköp av diverse kulinariska läckerheter. Visade sig dock att stället var stängt. Vadå röd dag?

Så det blev begravningsöl på Österhof istället. Vilken å andra sidan inte heller var fy skam.

Efter depåstopp på annan matstation kom vi slutligen hem. JJ ankrade snabbt i soffan medan undertecknad gjorde sitt yttersta framför gasspisen.

Servering skedde ganska precis till Så mycket bättre. Vilket även i år är ett bra program. Men gruppen av artister är tyvärr inte lika smaskig i mina ögon. Trippeljackpot hade varit att få med Ulf Lundell. Men det är nog större chans att få alla rätt på Lotto. Sex-sju veckor i rad.

Vilket fall så måste jag ändå påpeka att gårdagens framträdande av Laleh berörde!

När ”vuxenlivet” tar steg för steg för att finna gehör, tar jag snabbt ett steg tillbaka. Och beskådar eventuella framtidsscenarion.

För att ta några exempel:

Måste det verkligen vara som så att lycka uppkommer när tjejen är på annan ort och man får gå ut med killarna?

För många verkar det faktiskt vara så. Då vissa ”lyser upp” och skrattar gott när detta inträffar.

Här vill jag vänligen men bestämt påpeka: Du pojke som tänker så. Släpp det liv du har. Tänk om. Börja om! I annan förpackning. I ett annat liv. För det du har nu. Verkar inte leverera genuint mervärde.

Möter dessutom alldeles för ofta på herrar som påpekar att de skrattar som mest, som bäst, tillsammans med oss övriga kukbärare. Vilket kanske inte är så konstigt. Men några individer tar det till och med så långt att de erkänner, att skrattet inte ens existerar i deras vardag.

Sorgligt.

Vill inte påstå att jag själv har världens vackraste liv. För det har jag inte. Men försöker alltid leva, efter min egen önskan. Min egen eld. Men tvåsamheten gör att jag ibland får kompromissa. Vilket är helt okej!

Att jag däremot i denna basala skrift hänvisat till pojkar är ingen lag. Förmodar att detsamma händer och sker på den andra sidan av könslinjen.

Men jag vill påpeka. Att den information jag uppfattar. Och ser. Ger mig tillräckligt tydliga svar.

Tvåsamhet för de flesta. Till och med för några av de bästa. Är en förlust. En ej fungerande kombination.

Men vad vet jag?

En försupen och romantiserande pojkspoling.

Som vänt och vridit på frågorna och svaren alldeles för många gånger.

De senaste inläggen behandlade en del av allt det goda som denna förträffliga stad erbjuder. Men som i allt annat som livet behandlar så finns det inget gott som inte för något ont med sig.

Har stött på en del av det onda senaste dygnet. Igår efter jobbet var jag tvungen att vandra på Drottninggatan vid 17 snåret. Drottninggatan är inte bara ett dåligt exempel på hur man bygger upp en konsumtionsstreet, det är även Stockholms värsta gata tätt följt av Götgatan. Som tur är befinner jag mig i princip aldrig på dessa avskyvärda platser.

En annan ond plåga kan vara att komma hem med bilen efter halv sju på kvällen. Parkeringarna lyser med sin frånvaro. Speciellt om någon av de stora parkeringsoaserna i din närhet har städning den kommande natten.

Med tanke på att så var fallet idag blev jag mäkta förvånad och glad när jag idag strax innan sju svängde in på Kronobergsgatan och fann en parkering direkt!

Vandrade sedan med lätta steg mot lägenheten. Väl vid dörren hittade jag dock inte nyckeln. Strax därefter viskade mitt minne: Hon ringde ju i morse efter du lämnat henne på centralen. – Jag har din nyckel. Lämnar den på Pressbyrån på tågstationen.

Det hade jag givetvis sedan länge förträngt.

Så vad göra?

Ta bilen till centralen?

Nej - finns typ ingen parkering där.

Vill dessutom inte tappa min alldeles förträffliga plats som jag nyss funnit.

Så istället får höger följa vänster mot tunnelbanan.

Efter ett 11 timmars arbetspass känns det både svårt och jobbigt.

Men något som måste göras.

För trapphussovning utan tillgång till 3 flaskor sprit är inget att förespråka.

Väl framme vid T-Centralen så vandrade jag genom något som endast kan förklaras som än värre än Drottninggatan. Nämligen passagen mellan T-Centralen och Centralen. Kan inte med ord beskriva hur mycket jag avskyr detta smutsens näste.

Men är huvudet dumt – får själen lida.

Det som däremot är glädjande är att jag nu alla fall sitter vid min LittleMac och slipper nackspärren som trapphuset med största sannolikhet hade gett mig!

Inget ont som inte för något gott med sig.

Del 3 av 3

Hon bjöd en av sina kollegor plus mig på trerätters. Stora pluspoäng. De skulle dock ut och veva på stan. Det var inte aktuellt för mig. Istället tog jag mitt pick och pack och drog till MrWebTV, som bor några stenkast från mitt residence.

Efter några underhållande och trevliga timmar så vandrade jag så sakteliga hemåt igen. Klockan var halv 12 när jag passerade AG. Helt utan att kunna styra mina ben så bestämde dem sig för att kliva in genom entrén.

Sekunden senare står jag själv i baren och sveper galoppare.

Detta kanske kan uppfattas både som en desperat handling och idiotiskt.

Eller som JJ valde att uttrycka det:

-       Ensam med bira en lördagnatt på AG? Det kräver sin man att inte se tragisk ut i det läget.

Mycket möjligt att jag såg ut som sju svåra år.

Men det väljer jag att blunda för.

Då AG är magnifikt.

Mystiskt ingång.

Sjuk foajé i form av smutsigt trapphus.

Men sedan stort köttskåp (?) i resturangens entré.

Som dessutom innehåller mängder med vin.

Älskar!

Tar man sedan höger finner man en bra restaurang.

Väljer foten istället att gå vänster så ramlar kroppen rakt över en tapas bar i sann Benny anda. Har stått där mer än fler gånger och dragit galoppöl.

Galoppöl är f.ö. det bästa som hänt snabbruset sedan hembränt.

Nu är hösten här.

Eller är den det?

Jag vet inte.

Det jag däremot vet är att föregående månad försvann.

På grund av arbete.

Kan till och med kvantifiera hur mycket arbete. Då jag sedan en tid tillbaka noterat arbetad tid, för att se hur mycket kraft och energi jag lägger i koncernhatten.

Svaret: September månad bestod av vanligt 8-5 jobb plus ytterligare 70,5 timmar av slit. Förstår faktiskt inte varför jag agerar på detta sätt.

Får varken övertidsersättning.

Eller kompsaldo.

Däremot så har jag tre extra semesterdagar.

Per år.

Länge leve ledigheten!

På tal om ledighet.

Åker till Portugal den 12 oktober.

Ska bo i ett miserabelt och nedgånget skyffe i 7 nätter.

Detta skyffe består av en svit på 75kvm.

Med tillhörande terrass.

Sviten i sin tur tillhör ett 5 stjärnigt hotell.

Hotellet i sig bjuder dessutom givetvis på välkomstdrink och frukost.

Allt till priset av en spottstyver.

Så tack Groupon.

Tack som fan!

Halva augusti har passerat.

Regnet öser ner utanför fönstret.

Snart är hösten här.

Detta medför att vissa börjar påpeka att höstångesten gör sig påmind.

Vet inte om det går att generalisera vilka dessa vissa kan vara.

Men jag tror det är dom som inte gick in i kaklet.

De som fortfarande har ett behov inom sig.

En upplevelsenoja som fortfarande brinner.

Själv har jag ingen som helst ångest inför hösten.

Jag välkomnar den istället med öppna armar.

För är det något jag vill så är det att sommaren.

Försvinner.

Med blixten.

Vet att jag inte är ensam inom bekantskapskretsen om dessa åsikter. Gurk the Gambler har exempelvis typ bloggat om det alldeles nyss.

En annan som skriker släpp höststormarna lös är JJ. Hade honom här för några timmar sedan. Det är hans sista dag på semestern. Semestern har spenderats på sedvanligt vis. Varje flaska som funnits inom räckhåll har konsumerats, som om den vore den sista på planeten och flertalet intressenter till dess innehåll finns på en armlängds avstånd.

Han konstaterade ett flertal gånger att höstens ankomst är räddningen. Räddningen från sommaren. Räddningen från galenskapen.

Så om du är någon av de med höstångest.

Konsumera din nästa sommar som om den vore din sista.

Läste följande via Steffo Törnquists twitter:

”Igår lirade jag golf med en polare som torskat närmare en miljard på börsen de senaste dagarna. Han vann 300 kr + korv och var skitglad. Bra!”

Kan väl inte påstå att jag förlorat en miljard de senaste dagarna.

Men ska inte heller sticka under stolen med att jag torskat duktigt!

Eller för att tala klarspråk – legat belånad mot stigande tyska räntor och svenska börsen. För de flesta säger inte det ett smack. Men kan enkelt sammanfattas med tack och god natt.

Klev precis av merparten av mina positioner.

Att jag nu är ett gäng semesterresor fattigare berör mig dock inte nämnvärt.

Tror det är A och O när man lekar med sina slantar.

Inne med det man kan förlora.

Går det åt pipsvängen rycker man på axlarna.

Men går det åt trädtopparna så blir man ”300 kr golfvinst + korv glad”.

Svårare än så är det inte!

Efter två dagar (i rad) i den sobra skolan så anlände onsdag med dunder och brak. Stämplade ut från kontoret och begav mig hem för ett snabbt ombyte. Därefter slank jag och mitt sällskap snyggt in på Prideområdet. Efter några andetag av den galna ljudnivån från både scen och befolkning la vi benen på ryggen och flydde.

Hamnade på första bästa hak (Harry B James) för ett långdraget snabbrus. Värt att notera från denna nobla bar är att en flicka i baren väste följande till bartendern:

-         Vilka är det starkaste cigg du har?

-         Tror det är röda Prince.

-         Tror? Ta hit alla olika paket du har så ska jag kolla vilka det är!

Vet inte om jag tycker damen beter sig genialt eller bedrövligt. För vi talar ytterligheter här. Någon mellanmjölkdrickerska är hon sannerligen inte.

Har haft semester.

I fyra raka veckor.

På sommaren.

I Sverige.

Det har aldrig hänt förut.

Då jag inte funnit det särskilt intressant.

Men när man passerar 30 förändras livet radikalt.

Eller nu ljög jag.

Kraftigt.

Livet förändras inte alls.

Däremot så förändras kroppen.

Till det sämre.

Exempelvis blir Magen (med stort M) större och större för varje andetag jag tar. Snart är den monumental. Och jag funderar därför omgående att konvertera till islam så jag kan hänga på Ramadan som praktiskt nog precis påbörjats. För om jag inte missminner mig så innehåller Ramadan strikta linjer för vad och när som får ätas och inte.

Men nu tillbaka till mina fyra veckors ledighet.

Började med att besök Visby.

Gotland är bra.

Riktigt bra.

Bland annat för alla kalkstensbrott som man kan slänga sin (feta) kropp i. Men även för att ön bjuder på trolldrycksdepåer i mängder. Lägg slutligen till en trevlig bebyggelse och atmosfär så har du ett resmål med klass inom Svearikes gränser.

Efter Gotland blev det transport med blixten till Sundsvall för att besöka Gatufesten. Första gången för mig sedan 2006. Och det var precis som senast.

Gatufesten är och förblir en fantastisk ficktjuv som ständigt gör att man är tom i plånbok och glas. Som ni säkerligen förstår så töms plånboken innan innehållet i glaset försvinner.

Men skoj var det! Och dessutom ett ypperligt sätt för en hemvändare som mig att bocka av ett flertal nära och kära.

Bakfyllan som därefter ville tränga sig igenom hindrade jag tappert vid porten med hjälp av öl i dagarna 23. Det i sin tur resulterade i att jag totaltsätt konsumerade denna förträffliga dryck i 30 dagar i sträck.

Drickning varje dag.

Fantastiskt roligt och givande.

Men dåligt på lång sikt för kropp och själ.

Och således också semesterns Akilles häl.

Erkänner därför att ett tillräckligt stort konto, för att arbete ej skulle vara nödvändigt, oavkortat skulle leda mig till alkolism.

Men då kontot är allt annat än tillräckligt fullt så är jag flertalet mil ifrån detta scenario. Däremot inte sagt att en konvertering till islam skulle vara förträffligt på kort sikt. Då Ramadan även innehåller förbjöd mot läckerheter såsom trolldryck.

Att det dessutom innebär stopp för alla former av nattlig gymnastik är smällar man får ta!

Stress sägs påverka sexdriften negativt.

I så fall borde också lugn och ro influera den positivt.

Ordet borde, kan dock genast strykas och meningen omformuleras till:

Lugn och ro påverkar sexdriften positivt.

Mina bevis för detta baseras på en empirisk studie som nyss genomförts. Allt började när jag den 9:e april förvandlades till gubbe (30) och fick ett presentkort av Hon.

Presentkortet innehöll, en Detoxvariant i form av ett fotbad, men även en möjlighet till att prova på Floating under 45 minuter.

Om Hon hade en dold agenda i detta givande låter jag vara osagt. Men så här efteråt så känns det sannerligen så.

För var händer efter man först, via sina fötter, dragit ut all möjlig skit som kroppen samlat på sig och därefter lägger sig i ett flytande vattenbad, där man svävar och lyssnar på harmonisk musik.

Jo man mår bra.

Jävligt bra!

Så bra att man helt automatiskt börjar tänka på andra angenäma företeelser. Såsom akrobatiska övningar i naket format.

Detta blev dock till stor del frustrerande då möjligheten för att komma vid tillfället fick anses som mycket låg. Det jag däremot insåg var, varför flertalet damer pratar vitt och brett och förträffligheten med Floating.

De kan ju nämligen helt utan spår komma både en eller flera gånger i detta mecka av mystik och viktlöshet. Usch och fy för kvinnor och deras möjligheter.

För möjligheterna är som vi vet många:

Först kom dildon.

Därefter vibratorn.

Som mynnade ut i kaninen.

När slutligen damerna tröttnade på kaninjäveln så tog det inte många sekunder innan marknaden skapade en ny miljardindustri. Floating – En orgasm-maskin!

Avundsjukan som jag känner är monumental!

Jag växte upp i ett villaområde två mil norr om Sundsvall.

Bergeforsen för att precisera.

Bullerbyn för att prata slang.

I många år mitt absoluta favorithak.

Fantastisk barndom.

Underbara vänner.

Mängder med äventyr.

Just äventyren tror jag format den person jag är idag.

Mängder med äppelträn och morotsland att plundra.

Flertalet skogar att bygga gömställen i.

Alltid närhet till älven för diverse vattenburna aktiviteter.

Och det område jag fått restriktioner om att vandra fritt i utan att behöva söka anstånd hos mamma och pappa var flertalet kvadratkilometer. Detta gjorde uppväxten fri och helt utan känsla av hotbild.

När sedan alkoholen anlände i mitt liv så fanns det oändliga möjligheter att fyllna till på platser långt ifrån de vuxnas smutskastande blickar. Och varje gång det gick överstyr så fanns det ett flertal buskage att spy ur misären i.

Udden.

Lögdosjön.

Sandbrinken.

Rockaberget.

Döskalleklippan.

För att nämna några klassiska hak för ungdomliga yvigheter.

Döskalleklippan.

Att endast skriva dess namn får hela min kropp att andas mystik.

Och detta får mig osökt att tänka på vad barn innanför tullarna sysselsätter sig med under uppväxten och vart de utvecklas från just barn till vuxen.

Så vitt jag vet så finns det inte många äppelträd att plundra på Kungsholmen. Om möjligt ännu färre morotsland.

Jag hör dessutom via arbetskollegor och andra att de knappt släpper sina barn ur sikte på grund av rädsla för att något ska hända dem. Det i sin tur tror jag gör barnen rädda. För det mesta. Och vi vet ju alla vad rädsla har för förmåga? Hat. Mobbning. Våld. För att nämna något.

Och det finns inte heller många buskage att dölja sin okunnighet om alkohol i. Att dessutom dagen efter kanske passera olycksplatsen (som kan vara vilket hörn, tillhörande ett betonghus, som helst i närområdet) och studera sin egen oduglighet gör att man med största säkerhet får sig en rejäl självförtroendeknäck. Och att ångesten blir mer påtaglig än vid fallet för oss kids från Bergeforsen.

Vad jag vill säga med detta? Att jag förmodligen kommer att lämna staden jag förälskat mig i om det blir som så att jag någon gång ska titulera mig pappa. Dock kanske inte under de första åren i barnets liv. Med därefter tar jag nog mitt pick och pack och drar mot landskap där morrötter frodas, äpplen pallas och fyllor presteras i skuggan av Döskalleklippan.

Jag är en idiot.

Som tar blicklösa beslut.

Uppbyggda av spontanitet och mani.

Senaste beviset på detta är dagens inköp.

En cykel.

Med bockstyre.

Billig rackare.

För i runda slängar 11 000.

Vet inte om vad som flög i mig.

Men förmodligen är allt den feta och fula hunden som sprang om mig häromdagens fel.

Då insåg jag nämligen att löpning inte är något för mig.

Har aldrig provat cykling men förhoppningsvis är det mitt kall.

Annars kan jag precis gjort världshistoriens sämsta affär.