svartblogg

Likt adeln ser ner på pöbeln ser den törstige ner på bartendern

Och vice versa

Men vi lever trots allt i symbios med varandra

Det är väl ingen hemlighet att adeln alltid har sett ner på den smutsiga pöbeln. Adeln har dock alltid varit i behov utav arbetare för att storleksmässigt utveckla sin rikedom och har därför aldrig (egen statisitk) offentligt gott ut med sin kritik. Att sedan pöbeln samtidigt känner avsky gentemot adeln är också välkänt. Pöbeln har dock inget annat väl än att arbeta för adeln, mat på bordet är viktigare än klasskamp.

Något krasst kan man även se likartat på relationen törstig och bartender. Bartendern känner säkerligen ett hat emot de idioter, som i samstämma, skriker efter honom eller henne trots att hon eller han jobbar så att kassaapparaten ryker. Bartendern får dock ta detta eftersom utan dessa idioter fick personen i fråga istället ta anställning som burksamlare på Navet.

Den törstige ser bartendern som en dryg människa som inte ser honom eller henne. En människa som alltid väljer någon annan före. En människa som ständigt förbiser att den törstige är i ett oerhört behov utav vigvatten. Den törstige har dock inget annat väl än att acceptera detta förhållande. För utan bartendern blir det inget rus. Utan rus är den törstige om möjligt en mycket mindre människa än innan.

Idag ska jag (den törstige) byta front i detta kalla krig. Idag ska jag förflytta mitt artilleri till den andra sidan av slagfältet. Idag ska jag bli bartender.

Jag har taget steget över en förbjuden gräns
Det känns väldigt konstigt
Jag är inte alls förberedd på att möta mina egna i strid

De kommer att se på mig med förakt

Jag känner mig som en svartfot