svartblogg

Av människor

För människor

Dök nyss in i denna annorlunda upplevelse

Att det var del 5 av 7 hade ingen betydelse

30 minuter av sammanvävda olikheters likhet

Ett måste i allmänhet

För rasister i synnerhet

Utmattad som en tröttluva efter en arbetsvecka som varit ovanligt lugn. Det var därför skönt att fredagenskvällen var helt O-inbokad. Trodde dessutom inte att Hon skulle vilja göra någon storartat då hon anlände hem, PIN, i natt strax innan tre.

Mina antaganden visade sig dock vara helt felaktiga då hon hörde av sig strax innan hon började jobba med förfrågan om vi skulle till Barre Berre med familj för föda och vin ikväll. Jag hade naturligtvis inte tillräckligt med karaktär för att ens försöka protestera.

Det gjorde jag inte heller när Hon nyss skickade ett sms.

-         Vi kan väl träffas, innan vi drar till dem, för intag av Bloody Mary?

Vad hade hänt om jag valt si eller så då?

Hade jag varit där jag är nu?

Förmodligen inte.

Tankarna ovan snurrar ofta i mitt inre.

Som i morse till exempel.

På väg mot jobbet.

Strålande väder.

Lätta steg.

Stockholm när det är som bäst.

Men jag hade nog inte varit här om jag inte fått ett mail av W.

Som upplyste mig om möjligheterna.

Likartade möjligheter visade Springsteen mig via skivan Greetings from Asbury Park under några törstiga nätter på ett favorithak i Uppsala. Men trots potentialen att plugga i denna stad så tvekade min magkänsla och jag valde istället att fortsätta mina studier i Sundsvall.

Hade jag valt annorlunda hade jag inte fått det där mailet av W. Tror dessutom att jag inte hade åkt jorden runt.  Förmodligen inte börjat jobbat på banken. Garanterat inte träffat Hon. Inte suttit här idag.

Kan inte påstå att beslutet i sig kändes stort. Snarare ett i mängden. Precis som de flesta beslut gör för mig.

Men efteråt förstår man dess enorma betydelse.

Att ett enkelt vägval kan förändra livet.

Jag är inte helt säker.

Men är det inte detta vi kallar ödet?

Trots att jag i princip inte vet något överhuvudtaget om Toscana så har jag alltid velat åka dit. Undra om människor i Toscana tänker likadant om Medelpad?

Min glädje kring denna region (alltså inte Medelpad, utan Toscana) fick mig osökt att surfa in på siteer för hyrbara villor i detta område.

Blev inte direkt mindre sugen av cocktailen:

Vinfält.

Olivträd.

Mat.

Dryck.

Måste nog snart greppa tanken och boka ett par veckor.

Vet inte vilket stoltskott inom Socialdemokraterna som kom med den briljanta iden att börja hänga med kommunist Lasse. Förmodligen någon som efter för stort intag av morfin inte kunde urskilja de gigantiska ideologiska skillnaderna.

Att sedan resterande gäng (passiva knarkare?) accepterade det faktum att de snart skulle begå politiskt självmord är rätt anmärkningsvärt. Eller förresten. Det är det inte. Alls. För det är ju politiker vi pratar om. De har, som vi alla vet, ”blicklös” som signatur på sitt visitkort.

Nu verkar dock en efter en vakna upp (från sitt passiva knarkande?) och konstatera att det kanske inte var så smart.

Vet inte om jag ska jubla åt att de äntligen insett sin fadäs eller om jag ska gråta för att dessa högst obegåvade fårskallar indirekt beslutar om mig och mitt liv.

Men istället för att ånga vidare i detta ämne så konstaterar jag att jag endast har 2 timmar kvar tills jag springer in i ett snabbrus. Ohoj!

Kombinationen av människor som reklamen visade upp har viskat om att Så mycket bättre kommer vara ett program att följa.

Såg precis första avsnittet på tv4play.

Di Leva satte direkt ribban med en dynamitladdning av Sträck ut din hand

Därefter avlöste numren varandra med glädje.

Avslutningen av Petra (vem är hon?) var förträfflig.

Äntligen har ett tvbolag insett hur de ska skapa mervärde genom att använda artister. Och det är inte att låta dem dansa tango och göra bort sig framför kameran. (Även fast många svenskar anser att det är ypperlig underhållning och det är ett blogginlägg isig) Utan istället ge dem vin, mat och låta dem agera och leverera inom det dom gör bäst.

Resultatet var så mycket bättre än allt som tidigare skapats.

Mitt i min sengångarelata dag dyker förhandsvisning av Ellen Page upp på tv:n.

Hon dyker upp där igen, 21:25 ikväll.

För er som inte planerar att ramla ner i en flaska, njut!

Trots allt en av de bästa filmerna som gjordes 2007.

Själv ska jag istället, likt i princip varje lördag sedan -96, bli full.

Oväntat va?

Har ingen mikrovågsugn, då det skulle kännas lite väl mycket 90. Att vi inte har plats har ingen som helst betydelse. Istället kör vi klassiskt vintagestyle i form av vanlig ugn. Detta medför mycket positivt. Ett exempel är längre väntetid som mynnar ut i nervösa sammanbrott. Ett annat är att eventuell tallrik, som följer med in i ugnen för att värma upp den matrest som tillverkats någon dag tidigare, blir stekhet.

Ungefär 80 % av fallen bränner jag mig på denna.

Idag var inget undantag.

Trots att det började så bra med skyddslappar vid transport från ugn till bord.

Därefter skulle jag berika min lasagne med Oil & Vinegar Chilli Garlic Sauce. Då såsen i sig är något starkare än ren tabasco krävs millimeter precision för att inte få för mycket. Försökte därför lirka ut exakt efterfrågad mändg. Tyvärr råkade jag ut för heinzeffekten och fick hela jävla tallriken och halva bordet med såsjäveln.

Försökte snabbt fånga upp det som hamnade på bordet genom att med ena näven sträcka mig efter papper och med den andra flytta den stekheta tallriken.

Välkommen till mitt liv, underbara, charmiga och sönderbrända fingertoppar.

Efter många om och men fick jag äntligen voddler att rulla som det skulle igår. Klickade mig snabbt fram till den mest sedda filmen just nu. Möttes av Lola 2 - Transgressing. Enligt informationen tillhörde filmen Cult Classics. Märkligt. Då jag aldrig hört talas om den.

Hade ingen avsikt att se en hel film, men ville säkerställa att streamingen fungerade som den skulle, så jag tryckte på play.

Två minuter senare hade både kukar och fittor fått framträda. Inget konstigt isig med det. Men när man förväntar sig något helt annat än mjukporr blir man givetvis (glatt) överraskad.

Vid närmare eftertanke är jag dock inte förvånad att voddler nu lagt in lättklädda filmer i sitt utbud. Finns som vi vet få saker som "säljer" så bra. Det visar om inte annat att den erkända kultfilmen Lola 2 ligger högst upp bland de sedda.

Detta är det första jag skriver i mitt nya Officepaket för Mac som jag på ett hederligt vis har BETALAT (?!) 149 kr för.

Att slanta för ett dataprogram är nog det vuxnaste jag någonsin gjort. Men slänger man en så bra deal som ovan på mig så duckar jag inte.

Nä nu ska jag nog ta och stänga ner datorn och ta tag i den manligare sysselsättningen, fönsterputsning.

Min magkänsla viskar om att det är fler kvinnor än män som putsar fönster i hemmet.

Denna magkänsla bygger från empiriska studier av mitt liv. Tror nämligen med största sannolikhet att jag aldrig hört någon man säga – Gud vad smutsiga fönster vi har.

Däremot har jag hört dessa ord från ett flertal olika kvinnor, allt från min mor via min flicka till övriga kvinnliga intressenter i min närhet.

Att jag dessutom aldrig sett en man putsa sina fönster på hemmaplan gör att jag skulle vilja påstå att det generellt är fler kvinnor än män som putsar fönster.

Trots detta har jag aldrig sett en enda kvinna som jobbar som fönsterputsare.

Alla.

Och då menar jag alla jag beskådat har varit män.

Märkligt.

Klockslaget ovan har för övrigt återigen börjat förföljt mig. Det resulterade i att jag för någon vecka sedan var högst tveksam på att kliva på tåget mellan Falkenberg och Halmstad för att just avgången var stämplad till 12:34.

Klockslaget på biljetten uppfattades oundvikligen som en pik till mig att tåget kommer att spåra ur och samtliga resenärer avlida. Men då jag hade besök bokade i Halmstad hade jag inget annat val än att kliva ombord för singelresa mot döden. Av oförklarlig anledning så spårade dock tåget inte ur. Men jag kände inom mig att det var på håret ett flertal gånger.

Drar på mig ett par kostymbyxor.

Känner något i ena fickan.

Ett USB-minne.

Som inte är mitt.

Hur det hamnade där berättade tyvärr inte mitt minne.

En kvart senare åkte dock luckan på glänt. USB-minnet tillhörde den eminente kocken från i fredags som ville berika mitt liv med anständig musik.

Innan denna vetskap kom till min ägo hade jag även funnit en slips nedtryckt i kavajens innerficka. Det som var intressant med detta fynd var att slipsen var densamma som den jag anmälde försvunnen i fredagskväll. Var då helt övertygad om att jag endera lämnat den på annan ort eller att jag möjligtvis använt den som betalning för min taxiresa hem.

Fredagen bjöd på grym föda och smarrigt vin (Penfolds Kalimna Bin 28).

Blev ofantligt onykter och stammade blygt ”Hallå, jag är hemma….packad.” i hallen till lägenheten vid halv 12.

I lördags städades en inflyttning/bröllopsfest av. Då var det dock Hons tur att överkonsumera. Trots det var det ändå jag som kräktes fyra gånger vid hemkomst. Men min kropp lever som tidigare påpekat sitt eget liv och det är ingen ide att försöka förstå sig på den.

Söndagslunchen bestod av besök på Jin & Peeters Dumpling and Chicken Deli på Kungsholms Strand. Bra hak med trevlig föda. Den belgiska våfflan med tillvalet vaniljglass till efterrätt är fantalastisk!

Men nu till inläggets kärna.

Söndagsfilmen.

Taking Lives med bla Angelina Jolie.

Kan inte påstå att jag gillar många av hennes filmer.

Detta kan delvis bero på att jag inte sett alla.

Men mestadels så tror jag att det beror på att jag inte gillar henne.

Tycker – helt ärligt – inte ens att kvinnan är särskilt snygg.

Och någon stjärna till skådespelare anser jag sannerligen inte att hon är.

Men i Talking Lives, som är en mycket bra film, tycker jag hon är bra. Dessutom snygg. Mestadels på grund utav att hon inte är hypersminkad. (När hon vanligtvis exempelvis bär läppstift så ser hon ut som två gigantiska läppar. Varken mer. Eller mindre.)

Vet inte vilken lärd som mynnade det eminenta uttrycket – The worst thing about makeup is that it ruins the beauty of human nature.

Eller jo, det gör jag visst det.

Det var undertecknad.

Packad som en ICA – kasse.

02:36 på ett smutsigt hak i Queenstown Nya Zeeland.

Spånskivor och plastmattor som golv.

Åldersspruckna väggar av färg.

Ett kök helt i plåt.

Men styrelsens absoluta favorithak.

Igår satt vi mitt i denna absurda lägenhet.

Och skulle rösta om dess fortsatta ändamål.

Skulle den tillhöra föreningen även framgent?

Eller var det dags att avsluta relationen och sälja till högstbjudande?

De enda som tyckte att alternativ 1 var att förespråka var styrelsen. De använde trots allt detta förfall till lya för att fika en gång per månad. Behöver jag poängtera att snittåldern i styrelsen till och med är äldre än den lastgamla lägenhet vi befann oss i?

Alla andra (som var i åldern 20 – 40) tyckte dock som undertecknad och ville omgående sälja fanskapet och använda den mycket välbehövliga slanten till kommande renoveringar.

För att vi skulle få som vi ville krävdes 2/3 majoritet. Detta var sannerligen inte lätt att få med tanke på att styrelsen gjorde allt i sin makt för att ogiltigförklara röster. En fullmakt avslogs exempelvis helt utan rimlig förklaring och den första röstningen ogiltigförklarades. Men till slut fanns inget som kunde stoppa oss. Vi vann med en röst och styrelsens fikarum ska ut till försäljning inom kort!

Tyckte faktiskt synd om han som är ordförande.

Han är en hyvens man och det såg ut som en del av hans själ dog.

Men jag är ganska säker på att han kommer att repa sig igen.

För någon ihållande saknad efter detta råttbo kan jag inte tänka mig att han får.

Under en längre tid har aftonbladet haft en dokumentär från Swansea på sin hemsida.
Den har setts av över 300 000.
Jag kan förstå vad som drar.
Sjukare verklighetsskilldring får man leta efter.
Kan inte göra annat än rekommendera en titt.
Trots allt ganska udda att se människor skjuta heroin och röka crack.

Press on play

Torgny Lindgren är tydligen på tapeten med ny bok. Karjävel verkar vara ett riktigt charmtroll då han bland annat häver ur sig:

"Våra liv är dömda att gå under. Så alla som inte är pessimister är idioter."

Han får till och med Gurk The Gambler att framstå som en obotlig optimist.

Sover sällan länge.

Vaknade därför i vanlig ordning runt 8:a i morse.

Hon lämnade strax därefter för jobb.

Jag låg kvar.

Tänkte dra mig lite.

Det visade sig bli något längre.

Vaknade nämligen vid 13.

Sträckte mig efter iPhonen. Surfade de vanliga nyhetssiteerna (Di, DN & skvallerpressens två Sportbilagor). Loggade in på Facebook. 98 % av statusuppdateringarna behandlade höstpromenader.

Fick först en släng av obehag.

Har sovit bort en evighet.

Medan mänskligheten andas friskt luft

Men upplevelsenojan klingade snabbt av.

Det är en av höstens absolut bästa egenskaper.

För det upplevelsebegär som sommaren medför är rent av förkastligt i längden.

Och det är därför få saker som är så skönt att inse som att hösten äntligen är här.

Och de där satans krypningarna har lämnat för en annan kontinent.

För en annan kropp.