svartblogg

Fredagen bjöd på grym föda och smarrigt vin (Penfolds Kalimna Bin 28).

Blev ofantligt onykter och stammade blygt ”Hallå, jag är hemma….packad.” i hallen till lägenheten vid halv 12.

I lördags städades en inflyttning/bröllopsfest av. Då var det dock Hons tur att överkonsumera. Trots det var det ändå jag som kräktes fyra gånger vid hemkomst. Men min kropp lever som tidigare påpekat sitt eget liv och det är ingen ide att försöka förstå sig på den.

Söndagslunchen bestod av besök på Jin & Peeters Dumpling and Chicken Deli på Kungsholms Strand. Bra hak med trevlig föda. Den belgiska våfflan med tillvalet vaniljglass till efterrätt är fantalastisk!

Men nu till inläggets kärna.

Söndagsfilmen.

Taking Lives med bla Angelina Jolie.

Kan inte påstå att jag gillar många av hennes filmer.

Detta kan delvis bero på att jag inte sett alla.

Men mestadels så tror jag att det beror på att jag inte gillar henne.

Tycker – helt ärligt – inte ens att kvinnan är särskilt snygg.

Och någon stjärna till skådespelare anser jag sannerligen inte att hon är.

Men i Talking Lives, som är en mycket bra film, tycker jag hon är bra. Dessutom snygg. Mestadels på grund utav att hon inte är hypersminkad. (När hon vanligtvis exempelvis bär läppstift så ser hon ut som två gigantiska läppar. Varken mer. Eller mindre.)

Vet inte vilken lärd som mynnade det eminenta uttrycket – The worst thing about makeup is that it ruins the beauty of human nature.

Eller jo, det gör jag visst det.

Det var undertecknad.

Packad som en ICA – kasse.

02:36 på ett smutsigt hak i Queenstown Nya Zeeland.