svartblogg

Jill Johnson drog nyss lös No Surrender med Springsteen på TV4 Nyhetsmorgon.

Hon bjöd på ett jävla skönt ös!

Och strålade lycka.

 

Känner mig genast piggare!

Dags att förflytta sig från soffan till lämpligt hak för vinlunch!

Så tack för det Jill.

Tack som fan!

Enligt Metro så är den vecka vi genomlider just nu den tröttaste på hela året. Detta beror mestadels på att vi ställt om klockan till vintertid. 8 % av de som arbetar väljer till och med att sjukskriva sig, på grund av trötthet.

 

Jag är inte förvånad.

Har själv varit helt utmattad.

Inte skapat något av värde efter avslutad arbetsdag.

Legat i soffan, som denna vecka blivit säng, och vridit mig.

Avverkat fyra filmer, tagit tupplurar och sovit.

 

Hoppas denna usla trend upphör snarast.

Annars riskerar olyckliga november, om möjligt, att bli sämre än vanligt.

Strömavbrott

2000 talets atombomb

Till och med TV:n dör

Fick slita enormt de sista veckorna i gymnasiet för att klara G i svenska. Det i sig är inget konstigt då jag har svårt för både det svenska, engelska och tyska språket.

 

I tyskan gick det så långt att lärarinnan sa åt mig att sluta. Var för kass för klassens bästa. Jag svarade med en gigantisk kram, äntligen blev jag fri från den ologiska strukturen som i folkmun kallas tysk grammatik.

 

Eftersom alla dessa kufiska språk satte press på mig under min gymnasietid så var det mycket trivsamt att lägga dessa bakom sig och kasta studentmössan i skyn.

 

Tog sedan ett flertal år innan jag var i närheten av att skriva något igen.

När det väl återkom så var det i form av en resedagbok.

 

Gigantiska flaskor och besynnerliga situationer lades ut för beskådning.

Ett trivsamt sätt att kommunicera med nära och kära.

 

Strax därefter tog bloggen vid. Mest för att skydda mot olämpliga läsare som på något vis hittat till det top secret dokument som var min & JJs resedagbok.

 

Min inkomst från bloggandet har dessutom varit hiskelig.

Hiskeligt liten vill säga.

Eller ingen alls om jag ska vara ärlig.

 

Men vad gör väl det en dag som denna!

Skatteåterbäringen för allt slit har nämligen anlänt.

I form utav ett pris i en slogan tävling.

 

Mitt ratio i dessa sammanhang är dessutom grym. Har försökt två gånger. Ena gången blev jag diskad då jag själv satt med i juryn. Den andra gången gav inget mindre än 1:a pris.

 

Ett första pris bestående av en skärgårdsweekend för två.

Helt sjukt.

Måste fortsätta i samma jargong som föregående inlägg.

 

SMS:ade en kompis igår som skulle röntga ryggen. Frågade hur det gick. Han svarade enligt följande:

 

Gick bra. Får svar om en vecka. Hoppas dom hittar något! Är så jävla trött på att ha ont… Fick vara hemma idag, tog mig inte ur sängen. Tänkte börja dricka 03:50 när värken smög sig på. Men jag hade bara två öl så jag tyckte inte det var någon mening.

Anlände ett SMS igår

Brutal ångest.

 

Ringde upp avsändaren idag.

-         Lever du?

-         Fortfarande knäckt. Men det är mycket bättre än igår. Då hade jag svårt att andas. Var tvungen att svepa en öl precis innan jag la mig för att kunna slappna av och somna.

-         Ajdå. Vad sa damen?

-         Inte mycket. Hon tror givetvis att hon är tillsammans med ett psykfall.

-         Ähh. Vill hon ha en mediokermedianman eller en rockstjärna som dig?

Blir lika stolt varje gång jag ser eller hör Timrå i media.

Att det oftast inte är i positiv bemärkelse har mindre betydelse.

Att vara Sveriges fattigaste kommun är trots allt en bedrift.

 

En annan bedrift som min gamla kommun lyckats med togs precis upp i Rapport. Av samtliga Timråbor är det 24 % som är överviktiga. Det ger en femteplats i hela riket.

 

Känner mig stolt till tårar och förutsätter att ett flertal tjockisar kommer att fira med en nattmacka. Bestående av ett skrovmål och 4 väntkorvar.

Läste igenom svartbloggsinlägg från 2007 och 2008 för någon dag sedan. Vissa är riktigt bra. Samtliga av de som sticker ut kombinerar misär, med självinsikt och humor.

 

För att kunna leverera blogginlägg med den kombinationen krävs tid och helst ett miserabelt singelliv.

 

Idag har jag sambo.

Dessutom ett förhållandevis bra liv.

Absolut inte guld och gröna skogar.

Men bra.

 

Tid har jag däremot inte alls.

Jobbade nog exempelvis 220 timmar i september.

Var dessutom sovandes på annan ort i snitt 3 kvällar i veckan.

 

Att då skapa bra blogginlägg är omöjligt.

Som tur är finns det andra som gör det ypperligt.

 

Har tidigare varit inne på att Håkan via Cramp Magazine skriver enormt roligt.

Det gör han fortfarande och hans texter bör läsas dagligen av samtliga.

 

Det finns även exempel på bloggare som inte alltid behöver använda sig utav humor för att lyckas med konststycket att få mig att läsa dess skapelser varje enskild dag. (Beatrix Vnunk, Curly & Gurk The Gambler)

 

Denna triss i skrift håller yppersta klass. Och skulle utan problem slå ner redaktörer, journalister och annat krims krams med pennan som vapen!

 

Att Gurk The Gambler tillhör ovan angiven gruppering är inte konstigt. Han har nämligen både enormt med ledig tid samt ett miserabelt singelliv att tillgå.

 

Läs därför genast hans tankar och funderingar kring husdjur här!

När svartbloggs dagar börjar gå till sin ända tänkte jag ta tillfället i akt och bjuda på ett urklipp av bilder från mitt senaste halvår.

 

Anlände till Stockholm som (egen utnämnd) konung av Sundsvall.

 

 

Märkte direkt att jag inte alls längre var spindeln i nätet.

 

 

Tog därför min firmabil till fjällen.

 

 

För intag av självförtroende i form av dryck.

 

 

 

Som ni ser utfördes uppdraget med bravur. (Näsan tillhör Flumbergs farsa.)

 

 

 

När sedan avfärd med 08-området skulle ske så visade det sig att bilen hade blivit inbytt mot After Ski notan. Tog därför tillfället i akt och åkte luftballong söderöver.

 

 

Återkom till storstaden och fann ganska omgående ett hak för en norrlänning. Skyltar likt denna är även en av Kungsholmens viktigaste fördelar. De finns nämligen nästintill överallt.

 

 

En annan av dess fördelar är att jag redan nu titulerar det mitt hem. Att jag dessutom trivs ypperligt gör inte saken sämre.

 

 

Med mig i Stockholm är Hon, i form av sambo.

Med tanke på mitt utseende borde Hon se ut ungefär så här.

 

 

 

Men eftersom jag är en lyckofigur så bjuder Hon istället ofta på vackra poser.

 

 

 

Men å andra sidan är det inte konstigt att Hon vill hänga med mig. Jag hittar ofta och gärna på trevligheter som får själen att tindra. Ett exempel är vinrus på klipporna i Skärgården.

 

 

Eller cykelturer på Utö.

 

 

Eller besök i hennes by utanför Sundsvall.

Som bilden visar finns det två saker där.

Ett cafe och en tomatodling.

 

 

Eller spontana dagsfestivaler.

 

 

Eller sexanspelande MMS från kontoret.

 

 

Dessa går dock inte alltid hem.

Hon har nämligen alltid annat godis inom räckhåll.

 

 

Så denna gång blev det gravöl istället på Mosebacke med Barre Berrha.

 

 

Men strax innan hemgång tvättade jag av mig all fyllesmuts och borstade mina tänder.

 

 

När jag slutligen anlände hem med ett Colgateleende kunde Hon givetvis inte längre motstå mig.

 

Ibland vill man stå i rampljuset.

Andra dagar vill man gömma sig bakom persiennerna.

 

I arbetslivet är jag ofta stationerad i centrum.

Men när det kommer till att blogga vill jag vara anonym.

 

Inte anonym i form utav att de som läser inte vet vem jag är.

Men anonym i form utav att inte vara googlebar.

 

Att vara googlebar är för min paranoida hjärna att likställa med andra bedrövelser såsom övergrepp, radio&tvtjänst & GT med LIME.

I förhållande till konkurrenterna har blogg.se det enklaste och bästa domännamnet. Men ett trevligt yttre går sällan hand i hand med ett funktionellt inre.

 

Det senaste i raden av failure som blogg.se kan tituleras är: ”det finns tyvärr ingen möjlighet att flytta med tidigare blogginlägg till vare sig annan blogg.se adress eller till annan aktör”

 

Trots ett flertal brister har jag valt att vara trogen.

Den tiden är snart förbi.

 

Så inom kort kommer mitt vita arschle att gå som en symaskin på annan ort.

Kan inte säga annat än att jag längtar.

Benny Bling Bling

En försökskanin

En slutsats i periferin

 

Hon mötte mig vid dörren

- Du har fått ett brev från Karolinska Institutet

 

Ett brev för Karolinska?

Tanke efter tanke forsade förbi likt Niagarafallen.

Vad vill vetenskapens framsida en enkel individ som mig?

Har de slutligen insett att min DNA-stege är ofullkomlig och ej bör föras vidare?

Eller vill de söka kontakt på grund av ett provsvar jag förträngt att jag har lämnat?

Den spontana rädslan var som ni förstår påtaglig.

 

Öppnade kuvertet med skakiga händer.

Fann omgående information om att jag blivit utvald.

Utvald att medverka i en forskningsstudie.

 

Min spontana reaktion

Dolda kameran!

 

Efter viss sanns kom jag emellertid på att Karolinska Institutet knappast sysslar med dålig TV. Däremot verkar de inte heller syssla med oberoende urval.

 

Den tesen bygger på att de vill använda sig utav mig, som innehar Nordeuropas trassligaste kropp, för vetenskapliga studier. Resultaten kan omöjligt visa på något annat än att svenska folket överlag lider av allt från skrumplever, njursvikt till depressivt tänkande.

 

Det i sig leder sedan till större anslag för organisationer likt Karolinska.

Man kan kalla den vetenskapliga eliten mycket.

Men dum är de sannerligen inte.

 

Givetvis kommer jag att ställa upp på de tester de vill göra.

Ser redan nu förstasidastoffet

 

”Vetenskapliga studier visar – Människan har förintat sig själv. Fortplantning bör förbjudas!”

Harklar inte blod längre.

Skönt!

 

Däremot så har mitt urin innehållit blod de senaste dagarna.

Känns sådär.