svartblogg

Fick slita enormt de sista veckorna i gymnasiet för att klara G i svenska. Det i sig är inget konstigt då jag har svårt för både det svenska, engelska och tyska språket.

I tyskan gick det så långt att lärarinnan sa åt mig att sluta. Var för kass för klassens bästa. Jag svarade med en gigantisk kram, äntligen blev jag fri från den ologiska strukturen som i folkmun kallas tysk grammatik.

Eftersom alla dessa kufiska språk satte press på mig under min gymnasietid så var det mycket trivsamt att lägga dessa bakom sig och kasta studentmössan i skyn.

Tog sedan ett flertal år innan jag var i närheten av att skriva något igen.

När det väl återkom så var det i form av en resedagbok.

Gigantiska flaskor och besynnerliga situationer lades ut för beskådning.

Ett trivsamt sätt att kommunicera med nära och kära.

Strax därefter tog bloggen vid. Mest för att skydda mot olämpliga läsare som på något vis hittat till det top secret dokument som var min & JJs resedagbok.

Min inkomst från bloggandet har dessutom varit hiskelig.

Hiskeligt liten vill säga.

Eller ingen alls om jag ska vara ärlig.

Men vad gör väl det en dag som denna!

Skatteåterbäringen för allt slit har nämligen anlänt.

I form utav ett pris i en slogan tävling.

Mitt ratio i dessa sammanhang är dessutom grym. Har försökt två gånger. Ena gången blev jag diskad då jag själv satt med i juryn. Den andra gången gav inget mindre än 1:a pris.

Ett första pris bestående av en skärgårdsweekend för två.

Helt sjukt.