svartblogg

Direkt efter avslutat arbetspass igår flydde jag mot en sjö nära stadens centrum. Kroppen krävde vila och en av sjöns bryggor passade perfekt för detta. På vägen dit gjordes en anhalt för inköp av diverse ätbara föremål. Väl på plats insågs dock snabbt att vissa attiraljer saknades. Antiklimax. Måste finna lösning. Samtalade med medresenär. Vad göra? Att gå till närmsta ICA, var det sämsta men ändock det enda brainstormades fram.

Jag tog på mig ansvaret och började traska. Passerade en brygga ett par hundra meter bort. Kollade på en cykel som låg placerad på marken och tänkte "Fan. Hade gått med blixten om ett par hjul fraktade mig istället.". Då händer något overkligt. Mer overkligt än spöken och rymdvarelser. Hon som satt på bryggan nedanför frågade om jag ville låna hennes cykel. Hon hade nämligen hört vårt resonemang (sjövägen var det bara 50 meter mellan våra bryggor) om inköp av ytterliggare varor.

En vilt främmande människa som bryr sig om en annan vilt främmande människa. Jag blev så ställd att jag var tvungen att fråga om hon skojade. Det gjorde hon inte. Istället kom hon upp med cykelnyckeln till gångvägen. Instruerade om hur låset fungerade och vinkade sedan iväg mig.

Kände att jag ville bjuda igen när jag ändå befann mig i affären. Damen var runt 50 så jag tänkte att en blomma kunde förgylla hennes vardag. ICA Nära hade dock inge blomster. Istället så fick det bli en trisslott.

Hur utfallet på denna trisslott blev är oklart. Det som därmed står klart är att jag tackade henne för cykeln med kommentaren - Din spontana och osvenska handling förtjänar en trisslott. Med ditt förmodade pluskonto hos karmaguden blir det säkerligen stora vinster!

Jag tror Morgan Freeman snart kommer att dö. Eller att han är black. Och då syftar jag inte på hans hudfärg. Skälet till min teori är massproduktion, massproduktion av filmer. Han är med i allt. Hela tiden. På ett par månader har jag sett hans något sargade ansikte i ett gäng filmer. Inget ont om det. Gubbskrället är oftast hur bra som helst. Hur bra man är på filmduken är dock inget som motverkar dödsfall. Och eftersom han verkar vara en hyvens man så hoppas jag verkligen att han endast lider av ett tomt konto.

På tal om filmer, död och Morgan Freeman. Jag såg Batman i söndags. För en tid sedan såg jag verkligen fram emot denna film. Sen dog Heath Ledger och det blev hysteri. Oscarstatyetterna haglade innan filmen ens mött biosalongen. Är det något som får mig att tveka på en films kvalité så är det mani likt ovan. Därför ändrades min åsikt om filmen, innan jag ens sett den, till medioker.

Denna gång hade dock, helt oväntat, kritikerna rätt och jag fel. Filmen var bra. Mycket bra. Heath Ledger var utmärkt som Jokern och möjligheten att han vinner den där guldkroppen är nog rätt god. Mest med anledningen av att han lyfte under filmens gång. Från små fånig gangster till galen psykopat med ett leende på läpparna.

Arbetsdagen igår var som förväntat inte den bästa jag mött. Det ankom dock en ljusning via sms innan den avslutades.

- När slutar du jobbar idag?

- 16:15.

- Du får inte komma hem före 17.

Avsändaren var en flicka som jag inte nämnt här av diverse olika anledningar. Hon har dock varit en del av mitt miserabla leverne de senaste 6-7 veckorna. Återkommer nog till en prestation vid senare tillfälle. Nu åter till fredagen.

Väl i lägenheten möts jag av två införskaffade sittkuddar och en uppdukad förrätt. Att damen i fråga har tagit bussen till IKEA för att tjacka kuddar och diverse köksredskap som jag inte hade för att lyckas genomföra detta stordåd är nästan för bra för att vara sant. Att hon sedan visar sig ha fantastiska kunskaper inom matlagning gör helheten för denna fredagskväll total. Efterrätten finns det bildbevis på nedan.

Vaknade med ett leende på läpparna i morse. Detta måste firas. Förslag för genomförande? Det är rea på stan. Varför inte investera i en ny garderob. Sagt och gjort. Vi dansade runt bland utbudet på Sundsvalls enda gata. Hittade ett gäng plagg både till henne och mig. Sitter just nu i soffan och funderar på om allt var nödvändigt. Förmodligen inte. Vilket fall så är slanten från pokervinsten för länge sedan försvunnen. Men det var både hon och jag värd.

Vad är väl bäst?

Straight och ensam eller packad i parken med dom andra?

Gårdagen fortskred, som tidigare aviserats, med barhäng på Oscar. Där intogs diverse flytande vätska i en avslappnad atmosfär. Strax efter klockan slagit 24 och löneguden hade anlänt begav vi oss mot Casino Cosmopol.

Jag hade oerhörda förväntningar på Casino Cosmopol när det öppnade för lite mindre än en evighet sedan. Redan efter första besöket bestämde jag mig tyvärr för att inte alls gilla detta tillhåll. Anledningen: Hela känslan skriker Finlandsfärja.

Vad en Finlandsfärja och ett Casino har gemensamt har jag ingen aning om. Men den som inredde Casino Cosmopol i Sundsvall såg direkt likheten och kopierade därför någon gammal båts inredning.

Hur som helst. Igår var jag där, för att spela poker. Enligt en mycket tvivelaktig pokertradition, i sann Marx anda, skulle jag och HansHans dela på förluster och vinster. Detta är något som jag i normala fall skulle vägra att ställa upp på. Men eftersom det var en glad stämning i gruppen så fick jag vika mig för kollektivet.

Hur utfallet blev? Växlade in 1000 kvart i 1. Växlade ut 6000 klockan två. En hyfsad timpenning. Eftersom uppgörelsen var att dela lika inför gud så checkade inte hela vinsten in som kassaflöde hos mig. Istället så delade jag broderligt med HansHans.

Men trots det så är jag idag en rikare man, både när det kommer till roligheter och likvida medel, på grund av mitt val att gå ut igår. Så svaret på Ulf Lundells fråga i ingressen är: Det är avsevärt mycket bättre att vara packad i parken med dom andra i stället för att vara straight och ensam.

Den svenska semestermånaden framför andra är snart över.

Som vanligt har jag inte varit ledig.

Detta är något som möter förvånade ansikten.

"Va, har du ingen semester? Varför då?

Svarar alltid att jag trivs bra med att jobba under sommaren. Hinner med roligheter i alla fall. När det däremot går mot höst och mörker vill jag fly från depression och tristess och möta solen på annan kontinent. Så blir fallet även denna höst.

Men framtiden skall inte analyseras i detta inlägg utan istället tänkte jag fokusera på nuet. (verkligheten - för att jävlas med torgnysdotter). Hur är det att jobba när alla andra är ledig?

Ska jag vara ärlig så är det delvis oerhört jobbigt. Mest för att min arbetssituation på grund av personalbrist är bedrövlig. Men vissa kunder bjuder på leenden. Eller vad sägs om en kille född -72 med bred bred raggardialekt från dalarna. "Va fan är det här för värdelös fond? Har ni ingen som investerar i sex, vapen och alkohol som alla fall går med vinst?"

En detalj som jag verkligen inte saknar är dock att vandra runt i denna mediokra stad och bara vara ledig. Det hade varit utmärkt om jag varit ekonomisk oberoende och haft livslång semester. Men att slösa mina surt förvärvade semesterdagar med att inte göra något alls av värde har jag varken lust eller vilja att genomföra.

Men alla kvällar som skall genomföras på någon uteservering då? De genomför jag alla fall. Varje läge för en flaska genomförs. Det leder till ett arbetande semesterliv. Sådant sliter på kropp och själ. Jag vaknade precis efter en blygsam powernap på över 4 timmar. Anledning till sömn förklaras av möte med flumberg och stora stygga W på lokal i går.

Hjärnan var i total förvirring när jag vaknade. Kände mig direkt orolig inför den kommande natten som inte alls kommer att innehålla sömn. För att skingra tankarna läste jag sms. Sms som jag redan läst alltså. Detta är en sysselsättning jag genomför rätt ofta för att finna glädje i nuet. (verkligheten för att jävlas med torgnysdotter) 

Mitt bland smskonversationer (som för övrigt liknar en msnkonversation i utseende på min iPhone) hittade jag dock inget annat än mer ångest. Samtliga utom en (kan man då säga samtliga?) innehöll flaskpåhälsningar på ett eller annat vis.

Trots att jag gång på gång lovar mig själv nykterhet så blir det alltid precis tvärt om. Senast i söndag var jag så bedrövligt dålig att jag trodde att morgondagen inte skulle existera. Hur löste jag det? Pizza och Fernet på lokalt hak. Kändes genast bättre. 

Hur jag löser sömnlösheten i natt blir tydligen likartat. Fick nämligen precis ett sms från Flumberg. Han och Hans Hans har hittat en flaska på Oscar och behöver assistans. Ser ut att bli ytterligare en bedrövlig arbetsdag i morgon.

Jag gjorde något väldigt ovanligt för ett par minuter sedan.

Jag sökte ett jobb.

I Stockholm.

Ajajaj.

Känns otäckt.

Tänkt om jag får det?

Då måste jag flytta.

Med blixten.

Som tur är så är jag inte tillräckligt kvalificerad för att få det.

Men steget att aktivt söka jobb på annan ort är taget.

Det betyder att jag inom kort (inom kort är väldigt relativt - kan vara allt mellan en minut och 4 år) kommer att flytta från denna stad till förmån för någon annan.

Ni som finns i Sundsvall måste alltså ta tillfället i akt och ta på mig så mycket som möjligt innan jag lämnar er för framtiden.

Gårdagen spenderades på Sundsvalls pokerklubb. Ett mycket märkligt ställe som innehåller individer från en helt annan planet än min. Att utomjordingarna har valt en källare, långt från solens strålar, som sitt tillhåll är väl inte helt oväntat.

Atmosfären inne i detta näste förflyttar kroppen 10-12 år bakåt i tiden. Det är varmt. Det är stökigt. Det finns ett Xbox samt en kyl med dricka, som kan inhandlas för en guldpeng. Hela känslan skriker ungdomsgård.

Nu låter det kanske som att detta skulle vara något negativt. Det är det inte. Denna ungdomsgård för vuxna är ett utmärkt tillhåll för att fördriva tid. Det spelas Jeopardy, muskler mäts via Vetgirig.nu och/eller något TV-spel. Men framförallt, det spelas poker på nätet.

Poker är något som alltid har tilltalat mig. Mina resultat, när jag väl har spelat, har varit bra. Däremot så har jag aldrig haft tid att verkligen göra ett försök att tjäna pengar på dessa kort. Merparten av de som befann sig i lokalen igår har tid. De jobbar nämligen inte som oss vanliga döda. Istället så försöker de inbringa slanten via Fru Furtuna. Med olika resultat som följd.

En av dem, vi kan kalla honom Grönsaken, har inte arbetat på flera år. Hans filosofi i livet verkar vara, det går att inbringa hyra och likvida medel via allt som går att spela på. Eftersom han inte har arbetat på evigheter måste slutsatsen dras att det finns en vis tyngd i filosofin.

Hans CV innehåller bland annat goda kunskaper i både biljard och poker. Detta är en bra start för en framtida rikedom. Det som däremot lyser stark på minus sidan, enligt honom själv, är en omutbar otur. Denna oförskämda otur har lett till att han nu börjar fundera på ett jobb. Med jobb menar jag inte att sitta vid en dataskärm och hoppas på nötkorten.

En annan av lokalens individer, vi kan kalle honom Sir Richard, har de senaste åren haft en berg och dal bane karriär.

Från vanlig anständig pöbel till mångmiljonär.

Från mångmiljonär till black.

För någon månad sen vände det igen. Han vann lite snabbt ihop över en halv miljon. EN HALV MILJON?! I rena pengar. Det är i runda slängar två årslöner netto. Helt sjukt.

Den senaste veckan har dock den gode riddaren fått sett sig besegrad i fältslag efter fältslag. Det har resulterat i ett tapp i likvida medel på 150 000. Att jag har varit bitter på mig själv för att jag blåste 33 000 under HELA juni känns genast ofattbart löjligt. Att jag dessutom fick både en iPhone och en MacBook för denna slant gör det om möjligt ännu löjligare.

Så vad kan man då lära sig av att hänga på en ungdomsgård en kväll:

Börja spela poker - du slipper jobba och kan samtidigt bränna obegränsat med slant!

Redan innan första given är delad är jag fast för livet.

Min frekvens på inlägg den senaste månaden har som förutspått varit oerhört låg. Det beror inte endast på högt tempo i livet utan även på total brist på hanterliga ämnen. Ohanterliga ämnen har det däremot funnits massor av. Min hjärna har vridit och vänt på dessa så många gånger att dess slutsats elimineras. Detta bevisas av att mitt skrivbord har haft dokument som heter "Kanske blogg" samt "En massa dravel" placerad på sig, som efter genomläsning förflyttats till papperskorgen. Istället för en massa dravel tänkte jag bjuda på några bilder som min oerhört kära iPhone har fångat den senaste tiden.

Mini och Flumberg. Två bröder som gör upp likt män.

Att bo i Sundsvall under sommaren är en märklig upplevelse. För mycket ljus gör nog till slut människan galen. Klockan är 00:22 när denna bild är tagen. Dagen är givetvis en söndag och jag kan göra allt annat än slappna av.

Stavrebodarna - Min faders mark och en av dess stugor. Beläget långt långt från närmsta granne eller civilisation. Här kan man slappna av.

Den svenska sommaren är kort men dess innehåll roligt. (Läs: Det är OK att vara full hela tiden - om du inte tror mig. Fråga Flumberg.)

Man skulle kunna tro att Mini har sugit i sig en ask med lyckopiller.

Nu ger jag mig. Finns inget att dölja längre. Människor i min närhet skiner av lycka! Mitt alterego, som har bättre självförtroende än en lina Cola, hävdar att det beror på mig. 

Sommarens A och O har varit ljus öl spetsad med lime. Hur omanligt det än låter så får det mig att vilja dricka mer mer och mer.

Jag tillsammans med 58 000 andra stod och häpnade när Springsteen levererade "Drive all night".

Hur kan en öl som inte innehåller någon alkohol vara rolig?

Kusinträff i Höga kusten, där min mor har stuga, innebär vyer.

Detta är mitt fönster. Vid min arbetsplats. Ibland är det helt okej att jobba på kontor.

Oj oj oj!

Hur struligt kan det bli?

Jag, Sankan och Benny BB skulle ta oss ner till Götet för en flaska och lite Springsteen.

Efter två katastrofala fyllor på onsdag och torsdag möttes vi upp på fredag vid lunch i Oscars tältet. Det trevliga sällskapet gjorde att flaskan hittades direkt.

Jag, Diablo och Pablo som också var där lämnade på eftermiddagen för att kanske få i oss någon egen öl med billigare namn. Benny BB och Sankan verkade däremot ha hittat stora plånboken och stannade därmed kvar.

Vid 19-tiden hade Pablo ordnat en förfest med massor av tjejer. Jag och Diablo var inte sena med att säga Jippie. Väl där möts vi av ett gäng med damer som var oerhört musikaliska. Det finns därför en gitarr på stället.

Eftersom Diablo spelar gitarr i ett lokalt storband frågar folk om han inte kan dra några låtar. Han tackar vänligen men bestämt nej med motiveringen att han inte är någon partygitarrist.

Lotten hamnar istället på undertecknad - Herr prestationsångest. Börjar lite trevande men ordnar senare allsång för hela den fantastiska gruppen av sångerskor, stora grattis till mig!

Eller tur kanske man kan kalla det.

Mitt i ruset piper det till i telefonen, det är visst nån som hör av sig. "Tåget är tidigarelagt, det går inte 23:23 utan 23:10." Jag som inte ens hade en tanke på att jag skulle åka tåg, kastar en blick på klockan. 23:08.

Rusar upp och skriker "nej nej nej, jag ska ju med tåget!" Slänger mig på telefonen och ringer Benny BB. Vart är ni?!?! "Vi kioskjoggar mot stationen, tåget går om 10!" Avsändaren av smset skojade alltså, det tackar jag för. Hade inte hans sms ankommit hade jag förmodligen suttit kvar där än och spelat gitarr för damerna!

Sekunden efter telefonen läggs på: Taxi med blixten - Tågstationen fort!!! - jag hann. Väl där möttes jag utav kvällens första bakslag. Bistron var stängd. Tur att Sankan vecklade fram en flaska rosé. Jag sänkte snabbt tre glas och somnande sedan in mitt i en mening.

Benny och Sankan hittade dock en jätteflaska i form av en mugg med HB, producerad i Bollnäs, som en "stackars" flicka fick sälja för 200. Ett kap tyckte pojkarna, det tyckte även flickan. Muggen med sprit ledde bland annat fram till en avstängd toalett (någon idiot kräktes tydligen i den) samt att de nästan blev avslängda från tåget på grund av att de hängde ut genom fönstren och skrek.

Väl framme i Göteborg skyndade vi oss till bolaget, väggen var nära: Mintuu måste därför vara ännu närmare. Vi satt till oss med lutande kroppar mot dörren till systembolaget. Val av position berodde på att dörrarna skulle öppnas 10:00 och vi ville vara först på plats. Så fort medicinen var inhandlad skyndade jag och Sankan i oss några Mintuu och dagen var räddad.

Dagen fortsatte med svåra val på eftermiddagen. Ska jag äta en rejäl tallrik med kött och andra trevligheter, eller en liten kopp med oliver? Eftersom resterande del av veckan hade innehållit koppar föll valet på det senare.

21:00 kliver Springsteen på. Vilken konsert! För att citera Markus Larsson på Aftonbladet. HERRESATANSJÄVLAR - Nu har jag sett allt! Han har så rätt. Benny gråter till "Drive all night" (Jag är nära). Min kropp studsar till "Marys Place" - allt är euforiskt.

Han spelar låtar som man inte trodde existerade live. Drive all night???? Hur kan kan spela den? Han har inte spelat den låten sedan Lucifer himself vann på Lotto! Låten är fruktansvärt bra och han får hela Ullevi att börja hångla med varandra.

Vad ska man göra när detta gubbskrälle har lagt frisyren på hyllan? Jag vet...

man följer Foo Fighters istället!

Med vänliga hälsningar - Eder Gästkrönikör - Flumberg

Ringde Flumberg två gånger i morse

Anledning: Han var inte på jobbet och jag ville väcka honom.

Han svarade inte.

Strax därefter, runt 9, ringer han mig.

"Jag verkar sova - Det är inte så bra med tanke på att jag borde jobba."

Sen la han på.

10 minuter senare dyker han upp på kontoret.

Ser honom från min plats - han ser något förvirrad ut.

Strax därefter ringer min telefon.

Flumbergs nummer dyker upp.

Att han ringer mig - istället för att gå cirka 4 meter - betyder strul.

Han viskar tyst tyst tyst, med anledning av att ingen annan i kontorslandskapet ska höra, "Jag hamnade i en jätte jätte stor flaska igår. Blev gigantisk efterfest. Jag är helt kanon. Vad ska jag göra? Ajajaj. Hur kunde det bli såhär? Jättetur att det finns stavningskontroll på mailen."

Detta var den absolut bästa start på dagen jag kunde få.

Andras misär gör mig till en lyckligare människa.

Förmodligen därför min kompiskrets ser ut som den gör.

Merparten av mina vänner (och även jag) har likartade problem som äldre bilar. Det är inte rost jag tänker på (trots att de flesta har växt ur Sundsvalls 20-23års krogkultur för länge sedan) utan gashäng. Att detta gashäng dessutom kombineras med total avsaknad av bromsar gör att vi blir otäckt farliga i folk täta områden, där alkohol har en tendens att flöda.

Eftersom gashänget medför höga topphastigheter, som dessutom ofta varar i ett par dagar, är våran motor i behov av vård för att klara av måndagen. Denna uppgift kan inte skötas av vilken mekaniker som helst, utan det krävs djup kunskap om hur en gashängsmänniska fungerar under huven för att lyckas.

De som däremot har den egenskapen blir ovärderliga för gashängsmänniskan. Detta återspeglades senast i söndagsmorse, på ett otäckt golv, i ett otäckt Göteborg. 

Dagarna innan hade signerats med sanslösa varvtider runt tält och kvarter. De som stod längs vägen och såg på föll endera pladask för detta vansinne eller så vände de ryggen till och muttrade något om en förlorad värld.

Vi som körde hann dock varken stanna och kommentera det ena eller det andra. För är det något som är viktigt när man befinner sig ute på vägen så är det att vara först i kön.

På söndagsmorgon hade dock motorhaveri inträffat för oss samtliga. Vi var så nära skroten vi kunde komma. Men där, på infarten till avrättning blev vi räddade av var sin mekaniker. Var och en med kunskapen att sakta men säkert återföra våra förlorade hästkrafter.

Trots att mekaniker är ett mansdominerat yrke, var ingen av dessa människor en man.