svartblogg

Det är nära nu, för mormor alltså

Hon befinner sig sovandes på akuten

Ena halvan av mig tycker det är bra, för hennes skull

Andra halvan tycker det för jävligt, av rent egoistiska skäl

Resultatet blir en tom känsla, som är allt annat än tom.

Gårdagen lyste pojkspoling. Pizza från Bite Line med massor av tillhörande apelsinläsk och ett jävla skruvande av de nya bindningarna. Det enda som saknades från ungdomstiden var ett gammalt strykjärn och en helvetes massa paraffin.

Lyckades dessutom laga lasagne för ungefär 12 personer. Stolt som Stalin när jag la mig ner för möte med sömnen. Väl där började det hända riktigt roliga saker.

Befann mig i staterna, södern närmare bestämt. Av någon anledning hade stadens sheriff haffat min hoj. Den återgick i min ägo av oförklarligt skäl.

Jag kan inte heller precisera hur den mystiska flickan dök upp i mitt liv, men helt plötsligt stod hon där. Mörka ögon (som jag är en stor sucker för), mörkt hår, hon lyste äventyr.

Min kommentar var, sugen på Mexiko och två veckors roadtrip, vi tar min hoj, hyr surfbrädor längs vägen.

Inte helt oväntat (eftersom det var en dröm) svarade hon genast ja. Sedan minns jag ett par klassiska 'motorcykel längs ökenlandskaps' bilder innan det hettade till rejält.

Tyvärr så vaknade jag då, klockan halv 4:a, pissnödig så det värkte i ollonet och dessutom med ett blåstånd (för att använda Timråmål). Kombinationen är som ni pojkar vet, inte att förespråka.

Hade inget annat val än att SÄTTA mig på toaletten, läsa King - modemagasinet för män, som inte är allt för upphetsande mitt i natten, tills det var möjligt att urinera.

När jag sedan återigen somnade så fanns inte drömtjejen kvar.

Satans Zingo!

Idag anlände JJ från de lärdas stad
Han kom förbi mitt jobb och hämtade upp nycklarna till Peace Street
Strax därefter stötte han på patrull, iform av pappersbrist på min water closet
(Bilden får visas enligt överenskommelse med avsändaren)



"Två futtiga papperslappar kunde man skrapa ihop.
Tur att glajjorna är med så man är cool,
 även fast man har bajs fulla röven."

Jag står mitt i kastvindar med problem

Finns ingen hejd på olyckligheterna

Listan (förlåt - jag kunde inte hejda mig) skulle kunna göras lång.

Men risken att bli långrandig är överhängande.

Istället kan jag konstatera att bristen på pengar, eller snarare obristen på CSN, skapar problem. Den härliga myndigheten skickade sin första räkning till mig, efter mitt uppehåll på ett år, för 2 veckor sen.

Där stod det, vänligen betala 5100 kronor till oss innan den 29:e februari. Jag som bor själv och kan leva billigt kan lösa problemet. Men hur skulle en familj med barn göra? Hur skulle den ensamstående mamman eller pappan bete sig i en situation som denna? Sälja sig på närliggande gata avsedd för prostitution?

För mig betydde inte räkningen prostitution, istället fick jag kämpa med inhandling av ny snowboard som betaldes i måndags. För att spetsa till tragiken ytterligare lossade jag samtidigt ett par nya snowboardskor. När jag inte såg något slut på bedrövelsen bestämde jag mig dagen efter för att även köpa ett par nya bindningar.

Dessa spontana inköp har lett till likvida problem. Likvida problem leder i sin tur till att det nästan är omöjligt för mig att boka en välbehövlig klipptid. Utan klipptid måste jag fly staden.

Det betyder Björnrike på fredag efter jobbet.

Stackars stackars mig.

Det kommer mera.

Listor alltså.

Mannen, eller männen som fick mig att falla för rangordning är i nämnd ordning Nick Hornby och John Cusack. (Titt - där bjöd jag automatiskt på en lista till).

De är drivkraften bakom mitt framtida (eventuella) missbruk

De är sammanslutningen som förser mig med idéer.

Så blir ni less på listor framöver

Skyll inte på mig

Skyll på dom

Jag är nämligen bara pundaren och dom är kartellen.

Det svårt att lämna något man gillar

Det är jobbigt att göra bokslut

Men det blir sista avsnittet nu

Allt har sin tid

Speciellt knull-listor

Dom utvecklas och förändras tillsammans med framtiden. Hade jag gjort denna lista för säg 12-14 år sen så hade samtliga platser varit uppbokad av Wilma, Skärgårdsdoktorns dotter. (Snudd på barnarov - ska ärligheten fram så var det inte baxning jag symboliserade med henne. Jag visste inte riktigt hur det utfördes då.)

För ungefär 8-9 år sen fanns bara Katie Holmes på min näthinna. Jag var fanatiskt sugen på hennes karaktär i Dawsons Creek. Detta ber jag innerligt om ursäkt för idag.

Vidare har mitt liv kantats av liggnoja med Lisa Miskovsky. Förklaringen är enkel, hon ser sjukt het ut både i backen och på scen.

Samtliga av dessa individer får inte plats på dagens lista. Även fast den sistnämnde är svår att lämna utanför.

Kort tillbaka blick:

Plats fem: Lisa Ekdahl

Plats fyra och vackrast: Gabrielle Anwar

Plats tre: Sherryl Crow

Plats två: Alice (Natalie Portman)

Ser inte alltför pjåkigt ut. Dock har många som både är snyggare och sexigare inte fått plats, av den enkla anledningen att jag inte haft någon speciell relation till dem.

Mitt sista val blir däremot väldigt Svenssonsaktigt. Hon ledde till och med en tävling på Aftonbladet om populärast just nu. Känns nästan lite jobbigt att jag måste falla in i samma hop som de andra. Men det är omöjligt att stå emot hennes dragningskraft.

Första gången jag såg henne var i 'Lost in Translation', andra gången i en intervju strax därefter. Bruden är inte bara dödsläcker, hon är dessutom skarp så få.

Allt hon tar i tillsammans med Woody Allen blixtrar.

Allt hon gör tillsammans med honom känns så rätt.

Scarlett Johansson får när som helst dela min säng.

Om hon lovar att lämna Woody Allen utanför.

Avstår helst ifrån att se honom naken.

Började precis surra med en gammal kompis via MSN

Han bor numera i Götet

Bland mycket annat är han också hobbyfotograf

Går under alias The Pee Stain

Skickade nyss över några pics till mig

Bra grejor

Se själv



På tal om Las Vegas BLVD, det var inte alltför länge sen Benny och JJ åkte nercabbat där.



Sundsvall mina damer och herrar.
Inte så pjåkigt trots allt!



Hårt som sten!



Chinona!



The Pee Stain himself!

Devisen "Minnet är bra men kort", används frekvent inom kontorslandskapen.

Det påföljande leendet lika inövat som amen.

I vissa fall är uppfattningen om minnet sann.

Ett av dessa behandlar relationer.

Trasiga eller tilltrasslade relationer med konstigt slut.

SMS:et som inkom strax efter 3 i lördagsnatt behandlade just detta ämne.

För en gångs skull var jag inte delaktig

Men tänkte däremot vara fräck och beröra ämnet ändå

Tårarna berodde på en gammal bekant

Glädjen lika så

All denna kalabalik uppdagades såklart av ett ex

Deras relation rann ut i sanden, den gjorde verkligen det.

I lördags sprang de på varandra

Under trolldryckens rus

Vad händer

Historien förträngs

Nuet målas upp med guldkant

Återfall sker

Pratade med SMS avsändaren igår

Det lilla glädjeruset av återseendet var borta

Kvar fanns tårarna

Minnet är bra men kort

I detta fall helt utan påföljande leende

Det finns för många idioter. Idioter som dessutom har mage att sitta i morgonsoffor och tycka gör mig nästan lite förbannad. Just en sådan finns, trots min ovilja (oväntat va?!), att bevittna fredagsmorgnar på SVT

Hon, Maria Abrahamsson, är ledarskribent för Svenska Dagbladet

Förmodad moderat, på ett äckligt sätt

Förstår varför så många människor ser på borgare med förakt när hon uttalar sig

Senaste fredagen var bara ett av många exempel på hennes förmåga att vara obegåvad. När hon för en gångs skull är tyst visar hon istället sin kantiga framtoning med suckar, skakningar av huvud samtidigt som hon drar handen genom Sveriges flottigaste frisyr. Att hon dessutom ser ut som en seriefigur gör inte saken bättre.

Kan hon inte snälla bara klippa sig och skaffa sig ett nytt jobb, långt bort från alla möjligheter till att synas. Så slipper jag skämmas över att min politiska ådra drar åt samma håll som hennes!

Tanken har funnits länge

Men inte orken och viljan

Tog tillslut tag i saken

Resultatet, Bloggar med klass, ser ni här bredvid

Anledningen till att viljan varit låg är känslan av klubben för inbördes beundran. De bloggar jag hänvisar till vet redan mycket väl att jag läser dem. Merparten av dessa bloggar hänvisar dessutom tillbaka till mig. En söt rundgång av 'jag tycker om dig också' som jag inte tycker om.

Hur som helst.

Mitt utplock är av blandad karaktär.

Alla med sin charm.

Utplock var förresten fel ord.

Dessa är de bloggar jag läser.

Punkt slut.

Jag skulle kunna rangordna dem, efter mitt tycke. Men avstår eftersom merparten är människor i min närhet. Det finns däremot en som lyser starkare än dom andra. Hon befinner sig dessutom inte i min närhet. Därför törs jag utnämna henne till min absoluta favorit.

*Svartblogg kröner härmed Torgnysdotter till prinsessa över bloggriket.*

Nu ska Benny sova.

God natt.

'No Country for Old Men' visas snart på en biograf nära dig
SE DEN!

Jag själv har inte gjort det än
Hur kan jag då skrika ur mig, med tvingande röst, att ni ska se göra det?
Det är inte svårare än att jag redan nu kan gå i god för att den minst bjuder upp till 4 hårt pumpade badbollar.

Förklaringen:
Bröderna Cohen med plusmeny i form av Tommy Lee Jones

Bjöd upp lördagen på ordentlig dans i morse

Inledde med träningspass och sedan var det dags för solning

Behövde lite färg

Längesedan jag var så ful som jag är nu

Frisyren är större än Globen

Blicken flackare än Skönviksbacken

Hur motarbetar man en sådan känsla

Köper sig snygghet såklart!

Platsen det skedde på Moyo

Sundsvalls enda street/skate/surf/snow butik

Varan som inhandlades

En Burton Blunt Primo 152

JJ köpte en Burton Blunt Primo 156 via telefonlänk

Syster Yster lossade dessutom planka till sonen

Livet kändes genast mycket bättre

Detta måste firas

Det tog 3 minuter innan vi satt på Oscar

2 timmar senare hade vi avnjutit gudomlig mat & dryck, med hjälp av Syster Ysters kort.

Min tallrik bjöd på Hjortracks

Sötpotatisgratäng

Chèvregratinerade betor

Chilibéarnaise

Glaset fylldes med Thomas Hylland

Makalöst!

Att personalen dessutom alltid är klockren gör att det inte finns någon återvändo.
Lönen kommer på måndag.

Var inte blyg.

Boka genast ett bord.

Plocka med någon du tycker om och njöt av den gränslösa grillmenyn!

Efter avslutad AW igår så intog jag sovställning strax innan 23.
Kände mig stolt över min hemgång och såg fram emot att vakna upp utvilad på lördag morgon.
Vad händer?

Jag vaknar strax innan 2, på natten.

Orolig, en krypande känsla av rastlöshet & klarvaken.

Kan inte styra mina egna tankar.

Har stött på liknande känslor ett par gånger tidigare

Efter grovt intag av alkohol

Så detta var något annat

Reaktionen, tusentals tankar, densamma

Håller jag på att bli galen?

Andas lugnt och andas djupt

Inget hjälper

Efter ett tag så lämnar den otäcka känslan mig

Kvar finns rastlösheten

Klockan blir 3

Klockan blir 4

Klockan blir halv 5

Jag är fortfarande klarvaken

Finner endast en utväg för att lyckas slappna av

Runkar - Kommer direkt - Somnar 4 minuter senare

Svårare än så var det tydligen inte

Säd är nöten

Mitt i min sömnlöshet i natt pep det till i telefonen.

"Jag är fylld av tårar men ändå glad på något vis."

Har läst orden ett par gången sedan dess

Inget snicksnack

Verklighetskänslan är påtagande

Alkoholen är kreativ

Så enkelt

Men ändå så djupt

Återkommer vid senare tillfälle om hur man vinner över rastlöshet och svårigheter att somna.

Just nu på stereon: Van Morrison - Days Like This

Ladda genast ner hans senaste "Still On Top"

Fredagar efter 12 när man är fattig arbetare är fantastiska

Känslan av att snart vara ledig är mer taggande är dextrosol

Denna fredag har jag dessutom inte gjort ett skit

Det betydde att jag hade en känsla av amfetamin inom mig när jag lämnade kontoret

Tanken, på grund av cash flow problem, var däremot tyvärr att gå raka vägen hem och sysselsätta mig med sexiga saker såsom städning och upppackning av väskor. Herr D hade andra planer och tyckte vi skulle inta hans kvarterskrog Olearys för Afterwork.

Håll i er nu

Afterwork är bättre än städning.

Afterwork är frihetskänsla, spetsad med alkohol.

Valet var enkelt
 

Efter genomfört pass på Olearys med Kalle Kula som bartender så sitter vi nu och zippar GT i soffan hemma hos Herr D. TV:n visar "På spåret" och husbandet spelar 'All you need is love'. Jag små sjunger med i refrängen och kan konstatera att jag är kär.

Kär i livet, dess möjligheter och Gin & Tonic!

Jag är ganska duktig på att få saker gjorda

Alla fall saker som jag tycker om att göra

Måsten är jag emellertid olyckligt dålig på

Att delge räkningsavsändarna, mitt kontonummer för Autogiro går inte under benämningen måsten, men jag förespråkar inte papper. Papper leder till stök. Stök leder till städning. Städning är ett måste. Jag ogillar måsten och känner mig otillräcklig i dessa lägen. Autogiro är alltså medicinen mot otillräckligheten.

Oj, vad invecklad det blev.

Bäst jag kommer till sak innan någon somnar.

En av de bolag som jag är kund hos är SkyCom

De levererar varje månad en räkning till mig på oerhörda 165kr

Av dessa 165kr är 20kr en 'pappersfaktura avgift'

För att eliminera denna enorma kostnad och komma ett steg närmare min medicin gick jag in på företagets hemsida och letade svar för hur jag skulle anmäla mitt autogiro.

Jag möttes av en länk.

"Kan man betala via autogiro?"

Förhoppningsfull och något naiv som jag är, blev jag glad över att jag så snabbt fann det jag sökte efter. Jag forcerade länken med enorm kraft och hittade detta på andra sidan:

"Tyvärr erbjuder vi inte autogiro idag. Men det är under utveckling och beräknas vara klart inom kort. Tyvärr kan vi inte ge ett exakt datum än. Informationen kommer upp på vår hemsida när det börjar bli aktuellt."

Detta eminenta bolag erbjuder inte autogiro men tar trots allt ut en avgift för att tillhandahålla mig med en faktura. Tyvärr kombineras byta leverantör med ett måste. Min oförmåga att hantera måsten räddar en intäkt för SkyCom.

Jag vet inte vad jag avskyr mest.

SkyCom eller min oduglighet.

Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon

En framgångssaga från Australien!

Druvorna till Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon kommer från egna vingårdar men även från kontrakterade vinodlare i South Eastern Australia. Efter avstjälkning pressades de försiktigt och fick jäsa på temperaturkontrollerade ståltankar. Vinet fick sedan mogna endast en kortare tid på ekfat för att behålla fruktigheten och få precis lagom mycket ekfatstoner.

Wolf Blass grundades 1966 av Wolfgang "Wolf" Blass. När han kom från Tyskland 1961, med 100 pund i fickan, var han redan en skicklig vinmakare. Hans kunskaper blev snabbt kända och han blev Australiens första vinmakarkonsult. De långa resorna mellan vingårdarna gjorda han i en gammal folkvagnsbubbla!

Hans egen verksamhet började i blygsam skala i ett gammalt arméskjul i Barossa Valley och firman döptes till Bilyara, aboriginernas ord för örn, Eaglehawk. Namnet står för stolthet och inspiration, men är också en symbol för hans forna hemland. Hans viner fick snabbt en rad medaljer och utmärkelser. När han sedan anställde John Glaetzer som vinmakare 1974 fann han en värdig kollega att föra företaget och vinerna till ännu högre höjder. Tillsammans har man bland annat fått Australiens mest prestigeladdade pris "Jimmy Watson Trophy" 1974, 1975,1976 och återigen 1999. Ett unikt bevis på att man klarat av att hålla sig på topp flera decennier. 2001 blev firman utsedd till bästa australiensiska vinproducent på den mycket ansedda International Wine and Spirit Competition i London.

Smak: Medelfyllig och mycket bärig med generös karaktär av skogshallon, inslag av svarta vinbär och balanserad fatkaraktär.

Om vinet

Wolf Blass Eaglehawk Cabernet Sauvignon
Artnr: 6338
Pris: 69 kr

"Året är 1896 och i Sundsvalls Stadshus ska Föreningen Brasiliens Vänner hålla sin årliga sammankomst. Plötsligt drabbas sällskapet av ett oväntat mord! Nu börjar en svindlande jakt på ledtrådar."

Bennys arbetsgivare är frikostig denna dag och bjuder först på mordjakt och sedan på middag.

Förhoppningsvis så får vi möjlighet att steka dräparen och sedan spisa honom eller henne tillsammans med kantarellsås.

Drömmen faller tyvärr på val av 'restaurang' och dess brist på kantarellsås

Den kapitalstarka banken har nämligen valt att dinera på Olearys

Inget ont om detta sporthak

Men särskilt imponerande meny har dom sannerligen inte

Det tog flera månader innan jag skickade in blanketter och kvitton till försäkringsbolaget. Kvitton för sjukhuskostnader under min tid utanför Sveriges gränser.

Ett tag tänkte jag prioritera bort att ens kontakta dem. Eftersom jag vet att det kommer ta tid. Sjukt lång tid.

Idag kom deras första reaktion.

Nya kvitton skulle skickas in.

Nya redogörelser skulle antecknas.

Jag blir så matt

Skulle följt första tanken och bara lagt ner

När jag var runt 19 och bra på snowboard

Bra i förhållande till nu vill säga, så var Björn Lindgren youngstern av rang.

Han vann Burtons egna tävling för juniorer over there redan som 14 åring.

Mer lovande än någon annan

Prognosen skrek uppåt

Spikrakt uppåt

Men pojken försvann

Har funderat vart han tog vägen

Killen som alla pratade om

Idag hittade jag honom

Via UR och programmet Anaconda

Han bodde i en husvagn på en camping i Riksgränsen

Hade så gjort i flera år

Ville vistas nära naturen

Långt bort från galna alpbyar och penningstinna snowboardspots i staterna

Han hade valt det enkla livet före kändisskap och dom största kontrakten

Vilken hjälte

Fett med cred till honom!

Jag sneglar till vänster mot hallen

En ouppackad resväska från Köpenhamn möter min blick

Där finns även en ouppackad träningsväska från i torsdags

Mitt på golvet framför mig ligger en snowboardbag, ouppackad

Till höger om denna ännu en väska från helgen, ouppackad

Att röra dem känns inte lovligt

Kan betyda att jag måste stanna här

Slå läger för gott

Istället så planerar min hjärna nästa tripp

Kanske blir den av redan till helgen

Någon som vill inkvartera min kropp & själ?

Jag kan komma på kort varsel

Väskan är redan packad

Eller ouppackad

Improvisation är ledordet i min kökskunskap

Förvirring följer tätt därefter

Egentligen vill jag inte improvisera, men utbudet i mitt kylskåp tillåter sällan något annat. Idag tog min improvisationsförmåga mig ett steg för långt. Misslyckades med något så simpelt som chili.

Mexikansk tacogratängkrydda och jordgubbsyoghurt är tydligen inte kompatibla med varandra. Den skärande smaken gick tyvärr inte att dölja med jalapenos och majs.

På grund av vrålhunger och likvidbrist fick jag tvinga i mig resultatet. De planerade matlådorna blev däremot snabbt degraderad till soppnedkastet.

Har anlänt hem efter en helg i svenska fjällen.

Väl på Fredsgatan möts jag utav tittarstorm

Eller nästan i alla fall.

Ämnet 'Klanka ner på kändisbloggare' verkar känsligt hos visa kvinnliga läsare

Att kalla Hans Höghet för Supersopan förenligt med dödsstraff

Låt mig förklara mitt åsiktsval. Jag gillade inte det jag väl läste av hans blogg, den där gången, på grund av vissa faktorer

1. Jag är ointresserad utav skvaller om 'kändisar'
2. Jag ogillar de som tycker endast för att tycka
3. De inlägg jag väl läste behandlade just dessa områden
4. Att han dessutom svartmålade andra E-kändisar gjorde att jag stängde ner Explorer.

Att andra människor intresseras och tänder på detta betvivlar jag inte och fördömer än mindre. Att han kan skriva får mig däremot inte att ändra åsikt, jag fördrar istället vänligen men bestämt att avstå.

Fick precis lära mig att hans brorsa tydligen också verkar vara någon form av kändis. Calle var namnet. Har, helt sanningsenligt, aldrig hört talas om denna parvel. Men enligt Gremlins är det en rolig figur. Kan varken säga bu eller bä om detta. Men jag betvivlar att hon har fel.

Till dig A: Jag var inte helt glasklar med att det var bland Aftonbladets skribenter jag gjorde mitt urval. Hade inte Per Bjurman redan införskaffat sig en blogg-penna hade jag valt honom. Anledningen till att jag valde just Ronnie är att han var brilliant när han skrev åt Stockholms bilagan. Varje vecka kantades utav små berättelser ur livet med djup förankring i det stora hela. Hur kan det vara äckligt?

Att han sedan har dalat som skribent det senaste året ökar endast min vilja om att han skall återgå till sin enkla men ack så förklarande syn av den lilla människan i den stora världen. Detta tror jag med fördel görs via en blogg, därav mitt val. Vill du spy nu?

Slutligen, Gurra, det var inte en skiva som fick mig att ändra åsikt om NKOTB. Det var ett kassettband.

Han hade tydligen Sveriges mest lästa blogg

Jag läste den en gång

Efter påtryckningar från JJ

Min spontana kommentar

En fluga

Han försvinner inom kort

Att döma ut andra människor håller inte i längden

Det blir tråkigt att inte komma med något konstruktivt

Vad hände

Bloggen las ner

Pojken gick in i (blogg) väggen

Istället fick han, som plåster på såren, en egen sida på Aftonbladet

Från att vara ett lågvatten märke försvann tidningen helt från betygsskalan

Läste idag att samma pojke, nu med bror, skulle öppna en ny blogg

Denna gång på Värmlands Folkblads nätsida

Tycker synd om Karlstadsborna

Om jag skulle få välja fritt bland skribenter, som jag skulle vilja se som bloggare, faller mitt val enkelt men bestämt på Ronnie Sandahl.

Inget kedjemail med hjärtan

Inget MMS med en nalle som kramar

Inget mass SMS med info om inget

Jag tackar innerligt för det.

Jag kan stå ut med dom två första från varje kategori under jul och nyår.

Men inte alls under en dag som denna.

Anledningen till att vi firar denna dag (enligt radion) är en fågel.

Just denna specifika fågel hade sin parningstid runt detta datum och var därmed först ut för säsongen. Denna fågeljävel är bland det bästa som hänt detaljhandeln. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Det är en fantastisk dag

Solen skiner

Kontot är nästan tomt

Allt är underbart

Idag är det dessutom kärlekens dag för dem i tvåsamhet

Det gror en bubblande härlighetskänsla inom mig när jag tänker på dom.

Alla som lever i tvåsamhet har ett sagolikt liv.

Jag ska vandra längs stadens restauranger ikväll och tacka dem för att dom finns.

Kanske ge dem en kram eller två.

Nu ska jag promenera vidare

Vidare mot solen, lyckan & härligheten

Amen.

Oktober i blodet

Hösten är här

Kyla i leder

Frost i min själ

Vindar från nord

Söker skydd i en kvart

Dagen den gryr

Sen blir det svart

Letar en gnista

En sol för en dag

Något som värmer

Sen kan det dö

Någon bira på onsdag

Några glas vin på torsdag

Ett gäng öl och ännu mer vin på fredag

Grattis öl på lördag, vin under middagsbjudning, som sig bör och sedan krogen

Slutsats om söndagen:

En orolig känsla inombords

En gnagande olust

En känsla av panik

(Märkte precis att jag exakt i detta nu ironisk nog spelar Ulf Lundell med "Nerver i natt" på iTunes.)

Som ni förstår blev jag därför mycket glad över Miss Kolibris sms.

"Kom till mig ikväll, här finns vin och trevligt sällskap."

Jag följde hennes ord och tog mig till Fridhemsplan när jag åter befann mig på svensk mark. Det visade sig dessutom att hon hade mer än rätt. För trots trådar längs kroppen så avslutades min söndag på ett mycket tilltalande vis. Fler liknande inslag är mer än välkommet i mitt liv!

Köpenhamn är en storstad

Köpenhamn är en kalasstad

Jag gillade sannerligen det jag såg

Om jag skulle kunna bo där?

Kanske

Fast ändå inte

Merparten av befolkningen pratar ju trots allt danska

Det danska språket är för mig helt oförståeligt, i talform.

Det uppstår ständigt pinsamma situationer eftersom de anser att vi kan samtala med våra modersmål. Jag anser inte det och förstår tyvärr ingenting. Därför höll jag mig till engelska merparten av tiden. Ibland gjorde jag trots allt försök på svenska. Ett exempel var när jag beställde "En öl, tack." på ett stimmigt ställe i lördagsnatt. En öl heter som ni vet typ en öl på danska också.

Förvåningen var därför stor när bartendern levererade mig ett whiskeyglass med genomskinlig vätska och 3 isbitar. Min spontana reaktion var, vatten. Luktade och insåg att jag precis fått in en vodka on the rocks.

Människan är ett gruppdjur enligt många förståsigpåare

Människan behöver samröre med andra människor för att må bra

Det köper jag

Svenskar på flygplatser är dock allt annat än köpbara

Jag blir lika förvånad varje gång det händer. Man sitter vid sin gate och väntar på att få beträda planet. Vissa äter på något. Andra läser en bok. Dom som förstått flygplatsen möjligheter dricker någon form utav alkohol. Allt känns rofullt. Allt känns bra.

Tills information om boarding flyter ut genom högtalarna. Då försvinner alla former utav logiskt tänkande. 98 % av gatens befolkning (dvs alla utom jag och dom andra otäcka rebellerna) ställer sig hetsigt upp och halv springer fram mot incheckningsdisken. Inte helt oväntat uppstår köbildning.

Denna kö får mig alltid att fundera. Vad styr detta beteende? Syndromet i sig lyser nämligen starkast när det är svenskar inblandade. Tänder svensken på att köa?

Kan det vara som så att den socialistiska grupptanken som har genomsyrat merparten av vår befolknings uppväxt har satt sina spår? Kan det vara som så att svenskar känner ett obehag för att vara utanför gruppen (läs: kön) och därmed sticka ut?

Oftast möts mitt bristfälliga agerande med granskande blickar från kön av damer i 55-60års ålder. Samma klientel mördar sedan nästan mig med blicken när jag, bland de sista, smyger in i planet. "Vem tror du att du är som låter oss andra vänta på dig. Ställ in dig i ledet som alla andra nästa gång"

Jag tror ingenting om mig själv

Det enda jag vet är att jag inte gillar att köa

Speciellt inte med sådana som dem

Grupptänkarna.

Väskan är packad

Taxin anländer om 10 minuter

Jag reser lätt

Lämnar en ny bekantskap, i form utav en bedrövlig räkning från CSN, bakom mig när jag går. Ser framåt. Köpenhamn och Carlsberg är nästa station. Hoppas på en lycklig sejour. Vi hörs!

// Benny Bling Bling

Hade fått uppgifter om att mormor blivit väldigt dålig på slutet. Hon fyller 90 i september, så att hennes liv är på väg att avslutas är inte konstigt i sig. Däremot så har det gått oerhört fort, hon var nämligen rätt så pigg så nära in på som i julas. Uppgifterna ledde till att jag besökte henne i sitt hem idag efter jobbet.

Hon satt i soffan och hörde på finska nyheter, trots att hon inte kan ett ord finska.

Hennes ögon rann och hon berättade att hon knappt såg något längre.

Hon brukar normalt sett glimra till när jag kommer på besök.

Idag kändes allt svart.

Strax innan jag lämnade hennes lägenhet kom hemtjänsten på besök.

Klockan var då 18 och det var dags att gå och lägga sig.

Ja, för min mormor alltså.

Skälet till denna tidiga sorti var att hon inte kan förflytta sig själv från soffa till säng och detta var hemtjänstens sista besök för dagen. Jag tror inte slutet på ett långt liv kan bli mer ovärdigt än så.

Min mamma har försökt fått henne förflyttad till ett hem. Det går dock inte att utföra i en handvändning. Kommunen är uppbyggd av byråkrati och sexiga utredningar.

Återkom om två veckor när vi utrett detta klart var svaret min mamma fick. Om två veckor kan min mormor redan ha gått bort.

Den sista tiden i livet för henne kan bestå av finska nyheter.

I dessa fall förespråkar jag aktiv dödshjälp.

Tappade bort min mössa i slutet på förra arbetsveckan.
Har letat överallt efter den.
Ja nästan alla fall.

Hittade den i morse
På jobbet...
I KYLSKÅPET!!

Hur min hjärna tänkte när den placerade min huvudbonad där är svårt att sia om.
Försökte den att härma Stefan Liv kanske?

Den gamle hockeymålisen har nämligen tapatt bort sin tv-dosa en gång och sedan funnit den ett par dagar senare i kylen.

Om jag köper en bil som visar sig lida utav gashäng, på grund av en bristfällig tillverkning, så kan jag reklamera den. Produkten byts ut eller förbättras så att jag kan känna mig säker i framtiden.

Vid dagens lunch promenad med Herr D kom just ämnet gashäng upp på agendan. Anledningen var ämnet efterfester. Dom känns så rätt när dom inträffar och så fel när dom sammanfattas dagen efter.

Herr D hade i lördags halv sex på morgonen druckit G&T med inslag av blodapelsin och tyckt att det var det absolut bästa han druckit. När han anlände till kontoret i morse såg han ut som sju svåra år. Han klagade på bristfällig sömn och en oerhört sliten kropp, den makalösa drinken var inte så sagolik längre.

Vi bestämde oss för att avskaffa efterfesten för all framtid. Vi bestämde oss också för att det är slut på kanonfyllor som jagas fram tills baren stänger. (Oväntat att denna dialog dök upp på en måndag) Istället så bestämde vi oss för att vatten efter 24:00 är medicinen mot psykiska baksmällor av enorm kaliber.

Det finns dock ett stort 'men' i detta resonemang. En bristfällig tillverkning för många år sedan har lett till en dåligt sammansatt DNA-stege som bland annat gör att vi lider utav gashäng. Finns det någon möjlighet att man kan få reklamera sina gener?

En bekant tillsammans med 4 andra vann 1,2 miljoner på travet igår.

Insatsen var oerhörda 192 kronor.

Kul för dom.

Tyvärr finns det nog ett gäng som inte tycker så. Dessa går istället runt och är avundsjuk och briljerar med jantelagstänk likt, 'Typiskt att han skulle vinna, han har ju redan en massa pengar'.

Finns även andra forum när avundsjuka leder till underliga uttalanden. Ett exempel på detta är en kis som knegar på stadens krog, nummer ett. Vi kan kalla honom Sundsvalls charmigaste bartender. Flickorna svärmar runt honom. De flickvänner han har haft har alla varit svårt snygga. Han är dessutom trevlig. Så vitt jag vet så finns det inget att klaga på. Vissa andra pojkar hävdar dock den totala motsatsen.

'Han tror han är nåt!'

'Sliskig jävel.'

'Sätter på allt som rör sig.'

'Helt hjärndöd!'

Ibland besvarar jag dessa med, 'Jag tycker han är skön, har alltid varit trevlig mot mig. Har han gjort dig något eller?' Neeee.. alltså. Neee det har han inte.

Min slutsats, trots ett CV utan psykolog examen, är att deras åsikt endast är uppbyggd utav avundsjuka. Avundsjuka för att han får ligga snyggt och inte dom. Ynkliga stackare.

Om jag skulle ringa min mor och fråga henne om hon kunde tänka sig att dyka förbi mitt jobb på fredag eftermiddag för att fixa käk till vår teamfest, hade hon genast skickat någon för att transportera mig till akutpsyk. Anledning: Sonen har bristande verklighetsuppfattning.

Som tur är fungerar inte alla människor och kulturer på det viset. Ett exempel är 'Brorsan', som jag jobbar med och hans familj. Brorsan som härstammar ifrån Iran nappade på en idé om persisk afton. Frågade sin familj om de kunde tänka sig att ställa upp. Resultatet blev en lysande buffé med kulinariska läckerheter. (Kulinariska läckerheter borde vara ett perfekt namn på en restaurang.)

För att krydda till festligheter ytterliggare så fick jag en Amarone della Valpolicella Classico för i runda slängar 300 spänn, eftersom det var min sista dag med teamet. På måndag tar jag ett enormt steg på ett par meter och flyttar in till företagssidan.

09:22             Maniskt sugen på roligheter och umgänge

11:45             Ilsken less och otrevlig

14:03             Glad så vällusten pumpar ur kroppen

16:10             Känsla av olustighet när andra människor är i min närhet

Skillnaden mellan dessa stadier är oändlig.

Hur kan dalarna var så djupa och topparna så höga under samma dag?

Finns det hjälpmedel? (Förutom piller likt dem JJ äter)