Dubbelfel
Har ingen mikrovågsugn, då det skulle kännas lite väl mycket 90. Att vi inte har plats har ingen som helst betydelse. Istället kör vi klassiskt vintagestyle i form av vanlig ugn. Detta medför mycket positivt. Ett exempel är längre väntetid som mynnar ut i nervösa sammanbrott. Ett annat är att eventuell tallrik, som följer med in i ugnen för att värma upp den matrest som tillverkats någon dag tidigare, blir stekhet.
Ungefär 80 % av fallen bränner jag mig på denna.
Idag var inget undantag.
Trots att det började så bra med skyddslappar vid transport från ugn till bord.
Därefter skulle jag berika min lasagne med Oil & Vinegar Chilli Garlic Sauce. Då såsen i sig är något starkare än ren tabasco krävs millimeter precision för att inte få för mycket. Försökte därför lirka ut exakt efterfrågad mändg. Tyvärr råkade jag ut för heinzeffekten och fick hela jävla tallriken och halva bordet med såsjäveln.
Försökte snabbt fånga upp det som hamnade på bordet genom att med ena näven sträcka mig efter papper och med den andra flytta den stekheta tallriken.
Välkommen till mitt liv, underbara, charmiga och sönderbrända fingertoppar.
Har nyligen kastat ut mikron som ett expriment. Vi kom på att det enda vi saknar är klockan.
I huset som jag växte upp i hade vi en micro.
Dess överlägset bästa funktion var digitalklockan.
Efter många verksamma år slutade den (klockan) att fungera.
Saknaden var stor.
Så jag förstår ert dilemma.
Jag har precis postat en filmkamera som jag vill att du sätter upp på spisfläkten, vinklat utåt mot matbordet.
stand up så fort jag närmare mig spisen alltså!
