Mognad styrs inte av ålder
Helgen som plastfarsa är även över
Om jag fick några poäng på vuxenkontot?
Nej.
Snarare började jag fundera över min egen ålder och mognad.
Anledningen till detta var samtalen som fördes i husvagnen. Eftersom flickan var 14 och pojken 16 så borde ju samtalen ha varit på en rätt låg nivå. Den fördomen var dock helt befängd. (Som så många andra) Istället så pratade de fort och med tyngd om det mesta som går att diskutera inom relationer och livet.
JJ och jag satt och häpnades över deras mognad, samtidigt som vi genast drog slutsatsen att vi måste vara två bedrövliga individer, rent mognadsmässigt.
Om det är så eller inte vill jag inte gräva mer i, av ren respekt för mig själv
Lustigt så mkt jag hittar om att vara vuxen just nu... går det nån slags epidemi? Funderade precis över detsamma...
http://naktergalning.blogg.se/1197894703_att_vara_vuxen.html
Det får ta den tid det tar, man är ändå den man är oavsett. Bättre att jobba på att vara nöjd med den man är, vilket åas antagligen är en del i vuxenheten. Usch, har jag gått och blivit trendig alltså menar du?
