svartblogg

När jag blir rik finns det ett par saker jag kommer att genomföra. Det som blir absolut högsta och därmed första prioritet är att köpa upp SF Filmstaden i Sundsvall och sedan snabbt och helt utan krusiduller lägga ner hela jävla skiten.

Eller förresten jag skulle låta dem gå i konkurs på grund av hård konkurrens från min nya biograf som skulle vara belägen i Stenstan. För att närmare precisera, säg våning två och tre i byggnaden längs Storgatan som idag på bottenvåningen innehåller bland annat Brothers, McDonalds och Telia. (Hade kommunen insett hamnens potential och byggt därefter hade jag givetvis gjort dem sällskap nere vid vattnet.)

Att satsa på en bio, när dagens möjligheter till gratis film via world wide webb finns, kanske verkar som en katastrof i sig. Det är det säkerligen också, men att få sänka Filmstaden är värt varenda öre.

Hur jag skulle gå till väga?

Enkelt, lågpris bio såklart!

Anledningen till att merparten av beolkningen inte går på bio idag är just för att det kostar för mycket. När man däremot väl är där så känns inhandling av något ätbart lika givet som säd vid manlig orgasm.

När jag och JJ bodde i Brisbane hade vi tillgång till stadens fetaste bioduk två pisstrålar ifrån vårt glamorösa boende. De hade billigt som affärsidé, eller vad sägs om bio för 25-30 spänn. Beläggningen var därför oftast väldigt hög.

Priset skulle inte vara högre på mitt lilla krypin. Pengarna skulle istället tjänas på snacks, mackor och ett tillhörande café med rättigheter. Just tillhörande café hade samtliga biografer down under. Klockren idé i dagens kaffekultur.

Hur hamnade jag då i denna aggression mot stadens biograf? Dom plockar kronsikt in fel filmer, eller förlåt låt mig omformulera, de plockar sällan in rätt filmer, när det väl tar in rätt film är det vid fel tidpunkt.

När filmen sedan väl släpps här hos oss (ibland cirka en månad efter Sthlm och cirka två år efter resterande del av världen) har man redan laddat ner den fyra och sett den åtta gånger på grund av bristande tålamod. Att inte få möjlighet att se bra och prisvärd film på bio svider i hjärtat på en filmälskare som mig.

Sen kan jag väl inte sticka under stolen med att möjligheten att få slå monoploet på fingrarna också är en bidragande orsak.

På tal om café och kaffe.

Testa gärna det nya haket på våning två i 1891 huset.

Personalen som jobbar där kör med södereuropeisk framtoning och små surrar således med förbipasserande människor. Sånt gillar jag. Det gjorde mig till spontan kund hos dem för ett tag sen. Det visade sig även att de hade talang när det kom till kaffet.