För många filmer ger hjärnspöken.
Inledde denna vecka med vinprovning.
Det kändes till en början rätt egendomligt.
Måndag morgon och här står jag och zippar det gudomliga.
Den tanken försvann dock lika snabbt, som en hora efter betalning, när vinet gick ut i blodet.
Helt oväntat kände jag mig nämligen som Paul Giamatti i "Sideways".
Näsan långt nere i glaset. Alvarlig blick och lätta nickningar åt kvinnan som serverar när hon klargör dofter, karaktär och annat "intressant" som man måste veta när man dricker vin på kostsam lokal.
Ska jag vara ärlig nu sähär i efterhand så kände jag nog inte den där doften av multna löv.
Hur luktar det förresten?
Men känslan av att vara Paul Giamatti, förespråka Pinot Noir och avsky Merlot, var absolut värd en vit lögn.
Nästa filmhändelse inträffade samma dag. Fast nu var klockan strax efter 10 på kvällen och jag befann mig tillsammans med min trotjänare JJ och en Gin och Tonic på en rockbar för att se live musik.
Kvinnan som sjöng var sådär mystiskt läcker som nästan bara en kvinna med vacker röst kan vara.
Där sitter jag på en barstol 5 meter bort och drömmer mig iväg.
Känslan av "High Fidelity" är total.
Att jag sedan lite svårt försöker hitta hennes blick är ju nästan löjligt.
Men kan John Cusack så kan jag.
Hur det slutade?
McDonalds, QP meny och en taxi hem.
Utan kolibri och sångfågel.
Det kändes till en början rätt egendomligt.
Måndag morgon och här står jag och zippar det gudomliga.
Den tanken försvann dock lika snabbt, som en hora efter betalning, när vinet gick ut i blodet.
Helt oväntat kände jag mig nämligen som Paul Giamatti i "Sideways".
Näsan långt nere i glaset. Alvarlig blick och lätta nickningar åt kvinnan som serverar när hon klargör dofter, karaktär och annat "intressant" som man måste veta när man dricker vin på kostsam lokal.
Ska jag vara ärlig nu sähär i efterhand så kände jag nog inte den där doften av multna löv.
Hur luktar det förresten?
Men känslan av att vara Paul Giamatti, förespråka Pinot Noir och avsky Merlot, var absolut värd en vit lögn.
Nästa filmhändelse inträffade samma dag. Fast nu var klockan strax efter 10 på kvällen och jag befann mig tillsammans med min trotjänare JJ och en Gin och Tonic på en rockbar för att se live musik.
Kvinnan som sjöng var sådär mystiskt läcker som nästan bara en kvinna med vacker röst kan vara.
Där sitter jag på en barstol 5 meter bort och drömmer mig iväg.
Känslan av "High Fidelity" är total.
Att jag sedan lite svårt försöker hitta hennes blick är ju nästan löjligt.
Men kan John Cusack så kan jag.
Hur det slutade?
McDonalds, QP meny och en taxi hem.
Utan kolibri och sångfågel.
Kommentarer
Postat av: schnizn
men tjena! alldeles underbart... att läsa dessa funderingar o utlägg... kul som fan helt enkelt! det kommer säkert en massa sköna utlägg om vår beryktade tredagars... men den måste nog sjunka in ett par veckor först... för just nu e allt som en enda stor tornado! en tornado me rikt innehåll: känslor skiftande som uffes 'års-beskrivning' på sen kväll me luuk... ne... nu e det dags att sluta skolka från livet o återgå till böckerna... ikväll bjuds det på marknadsföring... men jag vill ju bara fly in i filmens värld... dansa runt i den världen, som ett fjäderlätt höstlöv i ett blåsigt new york, en solig dag i november... ciao!
Trackback
