svartblogg

Känslan fanns där redan innan vi gick ut.
"Idag är jag inte bra för mig själv".
Kvällen slutade i katastrof.
Jobbigt att man kan ha så rätt ibland.

Biran var besvärligt billig.
Tomrummet oerhört påträngande.
Aggressionerna mot allt och alla, var min bästa och enda vän.

Så vad händer.

Jag lyckas att bränna de två enda broar som jag har byggt upp här.

I landet och staden upp och ner.

Den ena var likt Ölandsbron, en väldigt lång historia utan bokslut.

Hon har nämligen pojkvän och jag har försökt att bryta deras relation under en längre tid. Det såg mycket lovande ut.

Så istället för att fortsätta med bygget från grunden, raserade jag det med en förklaring för denna dam att hon och jag var ett avslutat kapitel innan det ens börjat.

Hon hade inget att erbjuda mig och jag tänkte inte stå här och vänta på henne.

Hon blev förbannad och upplyste mig om att jag var en katastrof och att jag inte kunde behandla henne på det viset.

Jag kom på mitt misstag.
Försökte dölja det med att hälla i henne drink efter drink och samtidigt be om förlåtelse.
Det fungerade, inte alls.
Hon försvann.

Nästa bro, vi kan kalla henne Emilie, som försvann har jag ingen förklaring till.
Eller snarare, jag kommer inte riktigt ihåg hur jag fick den att brinna.
Vet att jag står vid baren. Håller mig vid räcket för att inte rasa.
Hennes närmaste vän kommer fram.
Jag säger något.
Vet inte vad.
Kommer däremot ihåg hennes ansiktsuttryck.
Det var inte alls bra.

Jag har stött på Emilie efter det.
Hon kollar på mig med förakt.
Måste ha varit något oerhört dumt som min mun valde att släppa lös, till hennes vän och vapendragare.

Nästa gång jag känner att jag inte är bra för mig själv, ska jag säga till mig själv med militärisk pondus att stanna hemma.
Hoppas jag lyssnar.