I'm fine!
Med nervösa och yviga rörelser stöp jag in i receptionen på "sjukhuset".
Tankarna dansade limbo med min själ.
"Ditt sista andetag som fri är taget".
"Kul att du skött ditt liv så hälsosamt, din idiot."
"Det blir grönsaker och morotsjuice de kommande 63 åren."
"Grattis!"
För att försöka förtränga denna lavinartade utdömning av mig själv, tänkte jag att det kunde vara läge att spana in en av de fyra damerna som satt där i väntrummet. Det gick under omständigheterna bra. Hon såg mig nästan när han bläddrade från sida 32 till 33 i en bedrövlig skvallerblaska.
Hur kommer det sig att dessa sorgliga tidningar blir mer intressanta än krisen i mellan östern i just vänterum? Jag har givetvis också själv suttit med en sådan i näven. Bläddrat och "läst" för att slippa möta någons blick. Jag bestämde mig för att vägra följa trenden denna gång.
Istället var jag nära att släppa följande kommentar till hon som satt brevid mig; "Tjena, ska du också hit på klamydia test?" Bara för att se hennes respons. Tråkig som man är, ändrade jag mig dock i sista sekund. Istället kom Kalle Kula som var doktor för dagen och kallade mig till hans rum.
Blodtryck testades. Strippning genomfördes till klassisk musik. Hjärtat kollades med instrument och händer. Lungorna fick sig också en släng. Sen var det dags för gammeldags gymnastik. Yvigare rörelser har jag aldrig stött på. Blev placerar på en stol och en tystnad på en evighet följe. (Säkert mer än 1 sekund) Sen sprakade vår fantastiska dialog igång.
Herr Kula - Your fine.
Jag - I'm fine?
Herr Kula - Your fine.
Jag - I'M FINE!
