Nicolas Cages livscykel
Första gången jag såg "Leaving Las Vegas" var sommaren 1996
Jag hade precis börjat tallat på alkoholen och tycke att trolldryck var lösningen på allt
Allt, under denna epok av livet, var kontakt med flickor.
Trolldryck var A och O för att detta skulle få genomföras.
Jag hade alltså rätt i mitt tyckande.
Filmen i fråga är bland det bästa som någonsin filmatiserats
Deprimerande, ärlig, sorlig och så fantastiskt vacker
Nicolas Cage gör en magisk rollprestation
Jag tyckte så då - Jag tycker så nu
I skrivande stund befinner sig Nicolas Cage i axellångt hår på ett flygplan som blivit kapat. ConAir visas alltså på någon betydelselös kanal. Filmen i sig är inget att se. Jag tycker det nu - det tycke jag inte då.
När den kom ut (1997) var det en oerhört bra rulle i mina ögon. Mest för att det var Nicolas Cage som spelade huvudrollen. I min tonårshjärna hade han varit bra tidigare, då skulle han vara det nu också. Med den inställningen blev han givetvis bra. Jag ville ju inte göra mig själv och min tonårshjärna besviken.
Som tur är har man lärt sig med tiden att omvärdera människor. Idag ser jag mest på Mr Cage med besvikna ögon. Varför slutade inte han på topp? Varför skulle han ens beträda duken efter "Leaving Las Vegas"? Han hade ju redan varit med och producerat det bästa. Givetvis är svaret pengar. Men han kunde väl alla fall haft värdigheten att välja bra manus, såsom Dicaprio gör!
Att han idag är med i kalkonfilmer såsom "Ghostrider" gör att mitt hjärta förblir olyckligt. Att han sedan dessutom fortfarande får 20 miljoner dollar per film gör honom till Hollywoods mest överbetalda och därmed mest överskattade skådespelare.
Men å andra sidan är inte Nicolas Cages liv något annorlunda än ditt och mitt. Jag tror merparten av oss lever efter en form av livscykel.
Först en stigande formkurva.
Sen en glamorös topp.
Därefter en avmattning tills avgrunden närmare sig med ljushastighet.
När Nicolas Cage gjorde "Ghostrider" passerade han tyvärr avgrunden och självdog. Både i sina egna ögon och i alla andras.
Frågan man ställer sig efter detta resonemang är
Vart befinner jag mig i denna livscykel?
Omvärdera är ju något man får lära sig. Jag har omvärderat dig. Vem hade trott att den gapiga lilla människan bakom (o)baren kunde ha något vettigt att säga. Men se det hade han. Och rolig är han också.
Och jo, Leaving Las Vegas är grym, känner man sig trasig behöver man bara kolla in Cage, han är trasigare.
"Den gapiga lilla människan bakom (o)baren ..."
Betyder det att Macke var så liten att ni bara hörde - inte såg - honom när han ville beställa en sexa mungott?
"Främling, Identifiera dig!"
Jag både hörde och såg honom. Jag är dessutom tämligen liten själv. Och gapig också faktiskt när jag tänker efter. Men alla växer vi ju...("upp" höll jag på att säga, men det är ju inte riktigt sant)
