svartblogg

Dagen, veckan, månaden, året och livet går i perioder

Vissa delar av tiden är man lycklig och glad, andra nedstämd och med en tung själ

Denna dag blev inget undantag

Jag vaknade med en ovanligt pigg och lycklig kropp 05:30

Vetskapen om att kroppen skriker "Jag är vaken nu ja!" innan tuppen gör entré, svider dock.

Att sedan inte kunna somna om smärtar om möjligt ännu mer eftersom du vet att du senare under detta dygn kommer att gå in i väggen. Den stora murade väggen. Trots att jag varken är murare eller händig visste jag detta. Vetskapen var denna gång dessutom sann. FUCK!

19:37 var jag nära sömn i en soffa på jobbet. Soffan befann sig mitt i en pubkväll. Det gjorde alltså även min kropp. Jag bet mig dock kvar för att se JJ och Flumberg som trubadurer.

Det hjälpte tyvärr inte alls. Dagen var förlorad. När sedan den enda glädjespridaren signalerade hemgång var jag inte sen att följa John.

Sitter nu i min divan och lyssnar på "It's hard to be a saint in the city" med Springsteen och kan lätt konstatera.

Det finns bara en sak som kan få mig att känna glädje.

Det finns bara ett kön som kan leda mig mot lycka just nu.

Varför är man alltid ensam och ful (eller är det full) när man känner sig så?!