Eld och lågor
Igår genomfördes VårSkrik 2008 i Villa Vacker. Miss A var värd och grillen fullpackad. Kvällen bjöd på många höjdpunkter men en sak lyste klarare än allt annat.
Jag har äntligen hittat en hobby jag trivs med. Tyvärr uppstår direkt problem eftersom den, i vissa ögon, kan anses olaglig. Eller kanske inte olaglig. Men alla fall olämplig.
Den är dessutom i behov av trähus i olika former för att genomföras. Eftersom jag inte har allt för många sådana i min ägo måste jag förlita mig på andra givmilda trähusägare. Eller helt enkelt låna ett utan lov på obestämd tid för att sedan återge det i form av aska.
Min nyfunna hobby ger inte bara en rejäl kick. Den är också vacker under utförände och ger sedan en inre frid. Att bränna ner trähus är så oerhört tillfredsställande att jag redan nu är beroende.
Första hus som fick sig en släng av min pyromani var ett litet trähus i närheten av Villa Vacker igår. Oskyldigt och oskyddat befann det sig på helt fel ställe när tändvätska och tändare fanns inom räckhåll för min och andra människors vilja att förstöra.
Njöt varje sekund när denna träskapelse förintades och förstördes. Känslan när huset slutligen gav vika för eldens lågor och föll till marken kan inte förklaras på annat vis än glädje. Sann glädje.
Det bor en liten pyroman inom oss alla!
Är det en ölflaska som skimrar i vackert grönt där i den vänstra handen?
Det var på tiden att du la frimärkssamlingen på hyllan, det är lite mer badboy att bränna ner små hus!
Vad jobbigt! Jag känner direkt att jag vill testa. Huxflux har man halva djurgårn efter sig.
Precis som på fornstora dar.
Du var alltid värst kring Majbrasorna
P: Bra iakttagelse där. Carlsberg Hof för att precisera. Jag tror jag har löst gåtan med T. Det verkar sannerligen helt sjukt. Barndomskärleken bor i så fall just nu på min soffa. Hur ni lyckades få fram vem jag var och i nästa steg att jag kände honom har jag ingen som helst aning om. Är mer än nyfiken på att få detta presenterat för mig.
Frk Richter: Jag är numer hårdare än sten. Slänger mig med helrör och livvakter på krogen mest för att det stämmer överens med mitt övriga jag.
torgnysdotter: Vad sägs om domkyrkan i Uppsala den 30:e?
Znajken: Om jag inte missminner mig så var det alltid du och jag i stenhård konkurrens mot varandra. Tävlingsreglerna var lätta, flest hångel vinner.
Ja, gåtan är löst.
Du har en bild i din blogg i ett inlägg från i höstas har jag för mig med någon raggarbil(som jag sa fastnade jag här för några dagar sedan). Hon såg den och kände igen dig.. Resten kanske bör skyllas på fb?:) Jag vet faktiskt inte särskilt mkt mer. Men det var det mest spännande som hände den här veckan iaf haha.
Haha, 17-17, eller hur var det???
Jag är mållös. Detta är nästan för sjukt för att vara sant. En bild, som togs för en evighet sen, som dessutom gör att din kompis känner igen mig.
Att hon sedan har kunskap om att jag är kompis med han som kallas Flumberg på denna site är nästan, som sagt, för sjukt för att vara sant.
Är verkligen Sundsvall så här litet?
Dumt att fråga dig om det eftersom du aldrig satt din fot här. Däremot så är du mer än välkommen när det väl är dags.... typ imorgon! :)
Znajken: hahaha.. Enligt mitt minne så vart det 18-17 i min favör efter målfoto som granskades en månad efter tävlingen var avslutad.
Ja du, sjukt vet jag inte om det är. Men ovanligt:)
Jag kan inte förklara hur hon kände igen dig men du kanske fortfarande ser ut som 17? Trots att du tydligen är hela 27 år hehe..
Så inneboende herrn är Flumberg. Det var ny info. Hänger hela er bekantskapskrets på de här bloggarna?
Imorrn kväll efter 10 timmars tågresa (HUA!!!) ska jag äntligen få göra fotavtryck på Sundsvalls gator. Det är väl ingen snö kvar va?:/
ett halvår blev genast en månad...
P: Förmodligen är det för att jag fortfarande ser ut som 17. 27 åringen som är som hämtat ur en skolkatalog är mitt nya signum. Lika bra jag bokar in något tufft gymnasiedisco som kan beträdas i helgen.
En del av bekantskapskretsen florerar numera på denna blogg och närliggande. Hur denna inavelsituation har uppstått har jag ingen aning om. Vill inte veta svaret heller. Men något säger mig att Sundsvalls småstadsstämpel har fullt ansvar för det inträffade.
Znajken: Minnet sviktar. Jag börjar bli gammal. (med hänvisning till senaste inlägget)
Grillen var stupfull. M var mer än stupfull. M älskar cognac, vi andra vet inte om vi gör det eftersom vi inte hann smaka. Jag älskar iallafall M för att ingen skrattar så bra som han.
Tur att det var en världsvan dam som hade festen. Annars hade nog M:s cognacs missbruk blivit bevittnat med arga ögon.
På tal om något annat. Jag kom precis på att jag ska bli kompis med dig. Du är störtskön.
du är redan min vän, jag har ju för sjutton försökt få dig att ärva mina skor.
Ja tar för mig :)
Ibland går det snett
Det gjorde det nu
Men det var nära
Eller inte kanske?
Men det var kul!
