Rastlöshet är en sjukdom
Jag har ständigt en känsla inom mig att det är dags att dra vidare.
Att det är dags att göra något annat
Jag trodde att denna upplevelsenoja skulle försvinna efter ett år på resande fot
Det gjorde den inte
Den blev istället snarare värre
Så nu sitter jag här
Med planer på både Köpenhamn, London och Milano innan maj
Trots att plånbokens innehåll lyser med sin frånvaro
JJ skriver dessutom just nu slutet på sin D-uppsats
Efter det talar mycket för att han bosätter sig i Thailand ett tag
Hela min kropp skriker att jag borde göra detsamma
Den vägen kommer jag dock inte att gå
Måste först samla kapital och kraft på hemmaplan
Detta är emellertid inget som jag gör av kärlek till det livet
Jag är därför väldigt avundsjuk på människor som är nöjd med det "lilla"
De som anser att livet är vackert i sitt stilla lugn
Jag vet inte om jag någonsin kommer att hamna där
Det känns inte som så
Men jag hoppas... hoppas verkligen
Någon i min närhet frågade mig för någon dag sedan, när jag senast grät
Det är långt mellan gånger och det var länge sen nu
April eller maj för att precisera
Anledningen var just mitt dilemma ovan
Han som kunde sätta ord på det jag känner heter Ulf Lundell
Låten som spelades var "Fyra Vindar" (absolut värd att lyssna på)
Tankarna flög tillbaka till hösten 2004. Jag valde då Asien ett par månader före ett liv med dåvarande flickvän på hemmaplan.
Mitt val var det bästa som hänt henne. Idag har hon nämligen tryggheten hon sökte i form av ett radhus och en nyfödd. Valet var även bra för mig, jag är nu en bättre människa än då, men jag har fortfarande kvar samma sjukdom, rastlösheten.
du tar dig killen, bra skrivet som fan, bästa du skrivet skulle jag vilja säga. Mer gråt, råhet, mer syndiga tankar. MER. Jag grät nog senast för nån vecka sedan. Och då menar jag inte tåren som trillar nerför kinden under love actually, utan ligga på golvet i ren och skär skräck-tårar. I den livskris jag befinner mig i så är en vecka en evighet i tår-hänseende. bättringsvägen. Jag flyr förresten. Jag tar mitt dope och drar. fack jä! Jag vill ju att du ska va med. Hur ska jag klara mig i vida världen utan dig? Vad är incheckning för nåt, vad är gate? Jag kanske slutar på sky city med en full japan el nåt, vem vet vad som kan hända om du inte håller reda på mig...kan du skicka en "per-lista"? Moment, Åtgärd och iakttagelse du vet, så jag vet vad som gäller.
jag känner igen det... rastlöshet.
Det är nåt jag alltid måste streta med...
JJ: Du är finast. Din kommentar får nog avklaras i tre etapper.
1: Inte förvånad att just du gillar detta inlägg. Kanske även speglar vad du känner?
2: Du gör ingenting halvdant. Det gäller tydligen även när du gråter.
3: Jag ska genast börja skissa på en klassisk Per-lista". Eller va fan. Jag skiter i det och börja packa en väska istället. När drar vi?
Göte: Jag är inte heller förvånad att du känner igen dig när det kommer till rastlöshet. Kan det vara något inom vår innersta krets? Kanske dags att tänka om.
Du är nog långt ifrån ensam. Man måste nog faktiskt vara riktigt lobotomerad för att inte känna sådär. Och nöjdhet är nog mest farligt även om jag ofta önskar mig just det. Själv köper jag hästar istället för att packa väskan, samma sjukdom, olika symptom..
M: Svaret på "problemet" kanske stavas häst. Eller snarare att sysselsätta sig med något man trivs med. Min medicin stavas nog inte häst. Men kanske bräda. Jag tror fan på bräda!
Alltså, Benny kommer beträda Södra Berget denna vecka! Om du stöter på några kids kan du hälsa att eventuella autografer skrivs på någon av stadens lokaler i efterhand.
