Så kort tid som en evighet sen
Hur återskapar man en känsla som bland annat byggdes upp utav ett paradis?
Det går inte
Däremot kan man komma en bra bit på vägen genom att veta spelets regler.
Lördag betydde återträff med 3 systrar och en tillhörande pojkvän som vi träffat i Thailand. Förra gången vi sågs var oktober 2006. Där ljög jag lite. Jag har träffat en av dem, i ca: 30 minuter, under min förra Stockholms vistelse.
Samtliga av dessa individer har något att ge.
Systrarna är väldigt olika, var och en med sin charm.
Pojkvännen är en störtskön lirare som får mig att tänka söderkis, trots att han inte är det.
Förutsättningar var alltså goda för en trevlig stund.
Jag, personligen, hade dock en olustig känsla i kroppen från ruta ett.
Det kändes som det var i går vi träffades, samtidigt som det kändes, som om det var en evighet sen vi sågs.
Vi kommer aldrig att kunna skapa samma excellens, som den där gången då.
Vad förväntar sig dom utav mig?
Vad förväntar jag mig utav dom?
Jag bemötte min osäkerhet med tystnad.
Jag är, normalt sätt, en rätt social person så det är inte riktigt likt mig.
Eller som JJ valde att säga det igår
"Jag tänkte flera gånger under middagen på att din röst inte var närvarande. Det är inte likt dig. Du och jag tillsammans brukar ju vara ett klockrent team som levererar."
Men till slut fick jag svar på mina funderingar och därmed svar på spelets regler
Först då kunde jag slappna av
Först då kunde jag andas ut