svartblogg

Eftersom jag köpte en iPhone för några veckor sedan är jag i behov av att surfa gränslöst till fast pris. Min operatör Telia erbjuder en tjänst som heter SurfPort Fastpris för 99 spänn i månaden. Försökte beställa den för någon vecka sedan. Kötiden för att samtala med någon var då över 20 minuter. Det medförde att jag la på.

Idag har jag försökt igen. Att försöka är mitt sämsta beslut på denna sida årsskiftet. Det hela började med en katastrofal dialog med en dataröst. "Vad gäller ditt ärende?" Jag svarade "SurfPort" och fick då meddelandet att jag skulle bli kopplad till "Support". Eftersom detta inte är samma sak eller ställe fick jag givetvis börja om. Igen. Igen och slutligen igen. Värt att notera: Pulsen steg något, jag var lite irriterad.

Tillslut kom jag fram till rätt ställe. Rätt ställe i Telias värld är en kö. Det var endast 52 stycken framför mig och denna gång hade jag tur. Jag skulle enbart behöva vänta i 15 minuter för att beställa en tjänst av min älskade operatör. Att ens behöva vänta för att ge dem mer pengar fungerar inte i min hjärna så jag lägger givetvis på.

Istället så surfar jag in på Telias hemsida i hopp om att jag kan beställa denna tjänst där. För att detta ska bli möjligt krävs inloggning på "Mina Sidor". Jag är medlem där. Senaste inloggning var i början av 2003. Jag kommer således inte ihåg mitt användarnamn. Det har som tur är Telia tänkt på och jag kan få tillgång till mitt användarnamn genom att ange mobilnummer samt postnummer.

Jag pillrar i detta lite snabbt och får svaret att jag inte är folkbokförd på det postnummer jag anger och kan således inte få tillgång till mitt användarnamn.. Att jag har varit folkbokförd på samma adress i tre år har Telia ingen som helst respekt för. Däremot får jag mer än gärna ringa kundtjänst meddelar de mig. Värt att notera: Hög puls, förbannad, nästan vansinnig. Hur jävla svårt ska det va?

För att ta mig ur detta moment 22 tar jag den konstruktiva kraften till helt oanade höjder och fyller i ett webbmailformulär. I webbformuläret beskriver jag situationen ovan på ett, om du frågar mig, underhållande vis. Jag avslutar mitt resonemang med att detta har föranlett att jag just nu är på århundradets kokning. Allt detta ryms ganska precis på en välfylld A4:a. Trycker på sänd knappen och möts av "error on page". Allt är borta. Värt att notera: Behöver akut hjälp. Finns risk att jag, utan att tveka, dödar någon vilt främmande människa som råkar passera min enorma räckvidd.

Eftersom ingen passerade under den kritiska delen av aggression finns den tyvärr kvar inom mig. Sannolikheten är alltså hög att någon i min närhet, som inte alls är värd det, kommer att få en utskällning inom en snar framtid.