Lasse svingar hammaren!
Någon frågade mig för några månader sedan vad det var för skillnad på Lars Winnerbäck och Ulf Lundell.
De är ganska likartade på skiva. Levererar det de ska. På scen finns däremot inte en likhet. LW levererar även där det han ska, bjuder däremot tyvärr sällan på något extra. Ibland får man nästan känslan av att han misstrivs i rampljuset.
Lundell är den exakta motsatsen. Han bjuder på det lilla extra. Spelar tills hans gubbhjärta nästan kollapsar. Svetten sprutar och han ser ut att fullkomligt älska att stå där i rampljuset och bara vara rockstjärna.
Mitt svar på frågan blev dock mycket kortare, "LW är mer vanilj."
Något som var allt annat än vanilj var LW:s framträdande på programmet Sommar på P1 i lördags. För er som missade det. Ta er tid och lyssna på hans funderingar om livet här.
Jag måste dessutom ta tillfället i akt och citera honom.
"Trots att jag är en drömmare trivs jag bäst i verkligheten."
Jag har många mer eller mindre resonerande tankar om mitt liv.
Tiden jag lägger ner på att bearbeta dessa tar ibland både tid och kraft ifrån mig.
Mina svar på dessa har dessutom en tendens att helt sakna tyngd och trovärdighet.
Lars behövde en mening.
En enda mening.
Sen förstod jag.
Allt.
Det är bra.
Mycket bra.
Hur lång tid tar det tills det händer rent praktiskt tror du?
jag förstår ingenting alls. Vilken verklighet? Vems verklighet? Verklighet är ju ett sånt där skräckord. En floskel. Jag fattar verkligen inte ett smack av vad han menar och vad du förstår!
Benny! Översätt så en gammal murvel förstår!
P: Att praktisera en lära kan ibland vara omöjligt. Men vetskapen om dess teoretiska existens gör att tillvaron betraktas med andra ögon. Eller nåt.
torgnysdotter: Detta blir svårt att översätta till ord. Men jag ska göra ett seriöst försök. Drömmen är verklighetens motpol. Drömmen är så långt ifrån verkligheten man kan komma. Det ena är vitt. Det andra är svart.
Jag lever alltid med tankarna i framtiden.
Jag drömmer mig ständigt bort.
Bort från det här.
Till det där.
Samtidigt som jag förskönar framtiden så hyllar jag nuet. Denna paradox leder till stiltje i livet som i sin tur orsakar funderingar. Funderingar om vart jag vill. Vill jag dit? Eller hit? Eftersom jag är förhållandevis rationell måste svaret vara det ena eller det andra. Myntet kan endast ha två sidor. Svart eller vitt.
Men om en drömmare, som jag på gott och ont i mångt och mycket är, ändå kan trivas förträffligt i nuet, i verkligheten, som är drömmens totala motsats. Så borde det betyda att inte alls myntet har två sidor utan att det är mångdimensionellt.
Då kanske någon säger att detta är ett bevis på att den gråa zonen mellan svart och vitt existerar. Givetvis existerar den. Men den gråa zonen är ett bevis på kompromisser från exempelvis två olika sätt att se på saker.
Citatet ovan belyser möjligheten för två variabler som inte borde kunna agera i samförstånd, utan att förändras göra just detta.
Läste precis igenom mitt svar.
Totalt förvirrande.
Men för mig och för min hjärna är det glasklart. :)
Jag försöker dessutom, sedan i lördags, att leva efter denna tes. Men med hänvisning till mitt svar till P ovan. Det kan bli svårt. Jag kan återkomma med analys samt resultat efter att den empiriska forskningen är avklarad om sisådär 5 år.
Mhm. Jag tror jag kan förstå om jag tar fasta på dröm och verklighet som två variabler som står i motpol till varandra. Jag ska tänka så.
Verklighet är ju ett så relativt begrepp. Ungefär som frihet eller rättvisa.
Det som är verklighet för dig kan ju vara dröm för mig. Det finns ju liksom inte en verklighet. Alla har ju sin egen. Det gäller ju även för drömmar, men drömmar ska ju gälla för subjektiva medan verkligheten gör anspråk på objektiviet.
Fan, nu känner jag mig manad att kolla upp verklighet i mitt filosofilexikon.
Jag borde ju verkligen jobba istället.
Ok, men jag tror jag hajjar...
Släpp haschbongen! Genast!
Vet hur det blir om jag släpper den vidare till dig. Då får jag aldrig tillbaka den. Så fort en pipa är i närheten av din kropp förvandlas du till PoFFPoFF-Gurra. Det vet alla.
