Pablo Escobar - en fara för vårt samhälle.
- Jag har varit med om en väldigt märklig händelse, sa Pablo.
Ett par minuter senare när han berättat historien satt jag och Flumberg och blandade skratt med förvirring.
För någon vecka sedan mottog Pablo ett telefonsamtal under arbetstid. Den som ringde var Tore. Tore från polisen. Han berättade för Pablo att de ville ha ett möte med honom omgående. Pablo frågade spontant om det var något skämt. Tore förklarade då allvarligt att det sannerligen inte var något skämt. Pablo fick bestämma om han ville komma ut från kontoret frivilligt eller om de skulle komma upp och hämta honom. Att bli hämtad från sin arbetsplats av polis är kanske inte det mest sexiga som kan hända så Pablo gick fint ner till gatan där tre civilare från Östersundspolisen mötte upp.
De placerade den något skärrade Pablo i baksätet och ville under inga omständigheter berätta för honom varför han befann sig där. Istället skulle de genast åka till stationen. Resan dit beskrivs av Pablo som hämtat ur en film, de körde som galningar med tillhörande däckskrik.
Väl framme i förhörsrummet, där Pablo kommer att befinna sig de kommande tre timmarna, börjar samtalet med - Du vet varför du är här. Pablo som inte hade en aning om det svarade därför - Nej tyvärr inte. Men det skulle vara trevligt om ni ville berätta det för mig.
Då berättade en av dem att Pablo var misstänkt för narkotikabrott. Inte vilket narkotikabrott som helst. Pablo skulle, enligt polisen, tillhöra ett drogsyndikat och han fick givetvis omgående kontakta en advokat.
Har börjar jag och Flumberg att skratta högt. Det gjorde även Pablo, i förhörsrummet. Anledningen är enkel. Vår vän Pablo Escobar är nämligen allt annat än drogentusiast. Hans skratt var sannerligen inte populärt bland rummets andra invånare utan besvarades med - Så du tycker det är roligt att vi kommit på vad du håller på med? Vår bevisning är så stark så vi redan nu har en husransakansorder underskriven av åklagare. Så det kanske är bäst att du kontaktar en advokat. Pablo möter detta uttalande med - Någon advokat behöver jag inte. Istället så skulle jag gärna vilja få reda på vad ni bygger dessa antaganden på?
Då visar polisen upp sin bevisning. Två överföringar som är gjorda i slutet av förra året från Pablos konto till en man i Östersund. Mannen i Östersund var Pablos dåvarande flickväns systers kille. Pengarna var i båda fallen avseeda som ett lån. Ett lån till dåvarande flickvännens syster. Hur Pablo kunde låna ut pengar till någon i Östersund var däremot omöjligt att förstå för Kling och Klang.
Summorna som detta drogsyndikat var uppbyggda på och som TRE civilpoliser från Östersund åker till Sundsvall för att klargöra är på fyra och åtta tusen. Den svenska polisen måste sannerligen sakna verklighetsuppfattning om de tror att ett drogsyndikat är uppbyggd utav en sådan spottstyver.
Pablo dödade tillslut förhöret med kommentaren - Men kan vi inte göra såhär. Vi åker bort till mitt kontor. Jag gör ett kontoutdrag där ni får säkerställa att dessa summor är återförda till mitt konto. Eftersom att de var ett lån. Eller tro ni kanske att jag har reklamerat knarket?
Ja... det var det mest sjuka jag varit med om.
Kling och Klang var begreppet...
Undra hur mycket det kostade skattebetalarna att skicka dom där 3 munkätande stamgästkortsinnehavarna till Sundsvall och hämta knarkkungen Pablo :)
Det är så skrattretande att jag inte ens vet om jag ska skratta eller gråta. STORA grattis till Östersunds civila garde.
detta kan vara det sorgligaste jag läst. Fast jag skrattar högt för mig själv. Det är helt fantastiskt.
Fast...
...asså vi snackar om yrkeskåren "polis" och staden "östersund". Två fenomen som inte är speciellt lyckade ens var och en för sig...
min far (kulturredaktör på öp) fyllde i med ytterligare en bisarr berättelse om östersundspolisen:
"Å andra sidan slår polisen lika hårt mot de sina. Två konstaplar i Östersund riskerar nu både bestraffning (troligen höga böter) samt att förlora sina jobb.
Brottet?
Jo de skruvade ner en av vägverkets skyltar med texten Gubbträsk (Västerbotten??) och satte upp den utanför en kollegas dörr. Kollegan skulle pensioneras och firas av.
Nu har det alltså blivit rättegång och tuffa straff väntar de ytterst ångerfulla konstaplarna.
ÖP:s kriminalreporter suckar och kommenterar: Hade det inte varit straff nog om dom - på egen bekostnad och ledig tid - tvingats åka upp till Gubbträsk och montera upp skylten under allmänhetens muntra tillrop.".
Man måste nog inte bo i östersund.
Men lol... Låter ju helt sjukt...
Flumberg: Just att de skickade ner tre stycken, 22 mil i bil, för att genomföra förhöret gör att jag gråter som skattebetalare. Man får sannerligen passa sig för att låna ut pengar. Kom just att tänka på att jag lånade just 12 000 av farsan i höstas. Undra om jag står näst på tur? Bevisningen måste ju dessutom vara fantastisk eftersom farsan är skogsägare och kan sälja massor av grönt!
torgnysdotter: En gott och blandat påse av känslor är vad det är! Historien om Gubbträsk är dock mest rolig. Oerhört rolig dessutom. Det svåra att lösa i det fallet är vem det var som skvallrade. Eftersom 99 % av poliskåren är 'människor' som är otäckt nördiga kan det i princip vara vem som helst av dem. Du som är klok, kan du snälla förklara för mig varför man vill bli polis och vilka 'människor' söker sig till detta yrke?
Gurk: Jag kan inte göra annat än nicka instämmande. På tal om något annat. Nog för att historien ovan om Gubbträsk var oerhört rolig, men du levererade dagens skratt med hjälp av ditt blogginlägg om när du blev stoppad av polisen för någon dag sen. Jag hade gett väldigt mycket pengar för att fått varit med och upplevt det.
Tyvärr är det nog din far du har satt i fällan med tanke på att det är han som har köpt knark av dig.
Har han hunnit med och reklamera det än?
Annars lär det vara livat i holken ute på torpet:)
benny, den klokheten besitter ingen. Av rimliga skäl. Suckar uppgivet.
nä usch å fy!
det är rätt konstigt, att trots psyktest innan man blir antagen till poliskåren så är det så många av dem som är just psykon. riktigt sjuka i huvudet också. det är riktigt skrämmande att jag ibland ser en kille patrullera på stan i polismundering. när man var fjortis såg jag ofta samma kille patrullera på stan - då iklädd en mundering som fick en att tro att man hamnat i nazi tyskland.
trots det så är en av mina bästa vänner nyexad polis. hon är en mycket klok smart och psykiskt stark kvinna. är glad att hon finns, för det är henne jag kommer ringa på speeddial så fort jag kommer vara i behov av farbror polisen i resten av mitt liv.
Flumberg: Både du och jag vet att farsan aldrig skulle reklamera droger. Efter kommentarer såsom "Är det dom här ni sitter och suger på?" samt "Det är livat i holken!" finns ingen återvändo.
torgnysdotter: När jag blir rik och har tid ska jag forska i ämnet. Tror världen skulle bli ett bättre ställe om svaren fanns att tillgå.
j: Eftersom du och jag numer är bloggkompisar kanske jag också kan få använda mig utav henne vid behov?!
