Ett val i sanningens ögonblick
På grund av folk i min närhet har jag bevittnat två TV program de senaste dagarna. Det ena, Desperate housewives och det andra för någon dag sen i form av Sanningens ögonblick.
Jag har en nyans av förståelse för det förstnämnda, såg trots allt på program likt det i mitt tidigare liv. Med tidigare liv menar jag fram till hösten 2004. Därefter har mitt TV tittande minskat drastiskt, mest på grund av ett majarökande par från Stockholm som inte ens hade TV hemma.
När jag träffade dessa människor i Vietnam målade dem upp en fantastiskt bild (tihi) av livet utan denna apparat. Jag var inte mogen att gå så långt men lovade mig själv att dra ner avsevärt på spenderad tid framför TV program i alla fall.
(Trots detta köpte jag en ny TV för inte allt för länge sedan. Men den används nästan uteslutande för filmer och det mina vänner är något helt annat.)
Jag har haft mina återfall genom åren. Första säsongen av Prision Break är ett av dessa. Californication är ett annat. Men överlag har jag hållit mig till mitt löfte om att försöka finna ett rikare liv utan TV.
När jag bevittnade Sanningens ögonblick blev jag så oerhört glad för mitt val. Hur kan människan tillåta dyrbar tid spenderas tillsammans med fullständig skit? Jag ångrar mig redan bittert att jag lät Pontus Gårdinger stjäla 6 minuter av mitt liv. Han kommer inte få den chansen igen. Det kan jag lova.
(T minus two days and counting)
Nu ska vi inte vara så anti. Det visas faktiskt bra saker på televisionen ibland. Typ Frusna män söker kärlek;)
Fast det är endast bra för att en viss person är med, samt min snorkelparka!
Jag älskar ordjakten klockan fyra på morgnarna
Finns ett otal BRA tv-serier. Weeds. Reaper. My Name Is Earl. Scrubs (även om den börjar bli lite trött). Dead Like Me. The Office (US). Supernatural är en fantastiskt bra serie. I could go on and on, but I won't.
Svenska förnedringsproduktioner har jag dock inte bevärdigat med min uppmärksamhet de senaste åren. Skämmes, även om det nu "bara" var 6 minuter.
har hört talas om det här sanningens ögonblick. fattar verkligen inte grejen?! är det nåt slags ricki lake med pengar att vinna eller?
nä tv:n slås inte på ofta i mitt hem heller längre. kanske just därför det fortfarande står en plåtbruk a la size bred i vardagsrummet. finns som ingen mening med att inhandla ny när det ändå bara visas skit på den.
slutligen, uffa, ligga med karlsson på taket? det går rysningar genom hela kroppen. blotta tanken känns ju som att det krävs ett besök hos en hjärnskrynklare. sex med barndomen liksom. vad gick snett?
P: Visas säkerligen mängder med bra program men jag intalar mig själv, med jämna mellanrum, att allt är skit för att då enklare kunna prioritera bort TV framför andra saker.
Gremlins: Haha.. Vadå, har dom slutat med Kvinnofängelset?!
dubbelve: Med tanke på mitt svar till P så tittar jag åt ett annat håll och har väldigt svårt att läsa det du skriver.
j: oklart om det är pengar involverade, gav inte programmet mer än ett par minuter. Men det borde vara det, hela studion var nämligen full av white trash!
Jag menar inte att du ska tänka tanken med karlsson utan att karlsson tjugofyra timmar om dygnet tänker tanken med dig. Det i sig gör säkerligen inte att du mår bättre! :)
Att du använder dina ögon till Desperate tyder på att du börjar ta ditt förnuft till fånga. Min fråga till dig är, grät du till gårdagens avsnitt?
Ska ärligheten fram så såg jag inte slutet. Blicken ville liksom inte fastna. Så några tårar blev det inte.
