svartblogg

I ett myller av filmer är det svårt att välja ut de främsta. Bland miljontals filmscener är det helt omöjligt att välja ut guldkornen. Men att knäcka det omöjliga är enormt frestande. Därför kommer här plats fyra av fem bästa filmscenerna jag sett.

Det finns få saker som får det att pirra så mycket i kroppen som det okända. Det är förmodligen också skälet till att människan flyr in i filmens värld. Vissa mer än andra. Jag mer än vissa.

En av dessa okända objekt, som jag i hemlighet trippar på, är droger. Tunga droger. Det finns en mängd filmscener genom historien som romantiserar detta. En som jag osökt kommer att tänka på härstammar från Trainspotting, där känslan av att ta heroin förklaras.

Mark "Rent-boy" Renton: Take the best orgasm you've ever had... multiply it by a thousand, and you're still nowhere near it.
Allison: It beats any meat injection. It beats any fucking cock in the world.

En sådan beskrivning ger den ondskefulla djävulen på min högra axel enormt självförtroende. Det finns dock en scen som har påverkat mig ännu mer. Guden av dialoger, Quentin Tarantino, ligger bakom den och den utspelas i mästerverket Pulp Fiction.

Förspelet inleds med:

Vincent: Mind if I shoot it up here?
Lance: Hey, mi casa su casa.

Fortsätter sedan med tillagning och vacker injicering av heroinet till magiska toner. Klippet efter smyger Vincent Vega (John Travolta) fram nedcabbat genom den Kaliforniska natten. Trots att heroin är det smutsigaste giftet som finns vill jag inget hellre än att vara honom just då.

Det som däremot, som tur är, stoppar mig är rädsla, självrespekt och karaktär. Men om jag får tillgång till information om att min dödsdag kommer att anlända före ålders höst så tvekar jag inte en sekund. Utan skjuter i mig en laddning direkt. Endast på grund av den romantiska bild som scenerna ovan uppvisar.

De som påstår att film inte påverkar människan placerar jag i samma fack som religiösa fanatiker, terrorister, fackanslutna och andra kunskapsbefriade idioter.