Så länge jag får en iPhone är det safe
Traskade längs Götgatan med JJ och ett bekant par. Plötsligt stannar det en Porsche vid vår sida. Det var en av parets bekanta. Han var i min ålder. Fast fastighetsmäklare. En sådan liten detalj gör att han kör Porsche och jag kör... ingenting alls. Ska sanningen fram så känner jag ingen avundsjuka. Jag är ingen bilfanatiker. Istället så fokuserade jag mina tankar på min iPhone som ska anlända på söndag.
Traskade runt med JJ och ett bekant par i Saltsjöbaden. Där låg husens hus på rad. Skillnaden på mina 35 kvm och dessa palats förklaras till stor del utav rikedom. I mitt fall brist på. Där kan jag känna vis avundsjuka. Jag skulle nämlingen passa alldeles utmärkt som ägare av ett palats. Men istället för att fokusera på detta så tänkte jag på min iPhone som ska anlända på söndag.
Fick precis ett samtal från New York. Det finns inga iPhones i butik. Satans fans kuk. Så denna söndag går inte längre hand i hand med en iPhone. Det leder i brist på annat att den ska få bestå av en rejäl bakfylla. För öl finns det gott om här på söder. Det tänker jag utnyttja till max inom kort.
(T minus six days and counting)
stackars, stackars benny! Mitt allra djupaste deltagande. På sant-sant.
Här fåru en tröstlänk från psd
http://photoshopdisasters.blogspot.com/2008/05/channel-9-australian-iphones-to-run.html
det finns alltid vägar att tänka om när det gäller materialistisk avundsjuka. du har garanterat massor med kvaliteter som de inte har men försöker köpa sig till. det lyckas aldrig. en porsche är till slut bara en hög med plåt som kommer måsta kasseras en dag.
ett lyxigt hus i saltsjöbaden är fint javisst, men tänk dig alla tragedier som utspelar sig innanför dörrarna. i form av nyckelbarn, alkoholmissbruk, narkotikamissbruk och liknande som leder till hustrumisshandel. ja jag kan fortsätta hur länge som helst:)
en bekant kvinna som jobbar inom socialvården i sthlm sa en gång nåt riktigt intressant. nämligen att det är barnen som bor på östermalm som verkligen har det värst.
så, benny. det är bara en lur. om ett halvår kommer du ändå vilja ha en ny. gör nåt roligt för pengarna istället:)
torgnysdotter: *skrattar* Och tack så hjärtligt för deltagande i sorg!
j: Helt egenskapslös är jag inte. Det vet jag, tror jag! :) Men jag är inte det minsta avundsjuk på liv som utspelas inom husen utan snarare att jag vill glida runt och mest äga ett sådant hus. Mina egenskapar skulle lysa som starkast i en sådan miljö. Du och jag skulle sedan, under en 4 månaders period, kunda omvandla det till ett kollektiv. Individerna som får bosätta sig där intervjuas först och sen lever vi loppan en sommar. När hösten ankommer sparkas samtliga ut. Kvar finns tid för rött vin och en myligt höstmörker.
