En nasare – precis som mor och far
Det har varit höstmörkt på jobbet en längre tid.
Arbetsbördan - otäckt hög.
Arbetsuppgifterna har dessutom förflyttats från roligheter såsom sälj och fond till enbart service, som i det långa loppet leder till självmord.
Servicen innebär att hjälpa försäkringsförmedlare och dess assistenter. Båda grupper är överlag väldigt trevliga individer som dessutom har ovanligt bra förståelse. Det hjälper dock föga. Det är osexigt att hjälpa en helt okänd människa. (Om man inte själv kan vinna på det.)
De tidigare arbetsuppgifterna tillät mig att glänsa. Att aktivt leda in kunden mot något nytt. Som samtidigt, givetvis, gav mig ett mervärde. Bland annat i form utav bonus. Dagens arbetsdag innehåller inget av nyss nämnda. Istället så liknar den callcenterverksamhet. Äckligt.
Efter nyår skall dock organisationen göras om. 4 individer hamnar under "Försäljning" (Innesäljare), 15 under "Support" (Service och Självmord) och 21 under "Inkommande" (Katastrofalt men något bättre än Support). De som blir över placeras i slaskhinken "Chefer".
Finns många duktiga säljare på detta bygge. Så konkurrensen om de fyra platserna är stenhård. Det har lett till att jag trodde att mitt livs första bakslag, rent karriärsmässigt, skulle inträffa.
Igår anlände dock, i mina ögon, fantastisk information.
Jag är en av dem.
Hej då höstmörker och självmord.
Hallå vackra vinter med eget ansvar och bonus!
va skönt att ha dig på banan igen! Det här kommer alltså att innebära fler, gladare och mer kreativa blogginlägg. Säg inte emot.
Jag blir alltid lite ängslig när jag läser om allas vuxenjobb. Jag förstår inte vad ni gör hela dagarna. Jag tror ni luras.
Rubriken borde ha varit:
En ture - precis som vanligt!
Grattis och fram med helpiporna nu.... Med statusjobb följer en obligatorisk eriksgata som under inga omständigheter får kosta mindre än 50.000 utspritt på 4 helger.
torgnysdotter: Hösten kan omöjligt bjuda på glada inlägg. Nu när däremot vintern plus ett nytt jobb är här finns det bättre förutsättningar.
På tal om vuxenjobb. Du måste ju någongång producera. Visa vad du gjort. Det, det är vuxet. Jag kan nämligen fortfarande, likt ett barn, gömma mig bakom magistern. (banken)
Gurra: Tur förtjänar man. Vet inte du det? Satans pokerproffs!
Gurk: Jag ringer när det är dags!
