svartblogg

Jag ligger i soffan och surrar med Hon i telefon. Vi hade kanske träffats en månad. Inget seriöst. Bara roligt. Det var en vardag och snart dags för matlagning. Jag berättar om mitt enorma sug efter tjockpannkaka med fläsk. Något som jag inte ätit sedan jag lämnade Bergeforsen för tre ljusår sedan. 

Hon frågade varför jag inte bara tog tag i det och började producera. Jag svarade att min förmåga i köket inte innefattar pannkaka. Det skulle det tydligen genast bli ändring på.

15 minuter senare stod Hon i mitt kök och briljerade. Inget konstigt i sig med det. Förutom att det var vår första gemensamma middag. Tjockpannkaka med fläsk. Ha! Rejält, som morsan skulle ha sagt!

Några veckor senare, när Hon var mer statisk i mitt liv, var det dags för henne att återigen bjuda på middag. Det vankades inte kött. Det vankades inte någon glamorös fisk. Det vankades inte ens vin. 

Istället så fanns där, på tallriken, hemgjorda potatisbullar med bacon och rårörda lingon. I glaset som var vitt, kall mjölk. Slutbetyg: Fantalastiskt och numer en återkommande maträtt på min önskelista!

Sedan dess har det blivit mycket mat likt ovan gjord i mitt kök. Igår, lördag, var det dags igen. Efter en lång dag med många underligheter, såsom The Kristet Utseende på Media Markt och Benny Bling Bling i Birsta (dessa två saker händer ungefär lika ofta) så var det dags att bestämma meny inför kvällen.

Jag var lite inne på färsk pasta med bland annat kräftstjärtar, till det ett vitt vin. Hon tyckte det lät ok men kontrade med blodpudding.

- Blodpudding?! Utbrast jag.

- JAH! Med rårörda lingon och bacon. Mums! Sa hon och bjöd på ett skratt.

- Alltså jag gillar blodpudding. Men på en lördag? Det passar ju inte ens med vin till  det skulle jag tro.

- Vinet tar vi sen. Blodpudding it is!

Ingen ide att argumentera mot galenskap. Jag ställde mig istället, besegrad, vid spisen och tillagade hennes önskemål. Resultatet slog kräftstjärtarna på fingrarna (?) alla dagar i veckan!