svartblogg

Dagens andra inlägg återger en helt vanlig helg i Bangkok. Vi anlädde på torsdagkväll. Slängde oss snabbt in i en TukTuk med destination NanaPlaza. Ett stort hordestrikt med gogobarer. Både jag och Flumberg hade läst boken Private Dancer som utspelar sig där och vi ville därför givetvis se om all galenskap var sanningsenlig.

Det var den. Vi satt på första parkett hela kvällen och bjöds både på det ena och det andra. Att damerna på scen försökte stjäla vår uppmärksamhet kanske inte är helt oförklarligt eftersom de andra manliga besökarna hade en snittvikt på 150 kilo. 

Även fast man vet att allt går ut på att tjäna pengar. Även fast man vet att allt går ut på att trycka på den västeurpeiska mannens svaga punkter., så blir man medtagen. Medtagen på det mesta. 

Ett exempel, vi strosade runt utanför barerna för att välja vårt nåsta hak. Då kommer en shemale springandes och forslar in oss på en hennes (?) bar. Innan vi hinner säga Chang sitter vi fastklämd mellan två killar (i kvinnlig utstyrsel med bröst ) som klämmer oss mellan benen. 

Där gick gränsen för oss. Vi gapskrattar och ber vänligen om att få lämna denna galenskap. Strax senare sitter vi återigen i en TukTuk med destination Koh San Road. Med i baggaget har vi en sjukt rolig kväll och båda nickar instämmande när frågan om vi kan tänka oss återkomma till Nana Plaza uppkommer.

Vaknar på fredagen och har siktet inställt på att hänga med -T. (http://jagskriverbarafull.blogg.se) Han jobbar som konsult i Asien inom barbranschen. Gör drinkmenyer och lär upp personal på vrålresturanger och hotel. Vi möts upp utanför BedSupper. (Som tidigare nämnt, en av Bangkoks hetaste klubbar) Det visar sig att de tre pojkarna från Sverige finns på gästlistan. Ena dagen, mitt i smutsens mecka. Andra dagen, mitt i gräddfilen! Om jag är förvånad? inte alls. Bangkok i ett nötskal.

Jag har sett mycket i mina dagar. Men -Ts dragningskraft är i en klass för sig. Hela kvällen kom det fram tjejer till honom. De var från USA, från Europa, från Asien, från Israel, från från från.... Bara att stå bredvid honom ledde, helt utan anledning, till en självförtroendeboost. 

Kvällen avslutades på Tapas. Ytterliggare ett inneställe för de rika i Asien. Ytterliggare ett ställe med flickor med ögon endast för -T. 

Lördagen började med Elle Fashion Week. Slängde på oss finkläderna, med undantag för sneakers. Rullade in med en TukTuk och gick sedan till disken för incheckning. "I think you have some VIP tickets for Benny Bling Bling here."

Fortare än blixten hade jag ett kuvert i min näve med tillträde till den innersta showen. Som de sanna livsnjutare vi försöker vara så kom vi oerhort sent. Missade nästan hela showen och fick istället satsa på efterminglet. 

När vi står där och zippar så kommer en paparazzi fram och frågar om han får ta en bild på oss. Vid första anblick tror han att vi är två kändisar inflygna från ett fjärran land eftersom det endast är vi som är vita där. 

Han inser dock sitt misstag när hans ögon når våra sneakers. Vilket fall som helst så tar han en bild. Risken är stor att vi finns med i ett skvallermagasine i Asien inom kort med bildtexten "Sneakers. Blicklösheten i klädval hos europeer slår härmed alla rekord!"

Avslutade lördagen med att zippa drinkar på en skyskrapas takterass. I baren stod -T och skakade allt som kunde tänkas. Även nu var det ett flertal individer som granskades hans rörelser. Denna gång var det dock inte flickor, utan personal som försökte snappa upp samtliga tips!

Att stå på ett tak med utsikt över en gigantisk nöjesoas är overklig. Att dessutom endast två dagar tidigare varit så oerhört långt ifrån detta som möjligt gör helheten än bättre. Men som tidigare nämnt. Jag var inte det minsta förvånad, allt detta är Bangkok i ett nötskal.

På tal om Bangkok. Alla människor borde uppleva (läs överleva) den sjuka känslan som infinner sig i kroppen när man susar förbi bil efter bil med noll marginal, bak på en motorbike. Benen skakar när man kliver av redskapet och man älskar sedan livet endast för att det fortfarande är tillhanda.