Patriotism
Känner ingen större kärlek för Sverige som land.
Tills jag stämplar passet och lämnar dess gräns.
Då älskar jag det över allt annat.
Saknar det dock inte alls.
Men skyddar det i döden.
Kombinationen som är rätt unik får mig alltid att skratta. Tanken slår mig dessutom varje utomlandsvistelse. Men denna gång var det faktiskt ett blogginlägg (läs, väldigt roligt, fosterlandsprotektionismen uppkommer ett par stycken ner) som fick mig att småle och nicka instämmande.
Förmodligen kommer samma sak att hända när det kommer till Sundsvall. Grundförutsättningarna har nämligen redan visat sig vara desamma. Älskar - saknar inte alls - men skyddar. När det dessutom dyker upp en annons på DI.se i form av en pdf fil på 12 sidor om Sundsvall är jag säker och blir med automatik lyrisk.
Rubriken - Sundsvall växer - gör mig stolt, så jag växer!
1,52 - here I come!
Inte ens den första sidans bedrövelse, i form av en socialdemokrat, kan få mig att vissna. Istället så sjunger jag ut i ljuv norrländsk stämma.
Sundsvall - Sundsvall - SUNDSVALL!
