svartblogg

Anlände till min hemstad i lördagskväll. Inom loppet av ett par timmar fick jag påpekat från en mängd olika individer att jag var usel på att meddela att jag var på väg hem till Sundsvall. Jag kan förstå dem. Hör inte ens alltid av mig till familjemedlemmar och berättar om mina ankomster.

Mest ifrågasättande denna gång var den lille av bröderna Stenbäck.

Har dock viss förståelse för hans beteende.

Stod trots allt i hans hall och påstod att jag skulle sova hos honom.

Som ni förstår var han helt ovetande om mina planer.

Hade dock rekat möjligheten via hans storebror några timmar tidigare.

På tal om den äldre av bröderna. Han var sin vana trogen på en gigantisk flaska. Mumlade något om att det blev efterspel på fredagen. Det pågick till lördageftermiddag. När de andra sedan försvann mot en säng tog han sitt pick och pack och drog på travet. För att dricka. Mer. När jag träffade på honom hade han således dansat trolldryckshambo i 30 timmar, utan sömn. Vad han hade att säga om det?

- Tror inte folk förstår att det krävs en hel del för att orka vara Jan Stenbäck.

Då jag inte hade svaret på vad som krävdes lämnade jag snabbt lägenheten tillsammans med Hon, för ett uppspel på Svenssons för att traditionsenligt avsluta på Oscar.

Med tanke på att även fredagen hade passerat förbi med hjälp av ruset så var söndagen en svår uppgift att genomföra. Lyckades dock ta mig från Sundsvall till Vemdalen, där jag ska vara stationerad en dryg vecka.

Detta firade jag vid ankomst genom att griljera en skinka.

Trots ett mycket lyckat resultat var jag fortfarande lite nedstämd.

Hade inte löst lördagens gåta, om vad som krävs för att orka vara Jan Stenbäck.

En sak är dock säker.

Det krävs en hel del.

Och lite till.