svartblogg

Fördelen med att transportera sig med tåg till Arlanda istället för med flyg, är tid.

Tid för mer dricka vill säga.

Den senaste veckan har därför behandlat ett dussin dagdrömmar om en bistro i en mörk och tyst tågvagn med ett sprudlande snabbrus. Vaknade dock ur denna drömvärld i morse när jag insåg att vårt tåg avgick 23:30 och därmed kommer bistron att vara stängd. Detta är under förutsättning att reglerna från senaste nattåget som jag åkte i somras är gällande.

Finns dock ingen som helst möjlighet i detta läge att chansa. Istället så tog jag snabba foten på lunchen mot bolaget. Två små flaskor vin inhandlades med blixten.

Att besöka Systembolaget kvart över ett en vardag är för övrigt en mycket intressant upplevelse. Med mig bland trolldryck och synd finns stadens törstigaste:

Sprit Sven

Hasch Hasse

Pundar Pontus

Tjack Tompe

Den sista gav mig ett trevligt skratt. Med snabba fötter och med ett klart mål i sikte sprang han mot favorithyllan. Gled sedan nonchalant fram till kassan på ett par 80-tals mockasiner.

Medan kassörskan berättade för mig det belopp jag behövde ge henne för att lösa ut mitt vigvatten ställde han snabbt ner sitt dricka på rullbandet och utbrast sedan "Ha det tror jag inte alls att min flaska Marinella kostar. Har köpt den varje dag i tre veckor och mer än 52 kronor får du då inte av mig".

En hundradel senare bjöd han mig på ett tjacksmile, men innan jag hann bemöta detta var hans ansikte förbytt mot bekymrat. Anledningen till detta var att han härnäst avlossade ett beklagande över hur kortdragaren beter sig. "Apparathelvetet fungerar aldrig som man vill. Endera så fungerar den inte alls eller så påstår den att kortet är tomt".

Att Tjack Tompe som tjackar (förlåt) en flaska Marinella om dagen, i tre veckor, skulle vara Tom är givetvis årets hädelse. Så jag nickade instämmande medan jag drog mitt kort. Konstigt nog så funkade det för mig. "Nybörjartur" - väste Tjack Tompe.