svartblogg

Underliga ansiktsutryck

Bekymrade frågeställningar

Dumstrutsvarning! (på mig)

I jantelagsland är det svårt att inte göra som de andra. Mestadels för att de andra inte ser ditt val som ett val, utan som ett steg ifrån den gemensamma färden i cirkeln. Filmen Midnight Express har symboliserat detta.

I filmen vandrar samtliga fångar, dag efter dag, runt i en cirkel. En av fångarna inser snart att detta vansinne driver honom till just vansinne och bestämmer sig för att börja gå mot strömmen. Detta medför att massan blir ängslig och bekymrad och anser att han som går mot dess riktning är en sabotör och en sann bråkstake. Trots att han inte alls försöker jävlas eller har som uppsåt att ställa till med besvär. Istället så vill han bara slippa massans kollektiva hjärnkolapps.

Scenen är bland det bästa som gjorts på filmduken och platsar utan tvekan på den topp femlista, i just filmscener, som jag en gång påbörjade, utan att slutföra den.

Just det som inträffar går lätt att härleda till livet i Sverige. Förmodligen till livet i de flesta länder. Men eftersom jag inte har någon större kunskap om detta så får Sverige i ensamt majestät agera jämförelseindex.

Ett exempel inträffar varje år under sommarmånaderna när jag normalt sätt inte har någon semester. Att inte ha semester under denna period i Svea rike är i de flestas ögon att jämställa med ren galenskap.

Eftersom jag i år har flyttat till storstan tänkte jag dock färdas medsols i cirkelvandringen och åberopa slagordet semester i samstämma. Detta om något borde väl lösa mitt, ur betraktarens ögon, så problematiska beteende. Men ack så fel den slutsatsen var.

- När ska du har semester i sommar?

- Vecka 29.

- Vadå. Ska du bara ha en vecka? Varför inte mer än så?

-  Räcker med en vecka eftersom jag bara ska upp till Sundsvall en sväng.

- En vecka är väl ingen riktig semester!

Underliga ansiktsutryck

Bekymrade frågeställningar

Dumstrutsvarning! (på mig)

Struten som placeras på mitt huvud är med all säkerhet endast där för att jag, mot deras förstånd, inte ställer mig i ledet och följer flocken. Till min tröst finns dock filmen att luta sig mot. Den slutar nämligen med att sabotören av cirkelvandringen tar sig från fängelset och fångenskap till friheten. Från helvetet till himmelen!