Se upp i backen..
Joggar ofta lätt i rulltrapporna
Tävlar med ingen
Utom mig själv
Som turist i tunnelbanesystemet blev jag ofta förvånad över dess maskinella framfart. Högertrafik i rulltrapporna. Människor på ständig jakt efter en minut. Min självinsikt var skrämmande när jag lovade att inte bli sådan när jag flyttade söderöver.
Till och med den enklaste analys av min historik hade lett till ett givet antagande, Benny Bling Bling kommer inte bara jaga minuter, utan sekunder är på liv och död!
Sedan evigheter har nämligen min hjärna exempelvis tänkt: "Hinner du inte till lyktstolpen innan den fula bilen så är du inte värd ett snabbrus till helgen...". Ska sanningen fram så har jag vunnit nästan varje kamp sedan jag var 15.
Att jag därför skulle bli en kronisk vänsterfilsmänniska i rulltrapporna på tunnelbanan var alltså ingen vild gissning. Trots det trodde jag som sagt precis tvärt om.
Självinsikt.
Ska slå upp det ordet så fort jag skrivit klart detta inlägg.
Eftersom jag gärna vill vara en avslappnad högerfilssjäl försöker jag dock bättra mig. Det går sådär. Men jag har alla fall stått still i rulltrappan de senaste dagarna och därmed låtit elektroniken tagit mig från plats A till B. Det om något borde resultera i ett gratulationsrus den kommande helgen?
