svartblogg

En mörk underliggande berättelse.

Mängder av små bilder att fokusera blicken på.

Och så Ellen Page som Tracy i mitten förstås.

"The Tracy Fragment"är konstruerad under mantrat - varför låta en bild sköta berättandet när man kan använda sig utav 3 eller 8, samtidigt. Think outside the box måste således ha varit slagordet när Bruce McDonald skapade filmen. Min naiva sida lät mig i början anta att flerbildskonceptet skulle avta. Blev därför glad när filmen såg ut att börja, på riktigt, efter 15 minuter. Ett par sekvenser senare var det tyvärr återigen "multimovie" som utspelade sig.

Trots att jag redan efter 32 minuter frågade Hon om hur länge denna dårskap skulle pågå så kunde jag inte stänga av. Ellen Page var trots allt huvudrollsinnehavare och jag har en enorm förkärlek till henne efter först och främst Juno som är bland de bästa feelgood-filmer jag sett. Men även efter den enormt gripande berättelsen "An American Crime".

Ellen är även utmärkt i denna film. Hon känns liksom alltid äkta. Jag skulle till och med vilja påstå att hon är bland de bästa i det hemliga skådespelerskasällskapet.

Men åter till filmen igen. Trots att berättelsen i grunden är bra och att jag är ett fan av filmer som tar ett steg åt sidan kan jag inte göra annat än konstatera:

Efter 43 minuter hade jag huvudvärk. Strax innan filmen avslutades var jag förhållandevis övertygad om att jag dessutom skulle få ett epileptiskt anfall. Hurrade därför högt när 1 timme och 17 minuters flerbildsidioti äntligen var till ända.

Betyg: En (opumpad och hårt tillstampad) badboll av fem möjliga.