svartblogg

Mot slutet av min senaste långresa befann jag mig i Vegas.

Avrundade min vecka där med att köpa en plansch över staden.

Den har legat i sin rulle sedan dess.

Tyckte det var dags att ge den lite solljus.

Vandrade därför till närmsta Gallerix.

Trodde inramningen skulle kosta runt 400.

Skulle nämligen inte ha någon värsting variant.

Utan snarare en enklare lösning.

Väl i affären plockade jag fram en sådan.

Såg genast på dess blygsamma framtoning att jag gjort ett klipp.

Max 300 tänkte jag!

Frågade killen i kassan vad den kostade.

1700 var det osannolika svaret.

Blev så chockad att jag direkt svarade "Jag tar den!"

Svor sedan hela vägen hem.

Borde dock inte bli förvånad.

Det är inte första gången jag uppträder som ett butiksoffer.

Inte den sista heller för den delen.

Så det är kanske lika bra man vänjer sig.

Ska faktiskt inte ens vara lack på mitt beteende när jag tänker efter.

Det kunde ju vara så mycket värre.

Kolla bara på JJ - det sanna butiksoffret!

För att ta ett exempel bland många:

JJ vandrade utmed Uppsalas gator och strötittade i butikerna längs hans väg.

Ramlade in på ett teknikcenter.

Helt plötsligt hade han köpt en ny bärbar dator för 14 000. Han fick dessutom med sig lite krimskrams (en kondensatormic, ett miditangentbord och en del tillbehör) för 10 000.

JJ ringde mig när han precis lämnat butiken.

- Helvetes jävla skit!
- Va, svarade ja.

- Tror du inte jag lyckats med konststycket att spontanhandla för 24 000!

- Skojar du?

- Inte alls. På väg mot Handelsbanken nu för att sälja fonder så jag kan lösa ut grejorna. Blir så jävla less på mig själv. Jag är det sanna butiksoffret. Varje säljares dröm. Fan. Fan. FAN!

Nu kanske någon tror att JJ behövde allt detta.

Det gjorde han också.

För att leka med en helg.

Som JJ har uttryckt det:

- Väldigt dyr timpenning på de där grejerna.