svartblogg

Min rasistiska läggning har fått mig på fall. Allt började med att jag dukade upp ett bord utomhus med chips och annat gott (alkohol) för diverse kunder i mitten på förra veckan. Vid min sida hade jag, förutom dessa godsaker, även en svart kråka.

Kråkan var av den charmigare sorten och satt fint och beskådade mitt arbete, med huvudet på sne, under 15 minuter. Blev till slut så förtjust i denna varelse att jag bestämde mig för att bjuda honom på ett chips. Kråkan tackade ödmjukast och visade sedan inte alls någon girighet genom att tigga mer.

Så länge var allt frid och fröjd. Strax därefter kom dock en amfetamin stinn fiskmås på besök. Det första den vita bedrövelsen hittade på var att attackera den lilla kråkan, som klarade livhanken med en hårsmån. Därefter tog storpundaren sats mot mig genom att bjuda på två inflygningar tätt över mitt huvud. Fiskmåsen kände sig rätt nöjd efter denna maktdemonstration och satte till sig på en stupränna 2 meter ovanför mig.

Hans närvaro och maniska blick på min chipsskål fick mig att agera. Tog ett par steg mot honom. Stampade i marken och avgav några mystiska ljud. Detta fick fågeln att äntligen dra sin kos.

Trodde jag. För efter att ha tagit till flykt i 50 meter vände den vita faran om och intog stridsposition med näbben först. Han närmade sig mig med en otrolig hastighet. När vi befann oss 5 meter ifrån varandra vek fågeln upp sin kropp mot mig och visade sin bakre kanon.

Innan jag hann säga "Usch" så släppte han lös en salva. Snabbt som blixten tog jag ett steg bakåt för att sedan se avföringen landa en meter framför mig. Fågel såg sig efter detta äntligen som besegrad och försvann mot horisonten.

Trots min vinst var jag rätt lack på mig själv. För hade jag varit rättvis och även gett den vita individen ett chips hade inte denna maktdemonstration gått av stapeln. Och vetskapen om att ha en arg och skamsen fiskmås efter sig hela livet kan även få den mest tappre att känna obehag.

Att hans hämnd skulle komma så snabbt som igår hade jag dock inte alls beräknat. För tror ni inte att min vita linnetröja blivit ändamålet för en gigantisk avföringssalva signerat ett satans flygfä. Bevisen är förhållandevis svaga att avsändaren var just fågeln som jag hade haft kampen med ett par dagar tidigare, men jag VET att så är fallet.

Och nu kanske någon tror att fågeln nöjde sig med detta. Onej! Strax efter hans röv signerat min tröja började jag känna mig trött, blev snorig och fick ont i halsen. Detta kulminerade under den gångna natten när jag fick kliva upp, 00:43, 01:57, 04:14, 05:55 och slutligen 07:20 när klockan ringde, för att med hjälp av verktygslåda öppna upp min helt igentäppta hals.

Kan inte göra annat än att konstatera.

Mitt rasistiska urval har gett mig fågelinfluensan.

Kul.