Sjukt hus
Vaknade strax innan fem av att systersonen klagade på magsmärtor. Vidarebefordrade honom till akuten och somnade om. När klockan närmade sig åtta ringde en morfinstinn systerson och förklarade att det kunde vara blindtarmen.
Ovilligt drog jag mig de 400 metrarna till sjukhuset.
Väl där möttes jag direkt utav negativ energi, en sjuk atmosfär.
Finns få ställen som är så förenat med olycka som en akutavdelning.
Dansade motsträvigt mellan sjuksängar emot rummet där han låg.
Alldeles utanför hans dörr låg en gammal gammal gumma.
En röd teckning, av torkat blod, var målad vid hennes mun.
Ett så olevande intryck kan ingen levande leverera.
Dagens första rysning vandrade stillsamt längs min kropp.
Satt mig ner bredvid systersonens säng.
Men min blick dröjde sig kvar på britsen utanför vår dörr.
Strax därefter passerade två sjukvårdare min vy.
De väckte den döda kroppen med information om att hon skulle åka hem.
Hon svarade med roslig röst att hon gärna stannade ett tag till.
Det var dock inte att tänka på enligt sjukvårdarna.
Hemtjänsten skulle ju besöka henne om 3-4 timmar.
Tänkte ett tag ställa mig upp och fråga om de två männen var seriösa. Klart att hon skulle få stanna ett par timmar till om hon så önskade. Gjorde, som vanligt, inget. Istället så fick jag svår ålderdomsnoja och lovade mig själv överdos om det andra valet var denna misär.
För varje minut som gick ville min kropp längre och längre bort från denna hemska plats. Strax efter halv tio fick jag frisedel. Vandrade med snabba steg ut från akuten. Känslan av frihet var påtagande.
Passerade hörnet på sjukhusbyggnaden.
Möttes snabbt utav nästa kalldusch.
Ovanför en smutsig dörr och ett kommunalt yttre stod texten:
"Rum för avsked"
Att släkt och vänner ska behöva se denna text och kliva in genom en sådan fasad för min skull finns inte. Någonstans.
håller med fullständigt angående atmosfären på sjukhus, precis tvärtemot är det i baren i avgångshallen på arlanda, där andas det positiv energi, även det svårt att finna nånannanstans.(har nog aldrig sett nån sitta och tjura där)
Lenny: Kul att du påpekar det, flygplatser och sjukhus är sannerligen livets ying och yang.
GT, skratt och framtidsplaner i ena ringhörnan. Destillerat vatten, tårar och tankar vad som borde ha gjorts i den andra hörnan.
Ja, fy fan...
Jag förstår exakt vad du menar. Sjukhus och vården är så jävla deprimerande. Och jag skäms varje gång jag tänker det eftersom jag verkligen vet hur bra vård vi har i Sverige (trots allt som är fel - det här är ingen debattartikel) och känner mig så satans bortskämd när jag klagar.
Vården i sig är det oftast inget större fel på.
Men miljön, vilken miserabel miljö.
Tacka vet jag Singapore. Där såg sjukhusen ut som nygyggda hotell och känslan att befinna sig där gjorde mig frisk på en sekund.
