svartblogg

Öppnade porten

Slog igång MP3:n

Dess shuffle gav hörlurarna instruktionen att leverera "Out in the Streets".

Löpsteget har aldrig känts lättare.

Efter ett par minuter var det dags för nästa låt. Att det blev ytterliggare en Springsteen är lite underligt. Men "Spirits of the night" känns å andra sidan aldrig som ett felval.

Just låttiteln fick mig osökt att tänka på gårdagens liggning. Nu var det inte bara löpsteget som kändes lätt. Livet i sig var förenat med solsken.

När jag anlände till rundans vändpunkt och stannade upp utanför Stadshuset (ovanpå muren med utsikt över Riddarfjärden) kände jag mig lyrisk. När jag sedan vände mig om, för att springa vidare, och såg kungagraven i guld som finns belägen blev jag helt övertygad. På denna plats kommer BennyBlingBling - kungen av Kungsholmen - att begravas.

Hybrisen byttes, som tur var, mot vresighet ett par hundra meter senare när textraden "cops are criminals", från nytt shuffle val, anlände i mina öron gång på gång på gång. Det var dock inte poliser mina tankar föll på utan vakter.

Försökte istället fokusera på han som löpte framför mig för att trycka bort de negativa tankarna. Såg då att han var klädd i kroppsstrumpa. Den var så tight att även fast karln inte skulle haft någon kuk så skulle den synas. Hur det var med den saken låter jag dock vara osagt då jag såg honom bakifrån.

Det som däremot syntes, eftersom han använde sig av en alldeles för kort tröja, var hans arschle. Hans enormt fula arschle. Hur kan fåntratten springa runt så? Vet han inte om att det finns risk att människor i hans omgivning kan kräkas? Hoppades därför innerligt på att nästa låt skulle vara någon hård dänga så jag kunde skrika ut min frustration.

Då väljer min kära MP3 att spela en ballad med Ryan Adams.

Famlar med fingrarna efter nyval.

Ytterliggare en lugn låt tar vid.

Vad är det för fel på den satans maskinen?!

Som tur är svänger min runda av i detta läge och jag slipper det gungande arschlet framför mig. Väl hemma vid porten tar jag de trötta stegen uppför trapporna. Kommer fram till min våning och inser att jag gått in i fel port. Svär hela vägen ner och ut genom porten.

När jag väl kylt ner min ånga i duschen börjar jag återigen småle. Vad är det för fel på mig? Ena sekunden lycklig som en lärka. Andra svårt ångandes. Skulle en läkare bedöma min psykiska hälsa skulle han nog ordinera ut piller mot manodepressiva symptom.

Jag å andra sidan tycker det är lite småcharmigt. Världen blir ju så mycket mer levande med alla toppar och dalar. Och eftersom topparna oftast lyser starkast är jag oerhört nöjd med min måndagmorgon i allmänhet och mitt liv i synnerhet.