Hypokondri
Magsjuka säger hon. Ren spekulation och dumdristighet säger jag. Det beror på egenproducerad Antibus, det fattar väl vem som helst.
Att jag dessutom har klara belägg för att jag fått en släng av laktosallergi gjorde, enligt henne, hennes hypotes starkare. När jag sedan påpekade att ett trassligt sår jag fått på armen kunde vara en början på en mycket allvarlig sjukdom blev hon matt och hävdade att jag blivit värre än JJ. Där har hon fel. (igen)
Att vara mer hypokondrisk är JJ är nämligen omöjligt. Den pojken har lidit av gulsot (2 ggr) HIV (4ggr) Klamydia (8-12 ggr).
JJ är för övrigt dessutom en av få som gjort två Klamydiatest på en och samma vecka utan att haft sex därimellan. Läkaren som tog det första provet kändes inte seriös och det var således lika bra att ta ett till.
Hans övertygelse om HIV har lett till att han en gång för ett par år sedan gick till Uppsala domkyrka en tisdag och bad till Gud. Skulle Gud låta honom slippa HIV:en skulle JJ bli en sann trotjänare och en människa som det gick att lita på. I ur och skur.
Jag försökte ett flertal ggr få JJ att gå och testa sig. Det var dock inte att tänka på eftersom han då skulle få svart på vitt att hans resterande liv skulle bli annorlunda. Mycket enklare att hantera ovishet och medföljande ångest var hans slutsats.
När vi sedan befann oss i Aukland uppsökte han läkare för ett flertal syndrom. Efter genomgång visade det sig att JJ:s kropp, faktiskt, var belastad med Streptokocker och att han dessutom hade blivit smittad av ett virus.
Det till trots har jag dock aldrig sett en lyckligare människa än när JJ kom ut från sjukhuset. Han hade slutligen fått svar på ett HIV test.
Han var grön.
Han var ren.
Han hade fått en andra chans.
Därefter har hans HIV mani helt dött av. Det är jag innerligt glad för. Finns nämligen roligare saker än att hantera en vän på telefon med gråten i rösten och med darrande röst: "Jag hade allt i livet. Men mitt sökande efter trippar har placerat mig på ruinens brant. Det är bara att konstatera fakta och leva därefter. Du måste lova mig att vi aldrig pratar om detta igen. Den tid jag har kvar här ska genomföras som om HIV:en inte finns."
Min man har hiv-slängar till och från. I perioder känner han sig helt övertygad om att han drog på sig det under 80-talet och att det allt sedan dess legat latent. Diagnosen ställs ofta efter en mystisk "prick" som dykt upp någonstans på kroppen. Min gode vän och formgivare Kentson blev precis friskförklarad:
http://kentson.blogspot.com/2009/03/hiv-negativ.html
Själv har jag aldrig haft hiv, men rätt ofta när jag vaknar kl 04 på morgonen har jag hjärntumör eller lungcancer. Det brukar gå över vid sex, sju-tiden då tvs första nyhetssändningar börjar. Magiskt.
HIV:en har lämnat kroppen. Jag tror bestämt det var besöket hos gud som gjorde susen. Igår gick jag med i donationsregistret, väldigt humant. Nu har jag en upp på gud!
Men berätta berätta berätta! Hur går det där nere? Är det mycket knark? Blottare? Bör jag flytta dit?
torgnysdotter; Skrattade gott och din vän Kentson. Haha.. som tagit ur mitt... eller för den delen JJs liv! Cancer och tumörer är dock ännu mer orolighetsframkallande, Endast att skriva orden fick mig att må lite sämre. Måste nog boka en hälsoundersökning, eller två i JJ anda för att vara säker på resultatet.
JJ: Jag är redan medel där. Tog helt oväntat tag i det en söndag. Finns dock risk att inte en jävel vill ha något ur min Antabuskropp!
Big Pantzzz: Jag kommer att redogöra för sthlmslivet inom kort. Har dock inte haft tid. Så många linor som ska dras. Så många stureplansfyllor att genomföra att jag inte hinner med det här med IIIInternet.
