Kvinna - Offer
Kanske borde starta detta inlägg med att säga förlåt.
Förlåt till er som kommer att ta illa upp av kommande åsikter.
Har läst mängder med information om bedrövliga män den senaste tiden.
Vi våldtar, utnyttjar, misshandlar och förnedrar det motsatta könet.
Jag skäms.
Det är förjävligt.
Finns massor att skriva om detta och ännu mer att tycka.
Men den bollen sköter media så bra så varför skulle jag?
Det som däremot inte alls avspeglas i media är kvinnans agerande vid dessa tillfällen. För att ta några exempel:
Om en prostituerad 17åring tar beslutet att följa med sin hallick till ett hotellrum för att knulla med ett flertal män. Tror hon då att det kommer att serveras champagne och att dessa herrar en efter en kommer att älska med henne passionerat i missionären? Nej.
Nu menar inte jag att hon ska förvänta sig att bli våldtagen och misshandlad av ett gäng neandertalare. Men tanken att inte besöka hotellrummet borde ha uppkommit. Och om tanken uppkommit så borde den ha resulterat i ett beslut. Ett beslut om att inte gå dit.
I media tas denna aspekt inte alls upp. Media hävdar således underförstått att kvinnan inte har en tillräckligt funktionell hjärna för en sådan komplicerad tanke och aspekten kastas därför snabbt i soptunnan.
Media hade rätt denna gång. Kvinnan tog inte beslutet att stanna hemma. Istället besökte hon hotellet frivilligt. Jag hävdar att detta var ett felaktigt beslut. Sen att det inte är hennes fel, överhuvudtaget, att det gick som det gick när hon väl var där är en annan sak. Kvinnan tog ett felaktigt beslut. Därefter blev kvinnan ett offer.
Att kvinnor alltid utmålas i media och folkmun som ett offer är katastrofalt. Kvinnor är, som vi alla vet, inte alls förståndshandikappade individer som inte kan dra egna slutsatser. Fatta egna beslut. Men dessa kvinnor finns endast i den verkliga världen. De som däremot finns i media är dom andra. Offren.
Att alltid läsa om sig själv som ett offer, trots att man inte alls känner sig som ett offer, tror jag kan resultera i bedrövelse och kanske kan vara en av anledningarna till en annan känslig fråga.
Hur kommer det sig att vissa kvinnor är så oerhört dum att de går tillbaka till män som slår dem? Jag må vara totalt empatilös. Men jag förstår inte. Alls.
Kan det vara som så att kvinnan är så van att läsa och höra om sig själv som ett offer att hon någonstans innerst inne accepterar denna svartmålning. Denna destruktiva och självförtroendeförstörande kategorisering. Kvinnan - offret.
Min personliga åsikt är att kvinnor som går tillbaka till män som slår dem inte alls är några offer. Istället så skulle jag vilja påstå att dom är idioter. Likaså gäller de kvinnor som stannar kvar i förhållanden där de är psykiskt misshandlade. Inte offer. Idioter.
Oj, vad du är ute på djupt vatten känner jag. Flytväst bör vara din outfit denna dag. Jag skulle kunna skriva en oändlig kommentar men orkar inte offra tid på det - har alldeles för mycket att göra hemma på kammaren.
Märkligt dock att du förstärker att kvinnan som går tillbaka är idiot utan att nämna vilken benämning mannen borde ha som faktiskt slår.
Att göra destruktiva saker mot sig själv (mot bättre vetande och i stor eller liten utsträckning) om och om igen är inget fenomen och du har definitivt vaknat en söndag med universums baksmälla mumlandes att du aldrig ska röra alkohol mer har ändå intagit en för mycket, helgen (eller kanske dagen...) efter. Inte kallar vi dig för nån större idiot...
eller jo, idag gör jag det!
Och ditt förlåt där i början ger mig lika lite tröst som om Bonden skulle slå mig.
jag håller nog med. Jag är faktiskt sjukt trött på alla kvinnor jag stöttat (och ibland utsatt mig själv för direkt fara) genom tiderna som gång på gång går tillbaka till gammal eller ny misshandels situation. Därmed INTE sagt att jag tycker mannen gör rätt. Jag förstår inte varför man måste välja sida.
Min erfarenhet är att båda människorna i en sån situation är ofriska.
Jag har inget tålamod alls med det längre.
Jag har heller inget tålamod med människor som hela tiden får hjälp med spelmissbruk och kriminalitet som återfaller. Jag är också trött på människor som tror att de kan låna ihop sin ekonomi.
Och jag är less på människor som är bittra i sitt äktenskap år ut och år in.
Fast till syvende og sisdt handlar det nog om konsekvens. Antingen ser man det som att alla människor helt enkelt inte har likadana förutsättningar att ta hand om sig själva och att alla kan utsättas för, och förlora mot, härskartekniken och stöttar dem. Eller så utgår man från att alla har möjlighet att forma sitt eget liv.
Jag letar djupt i min annars cyniska själ men känner (lyckligtvis) att jag aldrig kommer att tappa tålamodet för dessa saker - i min själ bultar framför allt empatin.
Och när det kommer till att ge min dotter förutsättningar att forma sitt liv har jag stort inflytande att göra det bra eller dåligt. Nu har jag alla ambitioner att ge henne det absolut bästa och det jag vill ge henne främst är möjlighet till kärlek, respekt och empati - i överflöd.
@Tågmamman:
Man får skylla sig själv om man super sig fördärvad, eftersom det är ett aktivt beslut man själv tar. Likväl som det är ett aktivt val att gå till ett hotellrum och knulla med tio killar. Med det säger jag inte att det var rätt att hon åkte på stryk, för det och sexköpet kommer männen stå till svars för. Vi tar däremot beslut i livet och vissa beslut är vettigare än andra.
Samtidigt är varför hon tog det beslutet en bra fråga i sammanhanget. Lagen är till för att skydda de svaga och i det här fallet är det knappast den omyndiga flickan som är den starke.
Tågmamman: Jag är väldigt empatisk. Problemet är att mina missbruksbenägna vänner sällan är det. Det blir väldigt ensidigt och tjatigt efter tjugo år.
Jim: Är det inte det Benny är ute efter? Det är NATURLIGTVIS inte ok att hon åkte på stryk och männen är NATURLIGTVIS helt störda och ska straffas. Men hon har fattat ett beslut att prostituera sig. Hon kunde låtit bli.
Sen inser jag problematiken med allas olika förutsättningar. Det är väl ingen större risk att tågmammans dotter som får kärlek, respekt och empati - i överflöd kommer att fatta ett sånt beslut. Den här ungen har jag med stor sannolikhet inte fått det. Men å andra sidan har kanske inte heller männen i den här härvan haft det bra i uppväxten. Det är som sagt problematiskt att vara konsekvent. Jag hör sällan någon utmåla öststatare med återfallskriminalitet som offer.
Jag håller med. Man har ansvar över vilka situationer man sätter sig själv i. Samma lika som med det där geniet som gick på efterfest hos Bandidos och blev torterad. Idioter. Ingen sympati.
Tågmamman: Var tveksam till om någon skulle våga kommentera när jag publicerade igår. Blev dock inte förvånad när du bjöd på första åsikten. Och då menar jag inte det på ett negativt sätt.
Nu över till min åsikt. Jag tyckte jag gjorde väldigt klart om hur jag ser på dessa män (Jag skäms. Det är förjävligt.) i början av inlägget. Och givetvis tycker jag att dessa svin är de största idioterna. Men den infallsvinkeln var, som också poängterades, inte min avsikt i detta inlägg.
Istället så ville jag lyfta fram en annan problematik.
Kvinnor som blir misshandlade och utnyttjade.
Igen.
Igen.
Och igen.
Utan att någon tycker att det är konstigt att de återgår till dessa män.
Igen.
Igen.
Och igen.
Varför inte ifrågasätta denna problematik istället för att sopa den under mattan med kategoriseringen "offer"?
Säger inte att du måste tycka som mig. Eller att du ens ska förstå hur jag ser på det hela. Men min högst personliga åsikt är att den kvinna som går tillbaka till den man som slagit henne inte är ett offer utan en idiot!
torgnysdotter: Att inte behöva välja sida är precis det som vi måste ta fasta på! Problematiken måste lyftas fram - frågan måste vågas ställas - annars står man där bredvid och indirekt är medhjälpare till kommande misshandel. För ja, den kommer med all säkerhet. (minus ett par procent)
Jim: Att besöka ett hotellrum för att knulla med ett gäng torskar - dåligt aktivt beslut. Att återgå till den man som slagit dig - aktivt dåligt beslut. Att det aldrig ifrågasätts av oss på sidan om - aktivt dåliga beslut. Väljer att inte fortsätta resonemanget om min åsikt om männen som utför dessa handlingar - aktivt bra beslut.
torgnysdotter: Tack för att du som kvinna vågar ställa dig upp i denna besvärliga miljö och samtidigt sätta ner foten, visa din åsikt och hävda att något som är så här känsligt är fel! Fel. FEL!
W: "Skaru me till halshuggar hans på efterfest och spela rysk roulette?" "-Ja fan vad nice. Hoppas Hasse serverar dompa!"
Kvinnan ska pendla mellan spisen och näven.
hmm, benny. ja du har gett dig ut på djupt vatten. jag håller med dig till viss del, men även med tågmamman till en större del. tror att den större delen beror på att jag (håll i dig, för nu är jag fördomsfull och generaliserar), är kvinna, och har således många gånger lätt att sätta mig in i andras situationer (tror jag), och har en hjärna som arbetar mer aktivt med den empatiska delen av människan än den logiska. ja, visst, det är ett aktivt val att prostituera sig, och att gå tillbaka till en man som slår. vad man ALDRIG, betoning på ALDRIG, som utomstående någonsin kommer kunna begripa är varför det blir så? å andra sidan. hur lätt är det att berätta för sin bästa vän att det liv den valt att leva i dina ögon är fel? om du vet att du riskerar att förlora vänskapen för alltid? många gånger ligger det uppväxt och dylikt bakom "beslut" som att gå tillbaka till ett destruktivt förhållande, oavsett hur det ser ut. du är medberoende till en vän som egentligen kanske dricker lite för ofta och för mycket om du inte säger något om det. det enda rätta egentligen är att gå därifrån för det är personen som dricker som själv måste inse sitt problem och ta tag i det. gör du det? du har en kompis som är notoriskt otrogen mot sin flickvän. tycker att tjejen är puckad som inte inser att killen bedrar henne. vad gör du själv? garvar med när killen ifråga berättar om sin senaste erövring eller hur han lyckas lura sin flickvän ännu en gång. TROR HAN. eller säger du åt honom vilken gris han är, att han inte har rätt att behandla människor som älskar honom på det sättet, och om han vill knulla runt är det bättre att han är singel. säger du nåt? nej. vad gör det dig till? jo, en medberoende. sätt ner foten, säg NEJ: GÖR OM GÖR RÄTT. hur ofta sker detta? inte så ofta. så nej, man kan aldrig sätta sig in i situationen förrän du själv befinner dig där. jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara att bli slagen av den man jag älskar och värderar högst i livet, och som jag föreställer mig ett lyckligt liv och en framtid med. jag kan inte tänka mig annat än att jag vänder på klacken och går om det skulle hända. det tänkte jag även om att bli bedragen. jag stannade kvar i förhållandet när det väl hände. och blev bedragen flera gånger. och vet du vad det värsta var? det som var det största sveket? vännerna som stog i det tysta och inte sa ett jävla skit utan höll masken. killen var en idiot, ja, men kompisarna. vad var dom då? jag vet inte riktigt min poäng med det här, men känner att jag bör runda av... hur som helst. att prositutera sig är inget man gör om man har andra alternativ. sen att man går till ett hotellrum med tio äckliga män och gör det är ett val man kan avstå. att röka en joint första gången är också ett aktivt val, utan att man kanske tror att man tre år senare ska sno sin mormors guldtänder för att kunna få ihop pengar till nästa sil heroin. efter att ha blivit våldtagen en gång så är det lättare att blunda och tänka på annat den tionde. kan jag tänka mig.
EMPATI benny. det är det som fattas människor idag. tillägg en rejäl dos fantasi och HOPP, så kan du räkna ut att människor väljer att stanna kvar. de är för svaga för de tror att framtiden som är osäker är farligare än den nutid den lever i. sen kan det ju vara så, att den här gången var den sista. så är det aldrig. men när man väl sitter där, blåslagen och tragisk, så tror man det. hjärnan inbillar dig det. och då krävs det en rejäl massa trygghet, styrka och överlevnadsinstinkt för att ta sig ur det och framförallt söka hjälp. för man klarar det aldrig själv.
det var min åsikt iaf. jag förstår dig benny, men försök att sätta dig in i offrets situation, jämställ det med något du skulle kunna relatera till och fundera på hur du skulle göra.
JJ: Läste samma kommentar igår. Fantasifull.
josefin: Jag klippte ut din kommentar och klistrade in den i Word. Ändrade typsnitt till Times New Roman, storlek 12. Det hela resulterade i text på 1 & ¼ dels A4. Fantastiskt!
Hur jag agerar i diverse frågor är högst oaktuellt i sammanhanget. Men det kan vara värt att nämna att min närmsta vän har mörkat otrohet för mig eftersom han visste att det skulle leda till ifrågasättande av hans dåvarande förhållande och hans moral. Jag är alltså inte typen som kör high five.
Det säger dock ingenting om varken mig som människa eller det jag åsyftar. Otrohet är nämligen något som endast behöver drabba den som utför handlingen. I form av dåligt samvete och eventuell ångest. Eftersom motparten, i detta fall offret, inte aktivt kan påverka om det inträffade når honom eller henne.
Detta skiljer otrohet mot misshandel eller utnyttjande oerhört och dessa onda ting spelar således inte i samma division. Inte ens i samma sport, om jag nu får utrycka mig så vårdslöst.
Och min slutsats är fortfarande: En som drabbas av misshandel är ett offer. En som drabbas av utnyttjande är ett offer. En som drabbas av otrohet är också ett offer.
En som återgår till motparten efter en sådan händelse, gång på gång på gång, är däremot inget offer. Utan en idiot.
Jag kan bara konstatera att empatin i samhället tycks vara relativ.
Här är det grislugnt!
Josefin sa det mesta väldigt bra tycker jag. En sak kan jag dock tillägga, som korrupt idealist och tillika representant för det mediala (snart)
Kvinnan som blir slagen går inte tillbaka till den man som slår henne.
Naturligtvis lyder den korrekta meningen:
Kvinnan ERKÄNNER inte för omgivningen att hon blir slagen förrän hon väljer att lämna mannen. (oftast i samma sekund som hon seriöst börjar fundera över om han en dag kommer att slå ihjäl henne)
Varför?
Jo, för att hon vid något tillfälle valt och älskar denna man.
Att berätta för sin övriga familj och vänner om misshandeln skulle med all säkerhet få dem att hals över huvud kräva hennes omedelbara flytt från hemmet. De skulle förmodligen även fördöma honom för all framtid.
Att berätta innebär således att hon i princip redan måste ha valt att ge upp förhållandet. Och mannen är naturligtvis inget svin på heltid utan förmodligen en väldigt karismatisk och trevlig, om än väldigt manipulativ, kille resterande tid.
Att erkänna att man blir misshandlad är att erkänna ett nederlag. Att erkänna att man inte kan bedöma människor. Det tror jag är anledningen till att så många stannar i dessa förhållanden. Hon hoppas att mannen ska ändra sig och vill inte att släkt och vänner ska hata honom när han väl ändrar sig.
(Detta gäller inte bara män. Kvinnor slår. Kvinnor är otrogna)
Anledningen till att media så ofta utmålar kvinnan som offer är att kvinnan oftast ÄR ett offer. Resterande procent förklaras enklast med en teori. Tystnadsspiralen. I enkelhet går den ut på att den allmänt vedertagna teorin om vad som är sanning förblir oemotsagd. Den allmänna opinionen, if you will, är den korrekta och belyses således mest i media. Det är gäng-mentalitet på hög nivå där de som hyser en åsikt avvikande från majoriteten tenderar att hålla sin åsikt för sig själv för att inte bli utfrysta ur gruppen. Den allmänt vedertagna sanningen upplevs därför vara i ännu större majoritet eftersom den står oemotsagd. Klassiskt exempel är garderobsrasismen i Sverige. Ingen här är öppet rasist men trots detta röstas Sverigedemokraterna in i kommunfullmäktige på många håll i Sverige.
Det är heller ingen slump att media hårdvinklar storyn om fnasket som åkte på stryk som de gör. Det säljer fler lösnummer!
Money is the shit.
Nu läste jag din kommentar väldigt fort. Och kan ha missat något. Men spontant tycker jag att ordet älska någonstans försvinner och förstörs misshandel kommer med i bilden.
Att dessutom ha större rädsla för vad familj och vänner ska tycka i förhållande till rädlsa för nya slag känns inte sunt överhuvudtaget. Däremot inte sagt att det är precis på det viset. Det i sig gör dock varken till eller från för mig.
Du K, hur kommer det sig att ni flickor tror så oerhört på, att vi män blir bättre? Vi blir sällan bättre. Är vi engång oduglig så brukar vi förbli så!
Det är en fråga jag däremot inte kan svara på.
Men det där med att hänga med svin är förmodligen ett direkt reslutat av någon defekt gen någonstans.
Hur förklarar vi annars den drös av kärleksbrev som väller in till livstidsdömda fångar?
Många tjejer vill av någon anledning känna sig små och omhändertagna av en riktig man. Att aset sedan får storhetsvansinne och klubbar ned tanten ifråga är naturligtvis oförsvarligt.
Inget av det här är naturligtvis sunt. Och nej, de flesta män ÄR såklart svin. ;)
Du är rolig och smart.
I en trevlig kombination.
Ang tjejen som följde med till hotellet, ja där håller jag med dig. Risken hon tar när hon gör det hon gör är stor och farlig.
Lätt att vara efterklok..
MEN En som blir misshandlad blir även nedtryckt och kränkt psykiskt. Den misshandlade blir svag och tappar oftast sin egen identitet, sin självkänsla, sitt jag.
När första slaget/slagen har slagits så förlåter man oftast den som misshandlar. Man älskar personen? Man har kanske en familj ihop som man inte vill bryta upp "bara" pga ett slag?
Man tror på personens ursäkt för att ha gjort valet att slagit en? Det finns massor av logiska förklaringar till Varför man inte bryter direkt med den som misshandlat en. Sen kanske det händer igen, samma sak.
Sakta men säkert så bryts ens egen person ner, man tappar sig själv. Man blir ett offer (eller som du skulle säga - VÄLJER att bli) och det är på sätt och vis, som du säger, ens eget val men, att du kallar dom misshandlade för idioter är verkligen trist.
Empati är något som saknas hos många och i ditt inlägg så finns det verkligen ingen empati. Skrämmande.
Varför tror du att dom som blir misshandlade knappt vågar vistas ute bland folk? Ha ett socialt liv? Lyckas inom yrkeslivet?
Dom är nedtryckta i skorna, dom har ingen egen identitet. Den försvann iom det första slaget. Skuld & skam är två saker som kan styra ens liv åt helt fel håll. Det handlar inte om att man är en idiot.
