Döper endast döda ting.
Först och främst, jag ska inte ha barn. Kände att jag behövde klargöra det efter diverse rykten. Det dop jag däremot skrev om i förra inlägget handlar om att döpa en blogg. Ingeting annat.
Men för att förtydliga kan jag berätta hur långt ifrån barn jag är: Hon och jag sitter i finaste gåbortbyxan och zippar ett glas vitt. Utsikten över skärgårdsmiljön och det kommande bröllopet gör att luften är ovanligt kärleksfull.
Fram dansar då en unge på yviga bambiben. Efter kommer fadern vakandes. Många skulle säkerligen tänka – Åhh vad mysigt det ser och vad söt han är. Min tanke var – Fan vad jobbigt att hålla koll på den där filuren. Ful är han dessutom.
Hon beskådar också far och son utanför vårt fönster och säger till sist, - Tror inte jag vill ha barn. Det måste ju vara enormt jobbigt att hålla koll på dem hela tiden. Nä det där är jag högst tveksam till.
Skönt tänkte jag – vi har samma åsikt.
Men ge mig ett par år och ett fett konto så kanske jag tänker i andra banor.
Något senare sitter vi i kyrkan.
Mitt under ceremonin börjar en idiot att skrika.
Idioten visar sig vara en blöjbärare av rang.
Hon lutar sig mot mig och viskar: Vad är det för fel på folk, måste väl fatta att man inte kan ta med sig ungen in i kyrkan. Egoistiska jävlar. (Föräldrarna alltså) Du får säga vad du vill. Jag kommer inte att skaffa barn.
Men ge Hon ett par år och det gigantiska hus Hon vill ha så ska ni nog se att hon vill fylla det med diverse attiraljer såsom möbler och tvåbenta operasångare som luktar skit!
Jag erkänner: barn verkar fortfarande med en månad kvar inte speciellt tilltalande. Och för mig är det för sent att ångra sig.
Jobba på det feta kontot så ska jag jobba på att få ungen att kalla dig Morbror M. ler beräknande
Morbror M = M&M - en godis man kan lita på!
Naej det där med barn har jag aldrig sett tjusningen med. Bror min har tagit hand om att föra släktbanden vidare så jag sitter nöjd. De är underbara och barnvakt är jag gärna. Men tjusningen med Det är att man kan lämna tillbaka dom.
Du har kommit ett steg längre än mig.
Jag ser liksom inte ens tjusningen med att vara barnvakt.
Senast jag var det blev jag så kanon att jag däckade i mina egna spyor. Behöver jag tillägga att jag var 15 och min medbrottsling hette JJ?