Hemma bra men borta bäst
Ena dagen målas i paraplydrinkar och avslappnad atmosfär. Andra dagen i kranvatten, väckarklockor och måsten. Det är en bisarr verklighet att vakna upp i Sverige.
Hon kröp upp mot mig i soffan igårkväll.
- Vad kallt det är. Vad kalt det är. Vad tomt det känns.
Nickade instämmande och kunde därmed återigen konstatera att känslan av att komma hem är allt annat än trevlig. Ibland funderar jag på om det verkligen är menat att jag ska bo i ett land. På ett ställe. Men då jag både innehar studieskulder och någon underlig drivkraft som innefattar att tjäna pengar så får jag nog bita i det sura äpplet och förbli svensk.
Men så fort jag vunnit eller tjänat ihop en grindslant om 20 – 25 miljoner så kommer jag att avlägsna mig. Och därefter befinna mig på resande fot. För efter ett flertal genomförda resor, stora som små, är jag förhållandevis säker på att jag aldrig kommer att sakna Sverige och dess invånare.
Med invånare inkluderar jag tyvärr både nära och kära.
Att jag fungerar så ogillar jag obeskrivligt.
Men självinsikten och därmed vetskapen har gjort att jag accepterat mig själv.
Nä, det känns inte riktigt bra nu. Om några veckor bokar jag och jeeplinda flygbiljetter härifrån. Ni är hemskt välkomna att komma och hälsa på. Vi plockar naturligtvis upp er.
Var har du varit? tjurig
Du har tur som överhuvudtaget kommer iväg din lyckost.
Pom Pon: Snyggaste flygplatsupphämtningen någonsin. I'm Tarzan. She's Jane!
Beatrix Vnunk: Laddar upp bilder och berättar lite mer inom kort. Ska bara.... =)
Joakim: Sant. Men visst känner du igen känslan av att akut vilja åka bort igen. Och igen. Och igen. Men det får du nog vänta med ett tag, studentjävel! ;)
Man vill alltid bort... bort bort bort
