Lördag
Vin
Skumpa
GT
GT med skumpa
Öl
När samtliga valt att lämna för hemmets trygga vrå bestämde sig jag och JJ för att utmana vädergudarna och gå vidare. Regnet öste ner. Det blixtrade konstant. Folk sökte skydd under busskurer och tak. Jag och JJ däremot sprang mitt i regnet på ST Eriksgatan och brölade SAAAAHHHH. Tror vi försökte övervinna naturen. Men misslyckades stort och blev dyngsura istället.
Då vi insåg vårt nederlag försökte vi styra in våra kroppar på första bästa bar. Problemet var att de vakter som stod utanför precis skådat vår galenskap och ville ställa en kontrollfråga innan de ens skulle överväga att släppa in oss.
Den första vakten kollade skeptiskt på mig och fråga hur mycket jag hade druckit. Jag svarade snabbt 5 öl. Jag tror han köpte det och var villig att släppa in mig. Innan detta skedde frågade dock den andra vakten JJ vad han hade druckit. ”Jättemycket!” svarade JJ och skrattade sedan gott. Behöver väl inte klargöra att vi inte kom in.
Istället så insåg vi att det enda stället som vi skulle ha en chans på var Dovas. Dovas är tre resor värre än vad Daltoons i Sundsvall någonsin varit. Som väntat var det heller inga problem att kliva på.
Klientelet i lokalen var av likartat slag som oss. Enormt smutsiga. Vi fann oss därför snabbt som hemma och råkade därefter, som sig bör på ett sådant hak, nästan i slagsmål. Kan väl konstatera att det är svårt att diskutera med en överförfriskad människa som inte behärskar vare sig sunt förnuft eller det svenska språket. Att kinesen i baren dessutom tog individen i fråga i försvar kan inte visa på annat än att han var stammis.
Väl vid ett eget bord hängde vi kvar ett par öl innan vi bestämde oss för nästa äventyr. Biljardpalatset, mitt över gatan. För vad kan vara roligare än att gå lös med köer och jonglera med biljardbollar på jättefyllan?
Tog därför några snabba steg ( i sidled) över gatan. Helt oförklarligt så stoppade dock vakterna oss vid dörren med kommentaren – Vi såg precis att ni färdas mer i sidled än framåt. Inte en chans att ni kommer in här.
Då jag insåg att slaget om kvällen var förlorat var jag alla fall tvungen att fråga om nödproviant för att överleva natten. Men någon kebabrulle var tydligen inte vakten intresserad av att supporttera mig med.
Vandrade därför de få metrarna hem och våndades svårt över kommande söndag.
