Söndag

(fortsättning från Lördag)

 

Vaknade vid halv 8.

Mådde sagolikt dåligt.

Spydde snabbt tre gånger.

Hoppades på bättring.

Den kom inte.

 

Istället så var varje rörelse att likställa med livsfara. Huvudet exploderade dessutom var tredje sekund. Varje minut kändes som en evighet och när klockan passerat tio var jag om möjligt ännu sämre.

 

Hon som precis hade vaknat väste något i form med att hon ville ligga. Jag förstod knappt 30% av hennes ord. Sträckte mig istället efter ett glas vatten med resorb som stod placerat på nattduksbordet. Missade fatalt och slog ut innehållet över golvet.

 

En timme senare vandrade Hon runt i lägenheten med bestämda steg. Missnöjet var tydligt. Jag frågade lite försynt om hon möjligtvis inte var glad över att jag såg ut att överleva denna bisarra morgon. Det var hon inte. Istället så ville hon ut från lägenheten, tillsammans med min kropp.

 

Hon fick givetvis som hon ville.  Några timmar senare började jag bli bättre. Vid sju befann vi oss återigen i soffan. Pizza och actionrulle (From Paris with Love). Väl i sängen, några timmar senare, startade tyvärr andra vågen.

 

Rastlös.

Orolig.

Paranoid.

Rädd.

 

Sov sämre än sämst.

Finns inte en fylla i världen som är värd denna tortyr. 


Kommentarer
Postat av: Beatrix Vnunk

Jag minns det som i går. Rys. Målande beskrivning.



Det jag inte förstår är varför du var tvungen att straffa ut dig med "from paris with love". Vikken seg dyngfilm.



Krya. Puss.

2010-08-10 @ 07:40:01
URL: http://retronyttgods.blogspot.com
Postat av: Dr. Gonzo

Jag har hört den där frasen "ingen fylla i världen ossåvidareplus" tusen gånger från mig själv och dig. Men likförbannat ställer vi till med jätteflaskor lite nu och då. Är det inte lika bra att vi slutar använda dom där orden och accepterar att i är trassliga törstläppar och kommer knappast ändra på oss inom de närmsta?

Ränderna går aldrig ur en tiger.

2010-08-10 @ 10:38:25
Postat av: Benny

Beatrix Vnunk: Jag är åter på benen. Förmodligen inte så mycket tack vare Travolta. Men trots allt där igen. Men vad fantastiskt tragiskt det är att vara så där dålig. Alltså inte bakis. Utan helt jävla över. Bakis är en fröjd i jämförelse.



Dr. Gonzo: Har accepterat för länge sedan. Men konstaterar trots detta att det inte är värt det. Man lever kort och gott inte som man lär. På tal om det - fredag och lördag till helgen innehåller tydligen utflykt. Usch och fy. Jag vill inte. Kan man sjukanmäla sig någonstans?

2010-08-10 @ 12:56:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0