Teddybjörnen Fredriksson
Efter fredagens urladdning bjöd lördagen på ett par intressanta iakttagelser.
- Undertecknad donerade 100 kronor på morgonkvisten till Ronald McDonald. Sjuka barn var bara en av många saker som gjorde mig svag.
- Trots 10 – 12 bärs tände inte alla cylindrar och dagen/kvällen/natten blev en annorlunda tillställning där jag led av diverse trassliga tankar och risigt mående.
- För att förtydliga min knopptjocka mage så gick byxknappen sönder strax efter midnatt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
- Lördagens absoluta höjdpunkt utspelades dock ett flertal timmar tidigare:
Vi vandrade Faluns mysiga gator på jakt efter ett fiskespö. Framför oss ser vi Lasse Berghagen. Han verkar också leta efter något. Snabbt finner han en systemkasse i en mötande människans hand. Lasse stannar vederbörande och frågar vart han kan finna bolaget och dess förföriska dryck. Lasse drar därefter med snabba steg mot den gröna skylten ett par hundra meter bort.
Vi beklagade oss över att vi inte tog möjligheten att foto oss tillsammans med denna folkkära man. Vi slickade sedan våra sår med att införskaffa diverse fiskeutrustning och satte oss på en uteservering för intag av bira.
Redan efter några klunkar anländer Lasse. Från början sätter han sig tillsammans med sin dam några bord bort. Men efter ett tag byter de strategi och vandrar mot oss i hörnet. Lasse beskådar fiskespöet och slänger ur sig:
- Tjena grabbar. Ska ni ut och fiska ikväll.
Därefter slår de sig ned vid bordet bredvid och snackar med oss om allt och inget tills vår bira är slut. Osannolikt trevlig och öppen människa. Lasse Berghagen. Vilken stjärna!
Nästa gång vi ses ska jag berätta om när Lasse Berghagen ringde hem till mig i början av nittitalet. En klassiker.
Kan vi dricka vatten då och äta luft?